Gjorde min första längre fjällvandring i september 1979. Det var en ensamvandring i Sarek. De följande 18 åren (ofta ensam - ibland med vänner) var det Sarek och Kebnekajsefjällen som lockade. Förmodligen för att det var där dom högsta topparna fanns. Först 1998 fick jag upp ögonen för västra Padjelanta och Rago och gjorde en vandring söder, väster och norr om Virihaure och Vastenjaure. Den vidsträckta utsikten, avsaknaden av leder och glaciärlandskapet fick mig att återkomma år efter år. Jag var ute i 17 dagar under en vandring utan att se en människa annat än första och sista dagen. Man kunde gå i sina "penséer" dag ut och dag in och bara "vara sig själv" - ja, till och med förlora sig själv i nuet, då det öppna landskapet ger en känsla av frihet, upprymdhet och samhörighet med naturen. Från topp 1663 på norska gränsen kan man se Lofoten 170 km bort. Det är längre än om man kunde se Gävle från Kaknästornet i Stockholm...

Användarnamn: hansnydahl

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Litteratur, Navigering, Bär & svamp, Foto, Svenska urskogar, istidsformationer.

Mer på profilsidan


Tjåhkkuljávrre - Mellomfjellet - Rähtjátjåhkå.

Dag 3 och 4 av turen Gränsfjällen i norra Padjelanta. Vandrar över Tjåhkkul till Mellomfjellet och sedan förbi Slahpejávrre, genom passet mellan Ruonas och Guovdoajvve till Rähtjátjåhkå.

Dag 3 och 4 av turen Gränsfjällen i norra Padjelanta.

Vandrar över Tjåhkkul till Mellomfjellet och sedan förbi Slahpejávrre, genom passet mellan Ruonas och Guovdoajvve till Rähtjátjåhkå.

Tjåhkkul till Mellomfjellet.Dag 3 (9:e september)

Karta dag 3.Karta dag 3.

Det känns som julafton varje gång man vaknar till ännu en fin dag! Planen var att gå österut på norra sidan av Tjåhkkuljávrre, och sedan vika av norrut över Tjåhkkul när jag kommit fram till den mindre sjön Luoppal. Tänkte ha lägret väster om Mellomfjellet. En mycket kort dagsetapp som skulle ge tid till en utflykt mot sjö 854 i passet mellan Tjåhkkul och Sjnasjkasvárre.

Efter gårdagens långa utflykt tog jag det lugnt och kom inte iväg förrän sent på förmiddagen. Upplevelsen av vandrandet har förändrats jämfört med när jag var yngre. Då var man på väg till nästa mål. Nu upplever jag att Karin Boyes dikt "I rörelse" bättre beskriver vandrandet - citerar ett par rader:

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

1.Tjåhkkuljåhkås inlopp i Tjåhkkuljávrre.1. Tjåhkkuljåhkås inlopp i Tjåhkkuljávrre.

Det blåste friska vindar och det gick vita gäss på sjön. Landskapstypen mellan Tjåhkkuljávrre och Njoammeljávrre är mestadels småkullig fjällhed med inslag av blomsteräng. Lättvandrade marker som är rätt underhållande då man inte vet vad som döljer sig bakom nästa kulle.

2.Norra Tjåhkkuljávrre. Ridoalgge och Ridoalgetjåhkkå i bakgrunden.2. Norra Tjåhkkuljávrre. Ridoalgge och Ridoalgetjåhkkå i bakgrunden.

Tjåhkkuls sydsida var fortfarande bitvis för brant men framme vid den lilla sjön Luoppal blev det enklare att ta sig upp. Det är alltid kul att komma högre upp och uppleva hur utsikten blir bättre och bättre.

2.Renar på sydsidan av Tjåhkkul.3. Renar på sydsidan av Tjåhkkul.

Hela östra sidan av Tjåhkkul var mer slipad av inlandsisen än något annat berg jag sett. Fårorna i berget har bildats av stenar som satt infrusna på isens undersida. Eftersom isen rörde sig mot norska kusten bildades fårorna i öst-västlig riktning.

4.Tjåhkkuls polerade klippor.4. Tjåhkkuls polerade klippor.

Tjåhkkuls slipade klippor ersattes av mager fjällhed när jag kom till området väster om Mellomfjellet. Det går att hitta hyfsade tältplatser här efter en stunds letande.

5.Lägerplatsen väster om Mellomfjellet.5. Lägerplatsen väster om Mellomfjellet.

Efter att ha lagt min torkade mat i blöt gjorde jag en kvällsutflykt. Jag följde jokken som rinner förbi lägret ner till Miehtjerjávrre och som kommer från sjö 854. Sjön ligger mellan Tjåhkkul och Sjnasjkasvárre. Området runt sjön såg ut som tagen från "Sagan om ringen" och påtagligt annorlunda mot den bild man har av hur fjällvärlden brukar se ut.

6.Tjåhkkul och sjö 854.6. Tjåhkkul och sjö 854.

| Sjö 854: Areal: 0,30 km2. Höjd: 834 möh. Längd: 1,5 km. |

Solen var på väg ner över Gasskatjåhkkå och jag hann inte gå längre västerut. Tillbakavägen gick över Sjnasjkasvárre varifrån utsikten mot Sjnasjkasjávrre var fin. Jag har nog aldrig sett en fjällsjö med så många öar.

7.Sjnasjkasjávrre.7. Sjnasjkasjávrre.

| Sjnasjkasjávrre: Areal: 0,81 km2. Höjd: 698 möh. Längd: 2,5 km. |

Länk till Google, för optimal bildkvalitét:

Tjåhkkul till Mellomfjellet.

Mellomfjellet till Rähtjátjåhkå.Dag 4 (10:e september)

Karta dag 4.Karta dag 4.

Under sommarturer kan man bli väckt av att solen värmer upp tältet redan vid tre- eller fyratiden på morgonen. Nu går inte solen upp förrän närmare 6 och det tar ett par timmar till innan en svag uppvärmning kan förväntas, något jag inte hade tid att vänta på då antalet ljusa timmar nu är starkt reducerat. Natten hade varit mycket blåsig och en stång böjde sig på tok för mycket i vindbyarna. Jag fick ta in ryggsäcken från absiden och trycka upp den i huvudändan som stöd för stången, som då orkade stå emot vindens kraft. Innertältet hakas fast i tältstängerna och tältlinorna är fästade vid yttertältet lite för långt ner på kortsidorna. Då det inte finns några fästpunkter mellan ytter- och innertält får tältstången inte någon hjälp av tältlinan då hård vind trycker in överdelen av kortsidan - en konstruktionsmiss av MSR. Jag får sätta fast ett kraftigt kardborreband på insidan av yttertältet till nästa vandring så att stången får hjälp av tältlinan.

En förflyttning av lägret till södra sidan av Rähtjattjåhkkå stod på schemat, en sträcka på 15 km enligt kartan men som i praktiken blir längre pga landskapets utformning, som här ändå är relativt lättframkomlig. Först ville jag göra en liten utflykt till den ravin jag i går passerade uppe på Tjåhkkul, cirka 1 km från lägret. Den såg ut att leda till ett "rum" längre in. Vägen dit är spännande med oväntade "gångar" och olika bergarter blandade med varandra.

1.Tidig morgon väster om Mellomfjellet.1. Tidig morgon väster om Mellomfjellet.

Det var enkelt att ta sig igenom ravinen - som nog egentligen är en skvalränna som nött sig ner i berggrunden - till ett rum som var en stor grop med ett par kullar bestående av täljstensliknande bergarter.

2.Skvalrännan på Tjåhkkul.2. Skvalrännan på Tjåhkkul.

Gick sedan tillbaka till lägret och packade ihop och gav mig iväg i riktning mot Gallakvárre. Terrängen är småskalig och varierad med små kullar och sänkor där någon jokk flyter fram. Väl uppe på Gállakvárre får man lite överblick över Moalkkomjåhkå och Miehtjerjávrre då man befinner sig 80 meter högre än sjön.

3.Utsikt mot Miehtjerjávrre från Gállakvárre.3. Utsikt mot Miehtjerjávrre från Gállakvárre.

| Miehtjerjávrre: Areal: 2,07 km2. Höjd: 649 möh. Längd: 3,6 km. |

Jag väljer att gå ner till Moalkkomjåhkå fastän det inte är närmaste vägen till slutmålet för dagen. Jokken är speciell då den på många ställen har en botten av kalksten vilket märks särskilt väl när solen skiner - en ynnest som inte förunnades mig denna dag.

4.Moalkkomjåhkå.4. Moalkkomjåhkå.

Det duggregnade emellanåt och jag sökte lä vid ett stort stenblock intill Moalkkomjåhkå då det var dags för lunch. Jag är så upptagen med att betrakta landskapet och leta motiv att jag inte reflekterar över att endast ett fåtal vandrare går här. Under den här turen såg jag ingen och under förra turen såg jag två fiskare på avstånd - frånsett parkeringen där jag startade.

Fortsatte längs Moalkkomjåhkå och gick enkelt över Sjnasjkasjåhkå på stenar, där den förenar sig med Slahpejåhkå. Fortsatte mot västra sidan av Slahpejávrre där jag för en månad sedan tvingades vända tillbaka pga dålig mage och dåligt väder. Nu kunde jag fortsätta enligt förra månadens planering upp mot passet mellan Ruonas och Guovdoajvve där vyerna mot Slahpejávrre var inspirerande.

5.Blåbärsriset skänkte färg åt landskapet vid Slahpejávrre.5. Blåbärsriset skänkte färg åt landskapet vid Slahpejávrre.

6.Slahpejávrre.6. Slahpejávrre.

| Slahpejávrre: Areal: 10,3 km2. Höjd: 722 möh. Längd: 6,7 km. |

När man tagit sig igenom passet mellan Ruonas och Guovdoajvve hamnar man på en platå omgiven av berg utom i nordöst där Rähtjátjåhkå rinner ner. Växtligheten är mycket sparsam - mestadels mossa - och man får intrycket av att här legat en glaciär för inte alltför länge sedan.

7.Platån mellan Langfjellet, Ruonas och Guovdoajvve.7. Platån mellan Langfjellet, Ruonas och Guovdoajvve.

Jag försökte gå lite mer åt öster för att komma rakt på den planerade lägerplatsen, men en del moränhögar närmare Rähtjátjåhkå gjorde det vägvalet mindre lämpligt. Det hade varit bättre att gå rakt norrut och sedan följa Rähtjátjåhkå mot öster. Först en timme innan solnedgången kunde jag sätta upp tältet vid Rähtjátjåhkå.

Länk till Google, för optimal bildkvalitét:

Mellomfjellet till Rähtjátjåhkå.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2018-11-06 18:06   OBD
Intressant att läsa och som vanligt med underbara bilder. Jag antar att vid dåligt sikt (dimma) är det svårnavigerat i en sådan natur.
Du hade önskat solljus vid Moalkkomjåhkå. Det kan jag förstå men jag tycker bilden därifrån ändå är fantastiskt fin. Jag tycker att de flesta naturbilder, men inte alla, blir härligare med molnig himmel. Bilden på Slahpejávrre är ju helt underbar. Men det är inte alltid det är så vackert fotoväder i fjällen.
Än en gång, tack för länken till Google. Där kommer bilderna mer till sin rätt och så är det bra att kunna ha kartan i en egen flik.
 
2018-11-06 18:23   hansnydahl
Tack Bertil!
En helt molnfri himmel kan göra landskapsbilder lite "platta" och om man har tur kan en delvis molntäckt himmel skapa dramatik mellan solbelysta och skuggiga delar av landskapet. Och vad vore en solnedgång utan några moln som kan fånga röda färger. Men en helt molntäckt himmel kan också göra landskapet platt även om det finns undantag. Man får heller inte glömma natthimlen - jag hade turen att få se norrsken dag 6 och 7.
Runt Moalkkomjåhkå växer också många blommor tidigare under sommaren - t.ex. Fjällgentiana och Klippveronika.
 

Läs mer i bloggen

Silbbatjåhkkå gruvområde

På kartan över sydöstra Padjelanta finns Silbbatjåhkkå gruvområde utsatt, cirka 9 km väster om Tarraluoppalstugorna vid Padjelantaleden. Silbbatjåhkkå (”Silverfjället”) är en utlöpare av fjällryggen Gierggevárre, som på 1600-talet kallades för ’’Kedkevare’’. Kedkevare var det namn som kom att användas på gruvområdet från slutet av 1600-talet och frammåt. På Generalstabskartan från 1890 kallas dock berget för Silbakvare. 

Den 1:a september passerade jag gruvområdet, som ligger drygt 1300 m ö.h., på min väg från Råvejávrre till Riggoajvve. Från Råvejávrre följde jag en jokk som på dagens kartor saknar namn, men som på Generalstabskartan heter Tjåhejokk - Tsågejåhkå med dagens ortografi. Passade på att ta några dokumentära bilder. 

Gömda Dalen

2:a augusti 2019.

Mellan gränsbergen Guovddelistjåhkkå och Snøtoppen - som beskrevs i de två senaste inläggen - ligger en namnlös undangömd dal som är ovanligt otillgänglig. I öster ligger sjön Guovddelisjávrásj som sträcker sig tvärs över dalen och kantas av tvärbranta sidor i norr och söder. Man måste vara ovanligt motiverad för att försöka ta sig förbi sjön på norra sidan där passagen är mindre riskfylld än på den södra sidan. I väster vaktas dalen av en 200 meter hög klump av bergarten syenitoid-granit.

Snøtoppen

En topptur till gränsberget Snøtoppen.

De som vandrat Padjelantaleden norr om Stáloluokta har säkert sett gränsbergen i västra Padjelanta på andra sidan Virihávrre, och möjligen undrat vad de heter.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.