Ja, det blev tyst.
Det tog stopp helt enkelt. Hälsan svek.
Fast det visst jag redan, att det kunde göra.
Precis så värdefullt är denna resa, hur jobbigt det än är.
Livshotande läge
(ja, de lät mig ha mobilen i handen för ta bilder...måste dokumentera ju)
När jag började planera min 150mil till Kiruna, så var min hälsa ganska stabil även om den hade sina ups and downs.
Under våren så svängde det, redan direkt efter Höga Kusten Winter hajken så blev det diskussion om operation men läkarna av oense. I slutet av Maj, efter mycket bortfall från "jobbet" och träningen, så blev läget kritiskt och jag fick snabbt komma in på operation. Olyckligt blev det operation på riktigt först i mitten på Juni.
Även om operationen gick bra, krävs det att jag har en pågående behandling så att jag inte insjuknar igen. Dock finns det ingen garanti att behandlingen hjälper.
Skräll i träningen
Minst 4 veckors vila efter operation (iaf från att bära vikt) och så går man upp i vikt av behandlingen...
Som tur är så har hade jag faktiskt ett backup-plan ifall något sådant skulle ske och det är just de 180 dagarna!
Tekniskt sett, om jag hade varit mer fit, hade jag klarat distansen på kanske dryga hälften av den tiden.
Men jag räknar kallt med att ha det kämpigt pga bristande för-träning, så, förhoppningsvis räcker 180 dagar....
Vem vet, avfärd är inte tidigare än v.42, så ett mirakel kanske sker tills dess?! :D
Ännu en ändring av rutten och matmeny
Just ja, för den som följer, så kommer det vara några ändringar i rutten. Jag har en pågående medicinsk behandling som kräver sjukvård var 4e vecka, så jag måste ta mig in till något samhälle för detta.
Under resans gång så kommer jag också ha kontinuerlig stöd och kontakt med läkare, så jag har eventuella smärtor och annat under kontroll.
För att vara på den säkra sidan, har jag fått ändra min kost också. Ett just nu pågående arbete.
150mil till Kiruna vs Vita bandet
Jag är väldigt glad att jag valde att avstå vita bandet och istället väljer att genomföra sträckan så här istället.
Det blir en upplevelse för livet, trots handikapp och motsättningar.
Att vänta på den dagen jag är frisk nog för göra vita bandet är inget alternativ.
Denna vandring är mitt första solo långtur och på så många dagar, men det kanske också vara mitt sista.
Istället för vänta på en chans som kanske inte kommer igen, väljer jag göra detta oavsett hur det blir.
Även om jag bara kommer till Gävle, så ska jag försöka vara nöjd ändå.
Hur som helst, längtar jag till avfärd.
(1vecka efter op, trotsade jag och gick uppför trappan i Söderköping.Det gjorde ont, det tog tid men HA! Upp kom jag!)
Nu blir eller, det blev inte så mycket tält och vandringsbilder och inlägg som jag visualiserade det hela men jag hoppas kunnat bjuda på sådan under vandringen istället.
Just nu ligger allt fokus på förberedelserna.
