Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Oktoberpaddling

Paddla eller plocka svamp, det var frågan när tältsuget och friluftslängtan slog till. Paddling bestämdes men faktiskt så blev det svampplockning också!

Packa på torsdagskvällen, lasta kajaker i fredagskvällens skymning för att sen styra bilen mot Torpön i Sommen. Där finns en bra iläggningsplats i en liten vik nedanför Ålleberget. På sommaren får man räkna med att dela platsen med andra men den här oktoberkvällen var det bara vi, månen och brasan...

                       Oktoberkväll vid Sommen

Lördagsmorgonen var ljuvlig! Bara lite lätta molnstråk och spegelblankt vatten i viken, i eldstaden fanns fortfarande glöd, några torra pinnar och ett par "blåsningar" så sprakade en frukostbrasa.

                       Oktobermorgon vid Sommen

Dagen blev nästan sommarvarm men båtfolket begrep inte att utnyttja det, bara några få som fiskade.

Vår vana trogen paddlades ingen längre sträcka, snirklade runt kring några öar, njöt av vädret och höstfärgerna och landade på en liten - på kartan - namnlös ö. Nu heter den Blomkålsön för oss eftersom här växte ovanligt gott om blomkålssvamp.

                      

                                Blomkålssvampar

Paddlade en sväng före middagen runt Svalön, under dess imponerande branter och kollade in en plats på ön där jag hört skulle vara en fin plats att grilla. Här plockades några fina små smörsoppar som sen stektes till middag.

                              "Gubben" i Svalöns branter

Mitt på dagen såg vi en grupp med paddlare på väg söderut och framåt kvällningen kom de förbi vår ö. Synd att de inte stannade till och pratade en stund...

Ännu en stilla kväll med stjärnor, månsken och brasa och jag är nästan säker på att det var en berguv som hördes hoa i mörkret.

Paddlingen tillbaks till bilen på söndagsförmiddagen blev en färd i dis och dimma. Några lätta regnstänk men överraskande skönt och väldigt rogivande! Motvilligt styrdes kajaken mot land men sen kom det utlovade ösregnet...

                              Gråväderspaddling

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2014-10-20 07:42   brigas
Fint att kunna ge sej ut när vädret stämmer med lediga dagar.
 
Svar 2014-10-21 10:12   BrittMarie
Lördagsvädret blev bättre än förväntat så det var nog ändå mest tur att finväder och ledighet sammanföll! Ösregnet på söndagen var däremot väntat men vi hann i land innan det tog i för fullt.
 
2014-10-20 19:36   Håkan Friberg
Egen kajak och vackra vatten i grannskapet. Lyckost!
 
Svar 2014-10-21 10:18   BrittMarie
Ja, jag har många fina vatten inom bekvämt räckhåll, både för dags- och övernattningsturer! Och då är det bra med egen kajak!
 
2014-10-23 19:45   dHANScan
Bra att ni fick BÅDA paddling, blomkålsvamp och ganska bra väder
 
Svar 2014-10-24 20:05   BrittMarie
Ja, det var bra, blomkålssvampen var verkligen en trevlig överraskning!
 
2014-10-23 23:28   fowwe
Vilken härlig tur! Massor med fin natur och härliga lägerkvällar. Någon gång måste jag skaffa en kajak (även om jag inte vet hur jag ska förvara den i min lägenhet). Blomkålssvamp har jag aldrig hittat eller ätit. Är den god?
 
Svar 2014-10-24 20:03   BrittMarie
Jag har varit ganska ambivalent i mitt förhållande till blomkålssvamp men nu fick den sällskap av lite kycklingfile, lök och creme fraiche och då tyckte jag att det var riktigt gott! På Lundaslätten är den säkert obefintlig men på Hallandsåsen vet jag att det finns men den är inte så vanlig ens i sin favoritbiotop - tallskog med grova tallar. Men svampen är ofta stor så har man hittat en räcker det ganska långt.
Förstår att det kan vara knepigt med kajakförvaring i lägenhet... Här vet jag de som har hyrt förvringsplats hos kanotklubben. Och så kan man ju hyra!
 
2014-11-01 18:01   skogsfia
Vilken härlig tur! Bilden på ert nattläger med det blå tältet i morgondiset är oemotståndlig! Den gör mig otroligt sugen på att komma ut och tälta. Den namnlösa ön kanske har ett namn ändå. Om man zoomar in tillräckligt mycket på lantmäteriets topografiska online-karta kommer det fram namn även på de minsta av öar :). Tack för en fin artikel!
 
Svar 2014-11-02 18:39   BrittMarie
Så roligt att du uppskattar både text och bild, tack för det!
Jag frågade en bekant som seglar mycket i Sommen om ön har något namn och fick då veta att den heter Kråkön. Men jag ska lägga ditt tips på minnet för det finns fler namnlösa öar på min papperskarta...
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.