Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Mässrapport

Förra helgen var det friluftsmässa i metropolen Bodafors, precis som vanligt ett par gånger om året.

Precis som vanligt åkte jag dit, rätt nyfiken på om det fortfarande skulle vara precis som vanligt nu när Get Out köpts upp av Outnet...

Det var som vanligt. Mest, i alla fall!

Den gamla butiksskylten doldes av nya, flashiga flaggor med nya namnet, Outnorth. Smaka på det! Hur lätt är det att få in i svenskan? Med ett genitiv-s blir det ännu besvärligare. Men man siktar kanske mera på utrikiska kunder än motsträviga smålänningar...

Annars var det bra! Började med gott kokekaffe vid brasan hos Gunilla i matkåtan, hon som ska göra Fjällvandrarnas Gröna Band som Tanter på tur i sommar! Häftigt!

Pratade en bra stund med en av multisportkillarna i EGAR från Eksjö som var där och höll föredrag och visade sina prylar. Deras kajaker ser inte riktigt likadana ut som min! Där sitter man liksom uppepå, med rumpan i en liten skål...

Mycket prylar att titta och klämma på, provade en fin jacka men drabbades av beslutsvånda och hängde tillbaks den. Ångrar!

Inhandlade ett par böcker, en om att torka mat och en om paddling i bl a Misterhults skärgård.

Några vattentäta packpåsar blev det också, välbehövligt  för en nybliven kajakägare.

Pratade bort en stund med Erik också, och hans fru. De vet allt om kajaker och paddling och faktiskt så kan Erik till viss del ta åt sej äran av att jag nu har en egen kajak.

Men det är en annan historia!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-05-11 22:15   eriksjos
Vi kan ta del av äran :) Kul att ses! Blötirumpankajak heter de där kajakerna utan ordentlig sittbrunn :)
 
Svar 2012-05-12 16:29   BrittMarie
Ja, det var roligt att träffa er och prata en stund! Hoppas det blir igen.
 
2012-05-12 09:17   brigas
Om denna mässa inte låg så ocentralt.Får nöja mej med utemagasinets prylguide.
 
Svar 2012-05-12 16:33   BrittMarie
Ocentralt? Det är ju mitt i skogen... ;) Du har stående inbjudan att komma om du vill nån gång, jag bor bara 5,5 mil ifrån
 
2012-05-12 19:43   brigas
det är ju det som är ocentralt:allt som inte finns inom 12mils radie från JMK,tackar för den stående inbjudan!
 
2012-05-14 13:25   Thomas Traneving
Dry Sack är ovärderligt i kajaken! har också haft funderingar över namnet. Lite tung-snubbling i början men man vänjer sig :) /H
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.