Kristihimmelsfärd bjöd på något verkligen ovanligt i mitt liv. Både en längre tid av ledighet, samt bra väder på en och samma gång. Allt var helt enkelt som upplagt för en flernattare i närområdet. På fyra dagar kommer man knappast iväg till vildmarken och än mindre på de två timmar som än rekommenderas. Men, det är inget som hindrar från total frihet från stigar, hus eller andra människor om man bara letar. Fortfarande är natur vanligare än väg i vårt avlånga land.
Valet föll på att spendera några nätter strax norr om Stockholm i ett område med många sjöar, mycket skog och glest med folk. Sedan var det bara att som vanligt packa för nog med dagar, tänka om utrustningen, försöka minimera vikten, sen packa lite till och till sist ändå inte vara helt säker och ta med för mycket mat. Det är kanske någon slags överlevnadsinstinkt som sitter där, men just vatten och mat brukar jag överdriva med.
Sen började resan mot norr i Stockholm. Motorväg övergick till småvägar och tillslut vid en skogsväg fanns en perfekt bom att parkera vid. På med väskan, ta fram karta och riktning och sedan kunde resan äntligen börja.
Ibland gör man det enkelt för sig. Ibland gör man det svårare. Den här gången bestämde jag mig för att gå rakt fram, genom den torra torra granskogen, istället för att gå runt. Det skulle visa sig vara ett ganska smärtsamt val. Att gå genom torra granar tar tid, men på en gång finns det något vackert i dess ödslighet.
Så här glad blir man av skogen.
Vandringen gick vidare genom granskog, sedan över ett vattendrag, upp på en höjd och vidare genom barrskog innan resans första mål var nått. En helt ensam sjö utan en enda stig som ledde dit. Kanske var det all granskog och svår terräng som hindrade alla från att komma dit – hur som var det otroligt att finna en sådan gömd skatt i Stockholm.
Vid sjön fanns det en kulle enligt kartan – som borde ge fin utsikt. Och det stämde helt. Högst upp på kullen fick man en strålande utsikt över sjön och sol. Allt verkade bra. Nu var det bara att hitta tältplatser. För vem har inte varit med om att ha funnit en närapå perfekt plats och sen knappat kunnat hitta platser för tält?
Men, efter att ha gått ett tag kändes lunch först motiverat. Det finns få saker som är lika belönande som en lunch ute i det fria efter att ha tagit sig fram i skogen.
Lunch med utsikt
Efter lunch var det dags för tältplats. Jag brukar alltid söka upp det allra först för att slippa bli besviken av en plats som verkar perfekt men saknar platser. Det verkade svårt, men så plötsligt, gömt av alla träd hittade jag en förvånande platt och mjuk plats. Både bekväm och helt dold. Perfekt.
Ninjatältet.
Nu var allt klart. Bara dags för att utforska och njuta och först mycket senare fundera över eld och annat. Badklipporna runt sjön höll envist på att ropa efter mig kändes det som och plötsligt så hade jag bara hoppat ned i sjön för årets första dopp. Varmt? Absolut inte. Men ändå underbart att äntligen ha hoppat ned i en helt egen sjö mitt i skogen.
Sjön tvingade mig att bada.
Dagen fortgick med det vanliga när allt redan är klart. Se sig omkring, samla ved, njuta av tystnaden och ibland inte göra något alls. Någon gång vid middag så upptäckte jag tyvärr att batterierna på telefonen var nära på slut och att den powerbank jag hade tagit med bara hade slutat fungera. Se där, en lärdom - kolla sådant innan du far iväg. Visste behöver man inte en telefon, men om något sker så är det bra att alltid kunna ringa någon. Det är en av de saker jag tycker om med att vara ute i det fria - man lär sig alltid något, hur kort resan än är. Hellre utan el här, än i riktigt vildmarken.
Även utan bilder kan jag ändå lova att kvällen blev precis lika magisk som dagen. Högst uppe på den höjd jag höll till så ville solen aldrig riktigt försvinna och inte värmen heller. Istället blev den en otrolig ljum kväll med en brasa, god mat och inget som störde. Det blev så bra att dagen efter bestämde jag mig för att stanna vid sjön istället för att vandra vidare och istället gjorde jag fler utflykter i området men utan tung ryggsäck.
På tredje dagen var det dags att packa ihop igen och bege sig mot bilen. Efter två nätter ute hamnar jag alltid i en annan lunk än när jag är hemma. Stressen släpper. Brist på kommunikation med omvärlden eller vad klockan är blir helt oviktig. Det är en underbar känsla av här och nu som infinner sig - där huspriser och konjunkturer eller nästa veckas arbete inte finns. Det finns bara här och nu.
Nästan framme vid bilen så minns jag att jag har en telefon med. Den hade jag glömt bort. Nästa gång ska jag komma ihåg batterier med.
