Det var i torsdags. Dottern Saga, 9 år, har fått en planerad övernattning hos kompisen inställd och nu har hon fått ett nytt infall. Jag tittar ut genom fönstret. Det snöar och är 3-4 grader kallt. Men varför ska man neka? När nattmörkret kommer så är det nog inte lika lockande tänker jag. Hon lägger nog ner det då.

Nej, jag tänker inte ägna bloggen åt att ondgöra mig över konservburkar, karamellpapper, fimpar och uttjänta skavsårsplåster som man alltför ofta hittar och som tar ner naturupplevelsen flera pinnhål. Nej, jag tänkte berätta om en speciell typ av spår som vi lämnar efter oss. Spår efter vårt friluftsliv som kan bli kvar i naturen inte bara i månader och år utan fascinerande nog i hundratals och tusentals år.