Bloggar > Trail Stories > Tivedens nationalpark – ...

Trail Stories

Äventyrslöpning på stigar, leder och stiglös vildmark bland fjäll och berg. Alltid med lätt packning!

Tivedens nationalpark – november 2020

Den gångna helgen, ja, den sista i november som bjöd på pudervit första advent avnjöts i Tivedens nationalpark. Mitt elfte besök i nationalparken detta år. Ett besök i månaden. Ett besök återstår innan mitt projekt är genomfört men vi ska inte gå handlingarna i förväg. Varje besök innebär alltid något nytt. En ny stig, nya möten eller bara annorlunda väder. Ett är säkert, inget besök är eller har varit det andra likt, även om jag känner att jag börjar kunna nationalparken, dess sänkor och yttersta hörn och den stiglösa östra delen som jag aldrig kommer att tröttna på. Nåväl, detta mitt elfte besök gick i sömnens och den rogivande avkopplingens tecken. Jag var uppenbarligen i behov av detta efter allt fix med Marviksdrömmen. Före, under och efter. Men det har det sannerligen varit värt. Så det var med längtansfulla steg jag steg av bussen i Sannerud och tog den gamla kyrkstigen mot nationalparken. Mörkret som sänkte sig med månen strax över skogens taggiga rand. Så tyst. Kom till Käringaudden vid Stora Trehörningen. Inte ett tält, vilket inte hänt sedan i april. Pandemin har tvingat ut folk i naturen. Radikala förändringar uppstår inte sällan ur tvång, ofta med positivt utfall. Vid mitt oktoberbesök var Käringaudden belägrat med grandiosa familjetält. Tur att jag har mina olika alternativa tältplatser strax utanför nationalparksgränsen. Misstänkte nog att det skulle vara folktomt vid detta besök. Mörkret och omslag till kyla med minusgrader på nätterna. Vedförrådet var påfyllt. Bara såga upp, klyva, spänta och göra upp eld. Slå upp tältet och inviga min ultralätta tältlampa. Myslys. Avnjöt diverse godsaker som jag fått av Paz på Marviksdrömmen. Kröp ner i min gosiga dunsäck vid sjusnåret. Ljuvligt. Sångsvanar kommunicerade vemodigt där ute på sjön. Ingen vind. Gled iväg mot sömnens domäner. Somnade innan åtta. Sov som en prins till klockan 10 på lördag morgon. Ett par uppvaknanden under natten för att lätta på blåsan i min dedikerade pissflaska från OMM. 14 timmars sömn. När hände det senast? I ett annat liv kanske. Underbart hur som helst!

01b01c 01d

När det var dags för frukost upptäckte jag att jag glömt påsen med spork, mugg, kaffe och te. Inte bra. Äta mat med vänsterhanden? Den kreativa ådran infann sig snart. Med en kniv kan man göra underverk, det vet mina finska vänner. Fann en bra vedbit och klöv fram ett bra stycke, sedan var det bara att sätta sig vid elden och tälja fram en slev. Tackar min lyckliga stjärna för alla smörknivar jag snidat i slöjden som liten. Helgen var räddad. Kaffe fick jag klara mig utan. Termosen var med så det blev en helg med varmt vatten. Och med inbillning kan man lura både smaklökar och hjärna. Ni anar inte vilka smaker jag komponerat.

01e01f01g01h

Kom inte iväg förrän vid 12-snåret och överlämnade elden till två snubbar med hund. Sedan anträdde jag min förmodligen kortaste tur i nationalparken någonsin. Tog stigen till Ösjönäs och sedan den orangemarkerade stigen runt Blanksjön. Testade även en genväg längs en ridstig. Slog läger på min favoritudde vid Blanksjön #2. Sex kilometers färd. Hade lagt undan ved vid mitt tidigare besök. Blanksjön gjorde skäl för namnet. Slog upp tältet och gjorde upp eld. Mös och läste boken Dersu Uzala av ryssen Vladimir Arsenyev vid elden. Nostalgi, minnen och tid blandades, år suddades ut. Vad är tid? Akira Kurosawas film Vägvisaren såg jag som ung naturälskande fältbiolog på bio någon gång 76/77. Den gjorde intryck, satte avtryck. Och min stora idol var Jan Lindblad. Tänk att det skulle ta drygt 44 år innan jag läste en artikel i Svenska Dagbladet och blev glatt upplyst om att filmen Vägvisaren faktiskt baserade sig på en autentisk bok med titeln Dersu Uzala. Tyvärr inte översatt till svenska, men jag läser lika gärna och ofta böcker på engelska, så det var med barnsligt skön nyfikenhet jag lät mig absorberas av boken. Miljön, den bästa tänkbara. Ett utlåtande lär komma när det är dags att sammanfatta mitt år som dedikerad utesovare och alla böcker jag läst i tält, vindskydd , nättält, under tarp, i stugor och under bar himmel. Men inte här och nu.

01i 01j 01k01l

Ännu en natt med mycket sömn. Vaknade upp till 1:a advent och ett vackert tunt vitpudrat landskap. Leendet kom av sig självt. Ingen brådska. Mysa i sovsäcken medan gröten svällde i kastrullen. Kungsfåglar och tofsmesar i tallarna längs stranden. Någon avlägsen korp gjorde sig hörd liksom en ettrigt "prippande" spillkråka. Vackert.

01o

Ännu en sen morgon med avfärd vid 11-snåret. Tog stigen via huvudentrén, inte många bilar där. Fortsatte längs Trehörningen upp mot Vitsand. Några som grillade korv. Räknade till sex bilar. Oerhörd kontrast till hur det sett ut under mina besök mellan april och oktober. Underbart att människor söker sig ut och jag hoppas att de fortsätter även när pandemin lagt sig. Min färd fortsatte på kyrkstigen till Sannerud och sedan längs en ridled norrut längs Unden upp till Sågkvarn. Slog läger två mil senare på samma plats vid Undens strand som i oktober för att ta morgonbussen till Laxå och sedan tåget hem. Som sagt, inget extraordinärt och händelserikt besök denna gång. Bara ett skönt bara-vara-besök. De behövs de med. Och texten och bilderna blir därefter. Sparsmakat.

01m01n01p 01q01r

Önskar er alla en skön december trots pandemi och restriktioner.

Niklas

Arkiv för Tivedens nationalpark 2020:
Story från januari >>
Story från februari >>
Story från mars >>
Story från april >>
Story från maj >>
Story från juni >>
Story från juli >>
Story från augusti >>
Story från september >>
Story från oktober >>

Inlagt 2020-12-02 21:42 | Läst 3037 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2020-12-03 14:44   OBD
TACK! Det var efterlängtat.
Underbart att få läsa och underbara bilder. Extra roligt när man känner igen en del platser som du fotograferat.
För ett par år sedan gick min hustru och jag ut i skogen utan skedar. Men som du gjorde, så tog jag kniven till hjälp och fixade ett par "ätredskap". Hustrun sparade sin ganska länge. Hon tyckte den fungerade bättre än en vanlig sked. :-)
Pandemin med restriktioner gör livet litet annorlunda. Tur att det inte är några restriktioner på att gå ut i skogen. :-)
 
Svar 2020-12-06 13:24   Niklas Holmström
Halloj Bertil! Ber om ursäkt för att jag inte la upp oktoberbesöket i Tivedens nationalpark här på Utsidan, men jag hade så mycket annat att tänka och förbereda inför Marviksdrömmen den 21-22/11. Så novemberbesöket i Tiveden var verkligen efterlängtat :-)

Ja, det i situationer som att tälja slevar och skedar man blir stolt över sin egen förmåga att hitta lösningar, så jag förstår att din fru sparade detta minne. Hade trott att det skulle vara svårare med kaffet, men det gick finfint, det smakade desto bättre när jag väl kom hem. Men morgonkaffe i tältet är ju något särskilt.

Ja, Bertil, jag är liksom du glad att jag har naturintresset i rådande pandemi och mitt liv och vardag har inte påverkats särskilt mycket av pandemin och jag är glad att bo i Sverige.

Ha det gott och njut av december!

Niklas
 
2020-12-05 08:38   Enbär
Läser med stor behållning dina finstämda skildringar av Tiveden. Vilket lugn i bilderna. Fridfullt.
 
Svar 2020-12-06 13:28   Niklas Holmström
Tack för dina ord Anna!
Ja, novemberbesöket var verkligen fridfullt på många plan. Stilla, få besökare och väldigt lågmälda livstecken från fåglar och djur. Precis vad jag behövde. Kontemplativ tillvaro.

Anna, har du besökt nationalparken själv något, tidigare eller i år?

Må väl

Niklas
 
Svar 2020-12-10 20:18   Enbär
Nej, har inte varit där. Men bodde tidigare i norra Östergötland och tillbringade mycket tid på hästryggen i skogarna där och landskapet är liknande. Numera boende på lundaslätten får jag väl stanna till i Tiveden vid tillfälle och inte alltid åka längre norrut för mina vandringar.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in

Tips!