Bloggar > Utomhusliv 2020

Utomhusliv 2020

En blog om naturen - det bästa som finns

Precis utanför Stockholm men ändå mitt i ingenstans

Kristihimmelsfärd bjöd på något verkligen ovanligt i mitt liv. Både en längre tid av ledighet, samt bra väder på en och samma gång. Allt var helt enkelt som upplagt för en flernattare i närområdet. På fyra dagar kommer man knappast iväg till vildmarken och än mindre på de två timmar som än rekommenderas. Men, det är inget som hindrar från total frihet från stigar, hus eller andra människor om man bara letar. Fortfarande är natur vanligare än väg i vårt avlånga land.

Valet föll på att spendera några nätter strax norr om Stockholm i ett område med många sjöar, mycket skog och glest med folk. Sedan var det bara att som vanligt packa för nog med dagar, tänka om utrustningen, försöka minimera vikten, sen packa lite till och till sist ändå inte vara helt säker och ta med för mycket mat. Det är kanske någon slags överlevnadsinstinkt som sitter där, men just vatten och mat brukar jag överdriva med.

Sen började resan mot norr i Stockholm. Motorväg övergick till småvägar och tillslut vid en skogsväg fanns en perfekt bom att parkera vid. På med väskan, ta fram karta och riktning och sedan kunde resan äntligen börja.

Ibland gör man det enkelt för sig. Ibland gör man det svårare. Den här gången bestämde jag mig för att gå rakt fram, genom den torra torra granskogen, istället för att gå runt. Det skulle visa sig vara ett ganska smärtsamt val. Att gå genom torra granar tar tid, men på en gång finns det något vackert i dess ödslighet.

Det är kul i skogen.

Så här glad blir man av skogen.

Vandringen gick vidare genom granskog, sedan över ett vattendrag, upp på en höjd och vidare genom barrskog innan resans första mål var nått. En helt ensam sjö utan en enda stig som ledde dit. Kanske var det all granskog och svår terräng som hindrade alla från att komma dit – hur som var det otroligt att finna en sådan gömd skatt i Stockholm.

Vid sjön fanns det en kulle enligt kartan – som borde ge fin utsikt. Och det stämde helt. Högst upp på kullen fick man en strålande utsikt över sjön och sol. Allt verkade bra. Nu var det bara att hitta tältplatser. För vem har inte varit med om att ha funnit en närapå perfekt plats och sen knappat kunnat hitta platser för tält?

Men, efter att ha gått ett tag kändes lunch först motiverat. Det finns få saker som är lika belönande som en lunch ute i det fria efter att ha tagit sig fram i skogen.

Lunch med utsikt

Efter lunch var det dags för tältplats. Jag brukar alltid söka upp det allra först för att slippa bli besviken av en plats som verkar perfekt men saknar platser. Det verkade svårt, men så plötsligt, gömt av alla träd hittade jag en förvånande platt och mjuk plats. Både bekväm och helt dold. Perfekt.

Ninjatältet.

Nu var allt klart. Bara dags för att utforska och njuta och först mycket senare fundera över eld och annat. Badklipporna runt sjön höll envist på att ropa efter mig kändes det som och plötsligt så hade jag bara hoppat ned i sjön för årets första dopp. Varmt? Absolut inte. Men ändå underbart att äntligen ha hoppat ned i en helt egen sjö mitt i skogen.

Sjön tvingade mig att bada.

Dagen fortgick med det vanliga när allt redan är klart. Se sig omkring, samla ved, njuta av tystnaden och ibland inte göra något alls. Någon gång vid middag så upptäckte jag tyvärr att batterierna på telefonen var nära på slut och att den powerbank jag hade tagit med bara hade slutat fungera. Se där, en lärdom - kolla sådant innan du far iväg. Visste behöver man inte en telefon, men om något sker så är det bra att alltid kunna ringa någon. Det är en av de saker jag tycker om med att vara ute i det fria - man lär sig alltid något, hur kort resan än är. Hellre utan el här, än i riktigt vildmarken.

Även utan bilder kan jag ändå lova att kvällen blev precis lika magisk som dagen. Högst uppe på den höjd jag höll till så ville solen aldrig riktigt försvinna och inte värmen heller. Istället blev den en otrolig ljum kväll med en brasa, god mat och inget som störde. Det blev så bra att dagen efter bestämde jag mig för att stanna vid sjön istället för att vandra vidare och istället gjorde jag fler utflykter i området men utan tung ryggsäck. 

På tredje dagen var det dags att packa ihop igen och bege sig mot bilen. Efter två nätter ute hamnar jag alltid i en annan lunk än när jag är hemma. Stressen släpper. Brist på kommunikation med omvärlden eller vad klockan är blir helt oviktig. Det är en underbar känsla av här och nu som infinner sig - där huspriser och konjunkturer eller nästa veckas arbete inte finns. Det finns bara här och nu. 

Nästan framme vid bilen så minns jag att jag har en telefon med. Den hade jag glömt bort. Nästa gång ska jag komma ihåg batterier med.

Postat 2020-05-27 11:13 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Ute med barn, en helt annan överlevnad.

Jag är inte Bear Grylls. Mina äventyr ute handlar väldigt lite om att hoppa ned från helikoptrar ner i floder eller leta efter giftiga ormar - och även om jag knappast ser mig själv som en gastronom, så föredrar jag nog mina kokta röda linser med bulgur tillagade i mitt genom åren snart sönderanvända kokkärl från Biltema, framför att äta dvs insikter från träd (även om det låter otroligt praktiskt, mat väger alldeles för mycket när man packar för några dagar).

Inte heller kan jag mäta mig med många här på Utsidan i spännande äventyr som kräver bra planering och nerver av stål. Det finns många otroligt inspirerande personer här och all respekt till dem. Fortsätt så! Nej, mina äventyr har varken skorpioner eller total ensamhet långt från hjälp - men ändå måste jag erkänna att de alltid överaskar mig och kräver ständig förändring och snabbt tänkande. Så enkelt men ändå svårt - jag är nämligen en av alla oss som ör ute med barn i skog och mark ofta. Mycket ofta. Gärna med övernattning så fort som mitt samvete och nattens temperatur är i synk. 

För mig kom det naturligt, väldigt tidigt. Jag älskade skogen och att vara i naturen och jag ville fortsätta ta mig dit. Men, med barn är man ofta begränsad i frihet - så vad gör man? Givetvis tar man med barnet ut!

Jag har gjorde det sedan min son kunde gå (även om gå var rätt så relativt första gången och vi var väldigt nära ett plask i Östersjön den gången) - men givetvis med så mycket förberedelse som kan kunde. Från den första trevande gången, när jag behövde ha med skogsrutinerade kompisar för säkerhets skull, till idag när vi två är ute och tältar själva i dagar utan någon annan på jorden ens nära så har jag varje gång försökt planera och optimera och säkerställa att turen ska fungera. 

Har jag med mig nog med varma kläder? Nog med mat? Är det för kallt på natten? Leksaker då? iPad (nej blev ingen sån)? Är det för långt att gå? Fästingar? - varje gång kan något kanske förbättras och ändå blir det inte alltid bra. Ja, tills jag på något sätt fick bara acceptera att det blir. Punkt. Javisst ÄR det bra att ta med rätt mängd av allt och det är en planering man lär sig (helt ärligt så tycker jag att det är lättare att planera för ena längre ensamresa utan hjälp, än en resa med barn - även om den bara inkluderar några kilometers vandring). Men. I slutet så finns det en otrolig frihet att bara ta det som det kommer. Om det regnar så regnar det. Om det blåser så blåser det. Acceptera och inse att ingen har bråttom någonstans. Då går resan från stress till... frihet. Plötsligt så har du alltid du behöver på en och samma plats.

Planering och let go på en och samma gång. Yin och Yang.

Ihåliga träd är otroligt spännande.

Jag skulle nog säga att på så sätt har alla mina resor blivit bättre. Jag planerar mycket mer i förväg får sådant som behövs (packning, avstånd mm, LEKSAKER). Men på en gång så har jag äntligen lyckats lära mig att resan är inte hur många mil du vandrade på dagen slut.

Resan är det du ser där precis framför dig hela tiden... när du ser en spännande myrstack eller ett vattendrag eller får gömma dig under en gran mot regnet.. eller kanske bara för att trollen och tigrarna i skogen inte ska ta dig.

Jag tror tom att Bear Grylls hade hållit med om det. Han verkar ju njuta av allt...

Om inget annat fungerar så får man klyva stenar på mitten med sina karatekrafter istället. Alltid uppskattat.

Postat 2020-05-17 15:46 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Ett skepp kommer lastat...

Jag är en sån där trist person som inte tycker om att handla saker. Jag förstår att det är en egenskap som får mig att ännu mer än vanligt framstå som en surgubbe - för vem numera tycker inte om att shoppa? Hela vår världscivilisation går ut på att köpa saker, oftare och oftare och när butiker stänger så försvinner sällan shoppingen i sig, istället så flyttar bara köpandet till internet där alla konsumenter själva kan jämföra och handla när som helst och var som helst. Det borde jag ju tycka är bra - men nej, inte ens det gillar jag. 

Men, uppenbarligen så har även jag mina svagheter, där jag går från en sur gubbe som klagar på konsumtion till att bli helt till mig. Det handlar förstås om utomhusutrustning. Plötsligt så följer jag recensioner, jag jämför priser och när jag tillslut lagt min order så väntar jag otåligt på att något ska komma. Och plötsligt så kom den dagen.

Dörrklockan ringer på kvällen och ett postbud står där med en stor låda. Outnorth står det på den (ingen reklam menad). Jag har aldrig ens provat denna webbshop tidigare, så spänningen är ännu mer intensiv. Jag måste öppna lådan på en gång och där i den se, där ligger min nya sovsäck jag har beställt.

Är det rätt sovsäck? Valde jag verkligen rätt? Hur ser den ut? Frågorna hopar sig.. och plötsligt har jag blivit just den där personen som jag alltid säger att jag inte är. Dubbelmoral finns visst även i skogen.

Sovsäcken då? Det blir första test i helgen. Jag är inte säker än. Men förstås. Man kan väl aldrig ha för många sovsäckar?

Postat 2020-05-07 21:22 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

 

Logga in