Skriver om hur det är att ha osynliga handikapp inom friluftsliv. Blandat kompott. En fokuspunkt just nu är planeringen och förberedelserna kring mitt första riktiga långtur på 150mil från Norrköping-Kiruna.

Jag är en annorlunda hiker. Från den amerikanska minioritetsrörelsen #unlikelyhiker

Det innebär att jag är varken slim, fit eller i bra funktion.
Ändå väljer jag att vara ute och frilufta precis som vem som helst annars.
Måhända att jag är långsammare, går inte ut så ofta eller så gör jag annorlunda saker som den gemene friluftaren inte gör.

Mina handikapp syns inte utåt men de finns där och är del av min vardag.
De definierar inte mig och de begränsningar de för mig sig överkommer jag genom se på fördelar och metoder som gör att jag kan ändå göra de saker jag vill göra.

För mig är friluftsliv som bäst solo, i kyla, helst med mycket snö, med en kamera i handen, ta sig dit få eller ingen varit och gärna långt.
Till fots, kajak, uppåt eller neråt, iland eller i vatten.

Sky is the limit!

Användarnamn: Mummis

Intressen: Alpinism, Fågelskådning, Klättring, Friluftsmat, Hundspann, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Litteratur, Multisport, Paddling, Foto, Segling, Utförsåkning, Resor, Lifta eller Hitchhiking (alternativ resesätt). Exploration (upptäcktsfärder) Forskning Gadgets Naturfoto Journalistik Äventyr Kalla miljöer Nomad

Mer på profilsidan


2017-12-10

Vad gör man när man kommer till en bump på vägen?

Då kliver man över det!
Stora som små, ibland möter man dom: bumpar.
Min resa, som tagit längre tid och enbart blev 17mil, kom till en bump. Jag ämnar kliva över det, så att säga, sen fortsätta.

Någon annan tanke har jag inte.
Inget att sörja över.

2017-11-22

Livets vatten

I vilket aktivitet som helst gäller tillgång till vaten A och O.  Vi pratar om släcka törst såväl såsom matlagning.

Vatten har egentligen varit en bristvara. Fast jag planerat i över 1 år med kartan så har det varit mycket som varit annorlunda än skogsvandring. 

2017-11-16

Sirap blandad trimmad köttbulle

Det är dag3. Längre än till Kalbo har jag inte kommit. 

Lägerplatsen är skit. Jag vågade inte fortsätta, så jag lägrade. Men vila fick jag inte. För buckligt. Glömde saker kvar i pulkan men jag orkar inte.

2017-11-10

Vandra för själen och inklusivitet

Om mindre än 48h påbörjar jag min resa.
En tung färd. Det är inlagd som aktiv tur här på Utsidan.
150-170mil, tunga mil. För mig själv och för alla andra; annorlunda vandrare och frilufissar. För mig och alla andra fotande nördar med annorlunda förutsättningar.
Förutsättningar som många gärna tystas för det är lite fult.
Jag vill förändra mig själv, förändra mitt läge och om det hjälper någon annan att ändra sitt läge med, bonus!
Till saken hör till att jag kommer inte vara tyst, jag kommer inte sticka under stolen att jag är allt annat än funktionabel och full av defekt. För vet ni vad?
DET ÄR OK!

Jag är annorlunda men inte mindre än någon annan.
Med min resa vill jag visa (inte bevisa) det.

Huvudet är tungt i skrivande stund.
Många undrar om det är pirrigt men jag är för upptagen och stressad för känna något annat är just stress.

Typiskt autistisk och en rejäl dos av ADD, har jag och med mig andra skjutit upp på saker. Filmer blev aldrig redigerade klart, foton aldrig tagna. Maten lyckades jag fixa till för nästan hela turen, dvs, de 6månader jag är borta. Men nästa är inte det jag behöver...
Varvat med sängliggandes, brainfog, sjukhusbesök och tafatta försök och befinna mig på jobbet har dagar sakta men säkert krypit fram till nu.

Men mycket har ändå blivit gjort.

 
Pulkan är testad, ordentlig körd och hjulen anpassad med stöd efter de barnsjukdomar de hade i starten.

2017-08-12

Nästan där! Pulka på hjul!

5 veckor kvar har jag på testa utrustning och max 8veckor totalt kvar på ha allt från utrusning till mat, packat och klart för avfärd; både i pulkan och i depåer.

Trots diverse motgångar med hälsan, så finns inget återvändå, bara att blicka frammåt.
Stressen gör mig grymt deprimerad men siktet på målet sviktar INTE!
Efter lite samråd med Makers of Sweden, kom vi fram att bästa hjullösningen på pulken var något färdigt som man kunde modda på språng och underhålla (tex om däck går sönder eller annat) på vägen.
Efter lite om och men, ser valet att bli 2x av någon kajakkärra.

Först blev prova en lånekärra i våras och nyss blev det att prova på Biltema (med snäll personal som tom satte sig på pulkan för kolla att vikten höll).
Eckla och Sea to Summit är andra kandidater.
Det som säger emot Biltema är deras inte så alltför bästa telefonkundtjänst. Sea to Summit är egentligen kandidat för att jag är redan sponsorad av dem med några små grejjer, så jag vill vara lite lojal. Eckla's vagnar verkar dock vara optimala, både vikt och punkteringsfria däck med kullager verkar vara robusta nog för vinter.

Sida: 1 2 3 Nästa Sista 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.