Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Planering för orbitering

Orbitering. Så kallas det när man går runt ett berg. Berget ska vara heligt och kanske ska man vara munk också.

Jag är absolut ingen munk, om Sulitelmamassivet betraktas som heligt vet jag inte men jag ska i alla fall gå runt det. Nästan i alla fall...

Andra delen av min sommarsemester närmar sig med stormsteg. 27 juli ger jag mig iväg för att med tåg och buss resa till norska Sulitelma och där börja årets långa fjällvandring.

Jag börjar gå mot Sårosjaurestugan där jag tänker stanna ett par nätter. Sedan mot Staddajåkkå och vidare till Pieskehaure. Kanske, kanske går jag från Sårjosaure upp genom Miehttjevagge istället.

I trakten av Pieskehure ska jag också stanna lite extra länge. Tanken är att jag ska gå fram till Salajiegna och sjön 878. Det är en plats jag länge har velat gå till, jag hoppas det blir nu! Kommer jag dit har jag rundat större delen av Sulitelmamassivet

Från Pieskehaure tänker jag följa leden mot Vaimok och så småningom avsluta turen i Kvikkjokk. Där är planen att jag ska få kontakt med och förhoppningsvis träffamin Utsidan-kompis Britt IRL!

Så tyvärr Håkan, det blir ingen dusch i Frippes fall för min del i år. Men nästa år, då så... 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2008-07-11 08:41   brigas
Är det Miehttjevagge som det finns en frän canyon i?
Nu går du ju senare än vi gick förra året,men det är nog bra med både solbrillor och solkräm för det finns nog många snöfält som bländar kring berget och sen mot Vaimok.Jag liknade lilla Nasse när solen bränt mitt fejs,inte att rekommendera.
Ser fram emot att träffas i Kvikkjokk sen.
 
2008-07-11 10:13   thegedd
Låter härligt och all lycka.....
 
2008-07-11 13:58   nilssa
Ja, hellre orbitera än prostrera sig fram i svenska fjällen, om man nu ska göra något munk-aktigt!
Vågar man hoppas på lite bilder?
 
2008-07-11 13:59   Håkan Friberg
Det finns kvar, det finns kvar...
Sulitelma är verkligen ett område som lockar... Inom några år så...
Jag blir lite nyfiken. Vad är det som lockat dig till just sjön 878?
Lycka till!
 
2008-07-11 22:08   BrittMarie
Ja, det ska finnas en kanjon i Miehtjjevagge. Salajeignas glaciärtunga går ända ut i sjön 878, enligt guru Grundsten kalvar den ibland i sjön, det skulle va´ nåt att få se! Det kan bli fina bilder att visa Nils, om det är vackert fotoväder!
 
2008-07-16 02:57   Annicas fjällängtan
Det blir jättekul att höra rapporter om vandringen ! Sulitelma verkar vara ett härligt fjällmassiv.Hörde en Torvald Vermelin på70-talet tala om vandringar i detta detta fjällmassiv på ett sätt som gjort att namnet förmig alltid kännts magiskt!
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.