Bloggar > Trail Stories > En utesovares dagbok – ...

Trail Stories

Äventyrslöpning på stigar, leder och stiglös vildmark bland fjäll och berg. Alltid med lätt packning!

En utesovares dagbok – januari

202001a

Vad krävs för att åstadkomma en förändring? Man kan givetvis inspireras och motiveras att göra mindre förändringar i tillvaron. Kan gälla justeringar i kost och träningsupplägg, en TV-fri kväll i veckan för att verkligen umgås med sin partner eller ens barn, läsk- och sockerfri månad, inte ta med sig mobilen när man går och lägger sig eller att stå på ett ben och göra tåhävningar medan man borstar tänderna. En del förändringar av ens vardagsrutiner kan sannolikt genomföras utan allt för mycket uppoffring, särskilt om man upplever positiva effekter. Sedan har vi det där med förändringar på ens arbetsplats. Säg någon som inte varit med om det? Och får höra klichéartade uttalanden som att vissa är förändringsbenägna, andra inte. Ständiga förändringar på en arbetsplats innebär för de flesta oro och förvirring: ”Suck, inte nu igen!” Detta medan andra förändringar i ens liv, genomgripande med ovisst utfall, ofta uppstår genom tvång. Att tvingas till en förändring är initialt sällan en angenäm upplevelse. Ordet tvång associeras knappast till något positivt, även om det ibland är nödvändigt för ens överlevnad. Min bror fick för sex år sedan beskedet diabetes typ 2. Han fick medicin och hälsoråd gällande kosthållning och fysisk aktivitet samt rådet att minska på tobak och alkohol. Han ville tyvärr inte lyssna på det örat. Alldeles för mycket att förändra, utan professionell hjälp. Tre år senare var njurar, lever och andra organ nere för räkning. Kroppen hans gav upp nyss 52 år fyllda. Själv fick jag hjälp för 11 år sedan. Och tog emot den, men min lillebror var jag tyvärr oförmögen att hjälpa. Nå, upprinnelsen till det som kräver någon form av förändring kan handla om alltifrån små oskyldiga spännande dagliga rutiner till livsavgörande besked och beslut, till synes utan valmöjligheter. Lever man tillräckligt länge lär man få uppleva hela paketet. En del har oturen att tvingas uppleva motgångar-i-livet-extra-allt under en relativt kort levnadstid. Otur? Ibland, eller till och med rätt ofta, leder förhoppningsvis förändringar till något positivt i slutändan, även påtvingade förändringar. Ni undrar säkert, med all rätt, vad har allt detta med att sova ute att göra?

202001zz

Från utmattad zombie till lycklig utesovare
Den gångna hösten var allt annat än glädjerik. Även om jag inte upplevde mig som stressad kom mindre roliga saker och orosmoment närmast på löpande band. Efter den glädjande urladdningen att arrangera den uppskattade Marviksdrömmen den 5 oktober var den nedåtgående spiralen ett faktum, problemet är bara att man inte inser det själv. Två kära vänner lämnade jordelivet med två månaders mellanrum. Jag fick tillgång till min efterlängtade lägenhet direkt efter den totala urladdningen på Kullamannen. Skicket på lägenheten var en besvikelse. Bet ihop. Slipade och målade om, la nytt golv i vardagsrummet och trätrall på balkongen. På en vecka. När jag flyttat in var jag helt sopslut. Utöver orkeslöshet, nedstämdhet hade jag hjärtklappning titt som tätt och blev märkbart känslig för ljud. Misstänkte borrelia eller möjligen en tendens till utmattning. Beställde tid hos vårdcentralen. I lägenheten stördes min sömn av ett lågfrekvent ljud som kom och gick. Ja, ni kan säkert gissa hur en redan utmattad kropp påverkas av enbart två tre timmars osammanhängande sömn, särskilt som jag normalt behöver åtta timmars sömn per natt. Fastighetsvärden tog glädjande nog problemet på allvar och förklarade att det är ett detektivarbete att hitta källan till just lågfrekventa ljud. Jag uppbådade krafter och kontaktade några andra hyresvärdar och blev förvånande snabbt erbjuden en lägenhet i Eskilstuna och en annan i Hälleforsnäs, nära mina favoritskogar och läckra stigar. Satte mig på min favoritstubbe i vardagsrummet och tänkte igenom hela situation: ”Niklas, gör nu inget impulsivt och ogenomtänkt”. Alltsomoftast handlar mycket om inställning. Jag hade valet att antingen deppa ihop, bli arg, uppgiven och frustrerad, tacka ”ja” till någon av de andra lägenheterna eller ”men vad fan, jag har ju all utrustning för övernattning utomhus året runt och jag sover ju dessutom så otroligt skönt i det fria”. De som läst mitt inlägg från 2 januari vet att jag valde det senare alternativet och i början av december rekade jag den närliggande Torshargskogen och hittade en ljuvlig tältplats på en höjdrygg omgiven av höga granar och tallar. Den 10 december påbörjade jag så min resa som dedikerad utesovare. Införskaffade en almanacka för 2020 med en sida per datum för dagliga noteringar.

202001zzzzz202001c

Så mycket bättre…
Hur har det hela förlöpt? Jag hade först tänkt skriva ihop en slags kvartalsrapport, men insåg snart att växlingar, ögonblickshändelser och sådant som hör varje månad till skulle flyta ihop till något plottrigt hopkok. Aktualiteten skulle gå förlorad. Beslöt istället att skriva en sammanfattning för varje månad. Så gott folk, summerar januari månad med 26 nätter utomhus och fem nätter inomhus. En natt inomhus på sköna Lilla Vasskär i Åkers bergslag och fyra nätter ”hemma” i min säng. Två av nätterna hemma var dock påtvingade då fastighetsskötaren ville testa att stänga av ventilationssystemen och vi upptäckte då att det är det ena äldre systemet som skapar det lågfrekventa ljudet. Nu ska de bara lokalisera själva källan till ljudet. Det är förstås bra om de får ordning på det eftersom jag märker att ljudet (som kommer och går) påverkar mig när jag är hemma en hel dag. Men sova, ja, det kommer jag fortsätta att göra utomhus, åtminstone året ut.

202001l

De 26 nätterna utomhus fördelar sig på tält (21), skärmskydd (2), under bar himmel (2) och kolarkoja (1), den senare är väl gränsfall. I och med att jag inte längre har några katter kör jag utelivet all in. Måttlighet har aldrig varit min grej. Så nu sticker jag iväg på äventyr med lätt springvänlig packning varje helg. Det har blivit Tunaberghalvön två gånger, Marvikarna, Hälleforsnäs-Kvarntorp och så Tivedens nationalpark i och med mitt årsprojekt att besöka nationalparken minst en gång i månaden året ut. Men jag har ju ett jobb att sköta och då tältar jag i närliggande Torshargskogen och i januari har det blivit 17 nätter där. Det tar mig 35 lugna minuter från det att jag går ut genom dörren tills jag krupit ner i sovsäcken och omvänt lika många minuter att slå ihop tält och packa ihop och promenera hem. Gröten är förberedd på spisen liksom espressobryggaren. Bara slå på spisen, hänga upp sovsäcken på tork och ibland ett blött tält, svida om till jobbdressen, äta frukost med P1 i lurarna.

202001d202001f202001q202001x

Bästa medicinen
Jag sover så oerhört gott utomhus. Vindens sus i trädkronorna och den svala sköna luften som silkeslent smeker ansiktet är både välgörande och beroendeframkallande. Rutinen att packa, fylla termosen med te, kanske lite mörk choklad till bokläsningen, pannlampa med laddade batterier, ja, allt detta sker numera per automatik. Som ett självspelande piano. De senaste två nätterna hemma i sängen kändes onaturligt på något märkligt vis. Detta medan kvällar och nätter ute i naturen är så skönt avskalade men väcker ändå tankar. Ingen distraktion. Jag har fått ett annat perspektiv på vad egentligen ett boende betyder för mig och än mer än tidigare ifrågasätta det materiella i mitt liv. Vad behöver jag och vad behöver jag inte, för att känna mig glad. Jag tänker egentligen inte så mycket, bara är. Min lägenhet känns alltmer som ett slags basläger där jag packar om, tvättar, lagar mat, tar ett varmt bad, skriver, betalar räkningar, trimmar skägget, redovisar moms, läser feta fackböcker jag inte ids släpa med mig till Torshargskogen. Ja, vem vet vart denna väg bär.

202001e

Sömnen jag får i tält eller under bar himmel är oslagbar. Bästa medicinen! Och apropå medicin fick jag häromveckan provsvaren och alla värden var utmärkta, utom att jag låg en punkt över det normala på hormonproduktion i sköldkörteln. Ska ta ett kompletterande prov i mars. Men om jag frågar kroppen idag: ”Hur mår jag?” Svarar jag: ”Idag mår jag så som jag är van att må: lugn och  full av (livs)glädje i kroppen, energi och kreativa tankar, social och utåtriktad”. Med dagligt yinyogapass sedan i december, inga måsten eller göra-allt-på-en-gångmentalitet, utomhusnätter med god sömn, avskalat uteliv på stigarna och så det återvändande ljuset är det knappast förvånande att min kropp och själ fått det bästa tänkbara och mår därefter. Lite måttlighet skadar inte.

202001zzzzzz

Att ligga i en varm sovsäck och betrakta stjärnhimlen, förundras och låta tankarna vandra och snudda vid det ofattbart ofantliga ger både gåshud och svindel. Nu senast vid Bruksdammen utanför Hälleforsnäs i Sörmland. Orion, Karlavagnen, Polstjärnan, Cassiopeja och stjärnhopen Plejaderna. De första stjärnbilderna jag lärde mig som barn. Minnen kommer när vi bilade till och från mormor i Moskosel (utanför Arvidsjaur) kring jul genom snötäckt landskap. Stjärnhimlen däruppe i norr om vintern var så överväldigande. Obeskrivlig. Ansiktet mot en kall bilruta. Kontemplativt.

Bruksdammen 24/1: Noterade fem satelliter och två stjärnfall. Vad jag önskade mig förblir min hemlighet.

202001i

Och sedan alla möten med skogens invånare. Hoande kattugglor, bland annat två tre hoande vid Nävsjön en kväll, skällande rävar och två som jag mött på morgonen på väg hem till baslägret, bäver en kväll i kanalen på väg till Torsharg, rådjur lite då och då. Vaknade en natt av något utanför tältet, när jag rörde mig väste det till och försvann ljudlöst, antingen katt eller grävling (som kan väsa men oftast grymtar högt). Vid Nävsjömossen vaknade jag till några spelande orrar. Övade sig säkert inför vårens stora spelning. Inte att förglömma är alla små insekter som besökt mig i tältet. En spindel (bild) lyckades hänga med hem trots att jag flyttade ut den till mossan. Den bor nu bland mina växter i baslägrets vardagsrum. En långsamt vandrande tallbärfis. Skogsmusen som rotade runt i ryggan eller den i kolarkojan vid Nävsjön som rände runt på andra britsen i jakt på något ätbart. Gav den en bit Twix sedan höll den tyst (såg en bild framför mig där den låg i sitt torra bo ihopkrupen med de nätta framtassarna på magen, ett leende och slutna ögon). Så många små ögonblicksmöten. De som berikar livet.

202001m202001j202001zzz

Bortsett från några timmars snöfall i Tiveden och regn de sista dagarna i januari har det varit ovanligt milt och nederbördsfritt. Det har blåst en del under månaden och jag älskar suset i trädkronorna. Och i min glänta i Torsharg har flera träd knarrat, knirrat och gnisslat i alla möjliga tonarter varför jag döpte min tältplats till ”De sjungande trädens glänta” (en titel som hämtad ur ”Tre deckare löser…”). Detta tills jag kvällen den 17 januari inspekterade träden kring gläntan och upptäckte att Storgnisslaren, en hög långsmal tall, som älskvärt lutade sig mot en granfru men den dag granens grenar ger vika kommer tallen utan tvekan falla rakt över platsen där jag slår upp mitt tält. Hittade snabbt en ny fin glänta 5-6 meter längre bort, omgiven av flera ståtliga tallar. Kan fortsätta njuta av trädens sång och vindens sus i trädkronorna.

202001s

Som varmast har det varit 10 plusgrader den 15:e och som kallast fem sex minus natten den 5:e i Tivedens nationalpark och åtta minus fullmånenatten vid Marvikarna den 10:e

202001k

Läst i tältet
202001t

Böcker upplöser varandet och läsning kan jag inte vara utan även om så rogivande att bara ligga och lyssna på naturens ljud i mörkret. Hade totalt missat paret Torgebys vackra bok Sova ute. Tack för tipset Naturmorgon P1. En rofylld bok med Markus kloka enkla ord och Fridas fotografier som lockar och bjuder in. En dedikerad Liv och lust som jag fick av författaren Mats (och Åsa Ottosson) en gång för typ 15 år sedan och som jag upptäckte på nytt i och med flytten. Läsglädje och förkovran på hög nivå och för alla åldrar. Visste du att en silverfisk kan bli flera år, om du låter bli att trampa på den. Gunnar Wettergrens Träd — en vandring i den svenska skogen handlar tyvärr mer om träden som resurs ur ett historiskt kulturperspektiv än om skog och biologisk mångfald. Intressant läsning men inget för en trädkramande romantiker som sätter värde på annat än virke. Underfundiga Hundmanuskripten av Jon Fosse borde alla (som inte har en hund) läsa. Tre berättelser som berör och balanserar på ovisshetens rand. Kattmanuskriptenmitt liv som underdåning uppassare kanske blir min uppgift att skriva. Birgitta Crafoords bok Alkoholist med rätt att leva är en ärlig käftsmäll. Bara synd att den är stört omöjlig att få tag på. Går dock att låna på bibliotek. Tack och lov för våra bibliotek! Lånade nyligen Lars Monsens Stora vildmarksboken.

202001zzzz

Utrustning
När jag tältar i Torshargskogen använder jag mitt enmanstält Tarptent Notch och sover då med öppen absid. Jag kommer inom kort skippa tältet och spänna upp en enkel tunn pressening som tak på lämplig plats i Torshargskogen. Som sovsäck har jag min gamla hederliga Caravan Arctic som hängt med i över 30 år! Kanske i rymligaste laget, då den är lite som sovsäckarnas 105-säng men skulle det smälla till och bli 20 minus får jag lätt plats med någon av mina andra säckar i caravanen. Har lagt ett lager granris på backen och har sedan i tältet ett cellplastunderlag och på det ett uppblåsbart isolerat Sea to Summit UL. En termos med te är en självklarhet liksom pannlampa.

202001o
202001u

När jag sticker iväg på mina helgäventyr har jag samma tält och uppblåsbara liggunderlag men har som sovsäck min betydligt lättare Sea to Summit Spark 3 samt ett Fjällmarks sovsäcksöverdrag med vattentät underdel i nylon och luftig ovandel. Under de två kallaste nätterna drog jag min dunsmock över fotändan på sovsäcken och Haglöfsjackan mellan sovsäck och sovsäcksöverdraget på överkroppen. Har inte frusit en endaste natt och så otroligt skönt med alla sovmornar i en varm och gosig sovsäck! Vill man gå upp tror ni?

202001v

Vad tar jag med mig in i februari?
Jag kommer göra mitt yttersta för att undvika skärmskydd och träbritsar i kolarkojor och liknande. Jag sover inte bra på hårt och helt plant underlag, trots uppblåsbart liggunderlag. Tält, presenning eller under bar himmel är det som gäller framledes. Ja, och så konststycket att försöka skriva betydligt kortare månadsrapporter framöver.

På återseende

Niklas

(Den 3 februari fick jag ett mail från min gamla fågelskådarvän Bertil Johansson som berättade: "Fjärilen på bilden är ett lingonplattfly, Conistra vaccinii, en av få som kan ses på vingarna i januari." Tack Bertil!)

202001z

Inlagt 2020-01-31 19:15 | Läst 2231 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2020-01-31 19:33   icco
Jag längtar efter dina inlägg! Underbart och inspirerande!
Hälsningar
Enrico
 
Svar 2020-02-05 12:34   Niklas Holmström
Tack Enrico! Jag ska göra mitt bästa för att besvara din längtan. Nu blir det lugnt på bloggfronten. Blir Tivedens nationalpark 21-23/2 med efterföljande rapport därifrån :-)

Må väl /Niklas
 
2020-01-31 21:41   Karolina P
Fantastiskt! Vilken frihet... Läser gärna vidare om dina nätter!
 
Svar 2020-02-05 12:41   Niklas Holmström
Ja, det är ljuvligt Karolina! Och jag såg att du försöker få till utenätter med barnen! Härligt initiativ. När jag var i Hällefors (sista helgen i januari) sprang jag och en kompis och pratade om hur tydliga tältminnena från barndomen är. Jag kan fortfarande se minnesbilderna tydligt, känna doften av varm tall och den speciella doften i ett solvarmt tällt när min pappa tog med oss på tälturer. Likadant var det för min kompis. Och högst sannolikt kommer det vara likadant för dina barn och de kommer skänka dig en tacksam tanke!

Fortsätt med era tältnätter! Om så bara för en natt (förmodligen den enda kvällen/natten man minns på en månad :-)

Må väl /Niklas
 
2020-01-31 23:26   OBD
Tack för din härliga månadsrapport!
Jag tycker inte att den var för lång. Texten flyter på och helt plötsligt är man vid slutet. Och så har du med så många fina bilder.
Ser fram mot att få läsa din februarirapport.
 
Svar 2020-02-05 12:54   Niklas Holmström
Varsågod OBD! Nå, nu är är orsaken bakom mitt utesovarliv alla fall avklarat ;-) Det blir ljusare för var dag men de två senaste nätterna har varit lite kalla, så jag har kört med två säckar. Caravanen är rejäl men alldeles för stor i förhållande till min kropp, för många luftfickor med kalluft. Vill inte slita i onödan på min varma Spark 3:a.

Ha en fin februari och njut av det återkommande ljuset!

Niklas
 
2020-02-03 14:56   smux
Ett härligt blogginlägg med mycket igenkännaden i dina miljöer. Det är sällan som man läser ett inlägg som så direkt kopplar till sin egen livshistoria, men de orter du räknar upp och de platser du beskriver och visar bilder ifrån är min egen uppväxthistoria och platser där jag varit mycket och fortfarande besöker när jag har vägarna förbi. Idag hänger ex en målning på min vägg i vardagsrummet med motiv från ”kvällsberget” vid Fyrsjön, så kanske stöter vi på varandra i skogarna utanför Eskistuna eller Hälleforsnäs en dag. Jag ser med nyfikenhet fram mot dina framtida blogginlägg.
 
Svar 2020-02-05 13:08   Niklas Holmström
Härligt att höra Smux! Vad spännande att dessa områden och skogar hör till din uppväxt. Måste finnas många minnen och extra roligt att få besöka dem igen men tanke på att de fortfarande är så pass orörda från avverkning. En riktig favorit är just sträckan (Sörmlandsleden) mellan Hälleforsnäs till strax innan Svalboviken. Har sprungit sträckan säkert 30 gånger de senaste sju åren till Bälgviken eller Vilsta, numera tar jag en tur upp till Tyckenhed och sedan tillbaka samma väg för att få uppleva den dubbelt. På sju år har det bara varit två små gallringar och inte en enda avverkning. Gott om tjäder och enda platsen jag hittat plattlummer. Vad cool med en målning från "kvällsberget". Tänkte ta ett par tältnätter vid en spelplats för tjäder några kilometer norr om Fyrsjön i april.

Ja, stoppa mig om du möter mig springandes på en stig i nämnda krokar ;-)

Ha det fortsatt gott så hoppas jag att vi träffar på varandra när ödet så vill

Niklas
 
2020-02-03 23:13   fowwe
Det är mycket allvar i ditt inlägg - men glädjen lyser också igenom. Ett fantastiskt och beundransvärt initiativ som jag avundas dig men som jag själv knappast skulle klara av att genomföra. Kanske möjligen en vecka, när jag inte har jobb på annan ort och måste sitta på tåget före klockan sju. Jag känner igen det där med "sover så oerhört gott utomhus" och det du skriver ifråga om vindens sus och allt det andra. Det är verkligen livskvalité. Och att dessutom få berikas av böcker gör det ännu bättre.
PS. Skriv gärna den där boken "Kattmanuskripten — mitt liv som underdånig uppassare". Även om jag själv är en katt- och hundhatare så är mina barn inte det och jag lovar att köpa flera exemplar och ge bort till dem och många av mina vänner.
 
Svar 2020-02-05 13:59   Niklas Holmström
Jo Fowwe, kände att de vände så sakta runt jul/nyår, men nä, det var ingen rolig höst. Men livet är ju inte alltid roligt, men man uppskattar välmående och god hälsa än mer när man varit nere. Faktum är att jag inte längre tänker så mycket på att jag sover ute. Det har blivit en rutin, som vilken rutin som helst. Egentligen lite som jag brukar svara löpare som har svårt med motivationen eller vill få rutin på sin löpträning: "Tänk inte, bara gör!" Låter enkelt, men det fungerar, åtminstone för mig. Och lite så är det när jag tar ryggan och knatar iväg till Torshargskogen. Nu sker det på ren rutin och så fort jag kommer ut i friska luften vet jag varför.

Jag lovar Fowwe, när Kattmanuskripten är tryckt är du den första att bli meddelad :-)

Önskar dig en fin ljusnande februari med fjällenplaner!

Niklas
 
2020-02-04 10:19   Sejrla
Tack för öppenheten. Alla de märkliga vis som utmattning kan visa sig på i kroppen och sinnet är påtagliga, och idag tyvärr spridda genom åldrar och samhällsskikt. Många kämpar och att då läsa om någon som ärligt beskriver och samtidigt visar att det går att hitta en väg vidare är värdefullt och hoppingivande.
 
Svar 2020-02-05 14:14   Niklas Holmström
Tack själv för dina ord Sejrla! Tack och lov kom förändringen till stånd innan det går överstyr och jag är glad över att ha med mig en bra "verktygslåda" från 12-stegsprogram/KBT, som är användbar i andra sammanhang än bara beroendeproblematik. Och många gånger, inte alltid, men ofta handlar det om just inställning. Det handlar förstås var på stegen man befinner sig och att man har energi och ork att gå från insikt till handling. Det jag själv har lärt mig är att det är så många faktorer som påverkar och vad som definieras som "stress". En malande oro och sorg påverkar precis lika mycket liksom avsaknad av återhämtning. Skrämmande också hur det byggs på successivt tills man inte längre kan ignorera signalerna och att det tar tid att ändra riktning och få balans i livet.

Låter som du har erfarenhet från något liknande eller genom någon närstående och vad det handlar om.

Jag fortsätter på inslagen bana och har även bestämt mig för att gå ner ytterligare i arbetstid, från fyradagarsvecka (senaste sex åren) till tredagarsvecka efter sommarens långvandring. Känns som ett mycket bra beslut :-)

Ha det gott och njut av utelivet!

Niklas
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar