Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


2008-03-27

Världens underbaraste väder!

Vårvinter med sol, snö och minusgrader, det underbaraste väder som finns! När solen värmer på dagen och temperaturen sen sjunker framåt kvällen blir det en sån härlig och speciell doft i luften. Det gör mig glad och lycklig! Och när snön räcker till för skidåkning - ja, då kan det inte bli bättre!

Flera dagar, sedan snöyran som inledde påskveckan, har bjudit på sådant underbart väder. Flera gånger har jag varit ute och åkt skidor. Intresset för ländskidåkning är stort här i södra vätterbygden och finns det bara snö så fixas det spår på flera platser. Spårkvalitén varierar, bitvis är det gräsligt, med betoning på gräs...

När jag stannade och pustade ut efter kvällens skidåkning hörde jag  fåglar som sjöng sina vårsånger för fullt i skogspartierna som omger åkrarna där skidspåren går. Solen  försvann bakom krönet och det frös på. Det kändes som riktig vår och riktig vinter på samma gång! Lite märkligt.

Men...underbart är kort, som man säjer, kanske var det säsongens sista skidtur i kväll, nu hotar väderrapporterna med mycket mildare väderlek. Jag har i alla fall njutit av den korta vinter som varit!

 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2008-03-28 07:51   brigas
Vilken skillnad,i dina trakter är skidintresset stort och ni nyttjar snön bara den finns.
Här är vi inte så många som åker på eftermiddan,trots de idela förhållnadena.
 
2008-03-28 22:57   annakari
Jag håller med dig vårvintern är fantastisk. Packar för att på måndag fara till Hemavan för att skida till Ammarnäs. Även här sjunger fåglarna om att våren är i antågande men än är det många skidmil kvar. Det är bara att njuta. Jag vill passa på att kommentera Britts inlägg, byborna här där jag bor är fantastiska på att vara ute o gå med stavar och jag förundras över att de inte har skidor också när vi har så fint dragna spår runt sjön.
 
2008-03-29 20:31   Islusen
Åh, vårfåglar...! Det saknar jag här på ön. Det blir en utflykt till fågelsjön Mývatn senare i vår, när alla olika andsorter och annat kommit dit. Och spoven kommer så småningom, det är ett riktigt vårljud! Men hoande pärlugglor får jag klara mig utan i år... lite trist.
 
2008-04-08 07:12   Elna
Nu är snön borta därhemma väl?
Jag plockade en stor bukett små, nästan utslagna vitsippor i går - blev lika glad som alltid när jag hittar de första.
 

Läs mer i bloggen

2018-12-28

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

2018-10-21

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

2016-01-12

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.