Omberg. Drottning Ommas berg. Dimmornas berg.

Påtagligt höjer sig berget över sina omgivningar, mellan Vätterns djupa vatten och  Östergötlands böljande slätter. En trakt mättad av historia, ett berg omspunnet av myter.

Drottning Omma  bodde här för länge sen. Enligt sägnen kom en jätte ridande över Vätterns is för att fria till Omma. Isen sprack och jätten drunknde. Drottning Omma blev så förtvivlad att hon grät och gör så ännu. I Rödgavels grotta rinner fortfarande hennes tårar. Ibland gråter hon så att Omberg sveps in i dimma.

Tårar i Drottning Ommas öga?

Omberg är också ett vackert och trevligt utflyktsmål, ett riktigt smultronställe. Många gånger har jag varit där, senast nu vid midsommar för några dagars lättsamma strövtåg.  Stocklycke är en bra plats att utgå ifrån. Där finns parkering och naturum, glass och kaffe finns på  vandrarhemmet  där man förstås också kan bo. Om man nu inte vill tälta. Det är tillåtet på hela berget, utom i naturreservaten men de är varken särskilt många eller stora. Vårt tält fick stå nere vid Stocklycke hamn. Här finns vindskydd,eldplats och lite ved. Det blåste rejält hela helgen men en liten trädridå mellan tältet och sjökanten gav bra lä. Vågorna vräkte oupphörligt mot klipporna, många gånger stod vi och tittade på vågornas våldsamma dans.

Vattenkaskader vid Stocklycke hamn

Midsommaraftonens strövtåg började söderut, nära strandkanten eller branten, snarare. Många stora bokar växer här och kanske är Omberg ännu vackrare lite tidigare på säsongen innan löven är fullt utslagna.

Promenaden fortsatte runt bergets södra ände, förbi Strand, där Ellen Key, författare och kvinnosakskämpe, har bott. Vidare till Alvastra klosterruin bara ett stenkast från stigen i skogen.

En tur upp på Hjässan, Ombergs högsta punkt är nästan ett måste när man är här. Fin utsikt vid klart väder, slättbygden nedanför berget är kyrktätt, och många av dem kan man se härifrån. 

På Hjässan

Senare på midsommarkvällen hade vi trivsam grillkväll tillsammans med några vänner och bekanta som valt att bo på vandrarhemmet

.

Midsommarkväll  

 Nästa dag gick turen norrut. Stigen löper först högt över Vätterns yta för att senare leta sig ner till Älvarums udde. Vindskydd och liten strand och gräsytor. Så vidare genom ett område med många stora ekar. Storpissan är en bäck vars utlopp som sprutar rakt ut från branten när det är gott om vatten i bäcken. Hälle källor, iordningställd så att vandraren kan fylla på sina vattenförråd. Lite grumligt var det visst, men smakade gott och var precis lagom svalt att släcka törsten med.

Upp på berget igen, vidunderlig utsikt vid Marbergen, fornborg, Mörkahålkärret, här finns mycket att se.

Ombergsturen avslutades med en liten familjeträff. Snälla föräldrar kom och hämtade de billösa vandrarna och äldsta dottern  som tyckte det var en utmärkt idé att ha pickninick med mormor på Omberg styrde raskt om sin planer  till att gå över Omberg.

Smultronställe? Jodå, det fanns massor av smultron!!!