Bloggar > Med osynliga handikapp i vildmarken

Med osynliga handikapp i vildmarken

Skriver om hur det är att ha osynliga handikapp inom friluftsliv. Blandat kompott. En fokuspunkt just nu är planeringen och förberedelserna kring mitt första riktiga långtur på 150mil från Norrköping-Kiruna.

Mot Örnsköldsvik!

Ja imorn bär det av till mitt älskade Norrland.
På torsdag blir det Höga Kusten Winter Classic, yay!



Flera veckors sängliggande var ingen rolig historia, men nu är både skuldran ganska så läkt och även infektionerna.
Ångesten får jag dämpa med piller för det har jag inte tid med.


Egentligen är jag hur peppad som helst, men det känns lite sisådär att inte fått använda utrustningen senaste 2 veckorna.
Ska försöka resa tältet en gång till idag så att jag inte får någon otrevlig överraskning väl på plats.

Packningen
Tack vare en del uppgraderingar på kläder och en del utrustning så är grundpackningen nu, med stavar, hygienartiklar och en termos fylld med vatten, knappa 16kg.
Det är alltså en minskning med nästan 10kg sen i somras, förvisso så hade jag med mig extra skor och kamera...

Efter genomgång av prylarna för femte-elfte gången, så upptäckte jag att en av pannlamporna gått sönder. Tur att jag hade en extra.
Det var flera saker som jag fått ersätta.

Idag får jag också snällt hosta fram ett par solbrillor eftersom jag inte kunnat besöka Synsam Sports i Stockholm för att ha brillor från dom.

Kamera
En annan dilemma är då att jag kommer lämna min Nikon hemma.
Den väger för mycket om man ska ha med stativ å allt som behövs för driva den. Det får bli GoPro istället och ett made-in-China lättare stativ. Bättre än ingenting.
Man tager vad man haver.

Till hösten får jag nog försöka ersätta min DSLR med något mindre bulkigt, för precis som med vandringen/liftande i Tyskland, så blev kameran mest liggandes i väskan och på tok för lite bilder.


Hemsidan kommer förövrigt lanseras idag eftermiddag, det är iaf så det är sagt.
Den kommer finnas på www.panicmode.se
Som jag kanske nämt tidigare kommer det mesta ligga på engelska, för att det finns för dålig språkstödverktyg på svenska.

Och ja, jag vet att folk tycker det är roligare att se på bild och filmer än läsa en hög med texter, så jag jobbar på det.
Kommer ta en stund innan jag är bekväm med att posta "operfekta" personliga vandringsbilder :)
När det gäller videos så har jag några och tro mig, det är ingen som vill se, om ni inte vill bli ordentligt åksjuka.....

Nästa post kommer ha bilder från hajken så klart, så nästa vecka nån gång. Om jag inte jobbar nästnästa helg, så ska jag skriva del2 av Första Hjälpen posten med.

På återseende!

/tant Flum.

Postat 2017-02-13 07:33 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Murphys lagar

Olyckor kommer sällan ensamma heter det.
Just nu känns det definitivt sant.
Influensan har kommit till min arbetsplats och jag kanske är en av dess offer.

Är nu ordinerad absolut vila och minimalt med fysiskt aktivitet, sen feberutveckligen bevakas vidare.
Om febern är fortfarande över 38 imorgon morgon så lutar det som jag är nästa offer. Tack för den smittan.

Är det en förkyldning deluxe får jag sött nog morfin för hostan och därmed är hajken på Höga Kusten fortfarande aktuell.
Jag får bara se till att verkligen gå lugnare än lugnast tempo och ha så mycket vila det går. På kvällen blir det att gå i bingen direkt efter middagen.

Skulle oturen fortsätta och det är influensa, så får jag inte ens delta på grund av smittorisken.

Ja, så det här plus då den förbaskade nervskadan gör  mig evig bitter.
Det är en gåva från mina arbetskollerger jag helst hade sluppit att ha så här dags. Men det är bortom min kontroll.
Allt jag kan göra nu är att vila.


Hänga online, titta på andras fina vandringsbilder och videos, skriva för långa texter som denna och läsa på om en massa saker, är väl saker jag får göra. Hurra!

Inte fan får jag göra lägereld i köket heller, bedrövligt!
Min sambo erbjöd sig att sätta upp tältet i köket och sätta på fågelkvitter i bakgrunden, men ptja, det är inte riiiktigt detsamma som äkta vara.

C'est la vie.
// Murphy's älsklingsbarn

Postat 2017-02-06 12:06 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Nedsatt excekutiva funktioner och kognitiv flexibilitet

Jaha, vad är det då?
Vid vissa mentala sjukdomar och skador, händer det ofta att dessa två delar i hjärnan påverkas.


I folkmun och det dom flesta kanske märker och ser är just kort-tidsminnes problematik, tal och skriftsvårigheter men också generellt påverkade handlingsutförande.

Då det händer väldigt mycket kring mig samt att jag olyckligt varit delvis sjuk i ett gäng veckor så har detta tagit sig en smäll på hjärnfronten.
Eftersom mitt handikapp är medfött, finns inga mediciner att ta, utan man får ta till sig hjälpmedel, hjälp/avlastning av andra samt använda sig av vardagsstrategier för att reglerna svårigheterna.
Och just det systemet är lite halvkollapsat hos mig.

Så jag har märkt att succesivt, de senaste månaden/månaderna att mina excekutiva funktioner och kognitiva förmågor gått och blivit ännu mer utsatta och försvagade.


Man kan se liknande och samma tydliga problematik hos personer som nyligen haft stroke eller har Alzheimers.

Praktiska exempel på hur detta påverkar min vardag just nu:

  • Har redan tappat munstyckerna till stormköket (yay för extra kostnader)
  • Grova felstavningar och meningsuppbyggnader i text

  • Ofta förekommande fel vid uttal; ordförvärngning, språkmixande och tappa bort ord, samt stamning

  • Total glömska, även så kallade black outs. Jag kan alltså inte ens tänka tillbaka vart jag ställt något eller vad jag kan ha sagt eller gjort, vilket kan vara rätt problematiskt och skrämmande ibland.
  • Fler blåmärken och skador, då jag tappar balansen eller har störd rumsuppfattning (så ingen klättra i berg för stunden).
    Detta kan också uppenbara sig att jag ofrivilligt skär mig eller tex inte kan tända lägereld snabbt och smidigt.

  • Total glömska påverkar även mitt lokalsinne, så ja, jag tappar bort mig även i närområden, när jag åker kollektivt och definitivt när jag ute och vandrar

  • Vardagliga färdigheter såsom tugga, blinka, greppa en kopp, öppna en dörr, är också nedsatta, vilket kräver av mig aktiv tankeverksamhet som i sin tur leder till:

  • Dela uppmärksamhet, bristande fokus

  • Befintliga kunskaper blir otillgängliga och kräver mycket stimuli och assistans för att ta till godo, tex så blir att sätta upp tältet för första gången, om och om igen. Varje gång är det som första gången.

Låter det vansinnigt?
Välkommen till min vardag och det får jag leva med livet ut.
Vissa perioder är allt mycket bättre och vissa perioder, som nu är det lite sämre.


Det hindrar mig inte att jag tänker ut å tälta imorn ändå.
Kommer nog inte tekniskt sett vandra utan få skjuts till någon isolerad sjö så att jag på nytt testa utrustning.
Självklart kommer det att testa mitt tålamod och jag lär bli frustrerad, för tro mig, det blir man, så brukar det lösa sig till slut ändå. Att jag dessutom har en förkyldning ( förkyldning för en astmatiker är ingen rolig historia) vill jag ändå inte ska vara ett hinder. Bara att klä på sig mer och ta det lugnt.

Att jag hellre vandrar och campar solo, trots mina besvär beror på att människor stressar mig, vilket förvärrar symptomen.
Det handlar inte om stolthet utan det är faktiskt väldigt personligt och utelämnande att visa sig bland andra när man är i det skicket.
Jag finns slippa social paranoia, så det blir då tu man hand med naturen.

Och hörre ni? Skulle ni se en hög med felstavningar, speciellt lite svårare sådana eller att jag missat hela ord, är ni mer än välkomna att påpeka det, jag blir bara tacksam.

Postat 2017-02-05 01:58 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

 

Logga in