Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Ljus i mörkret!

Ett stort intresse jag har, fast jag inte skrivit mycket om det här, är att cykla och helst och mest att cykla i skogen! Kör ensam ibland, tränar och tävlar med en klubb och så har vi ett tjejgäng som brukar köra ihop på torsdagskvällar.

Nu när det mörknar tidigt om kvällarna kör vi med pannlampor. Jag har precis köpt en ny lampa med rejält ljus och laddningsbart batteri. Super! Vi har också märkt ut en slinga med reflexer, de lyser som stjärnor i skogen, självklart har den fått namnet "Stjärnstigen"

Det är så roligt att cykla när det är mörkt! Det är en helt annan känsla än i dagsljus. Fartkänslan ökar, man är som inuti en bubbla av ljus. Den här senaste veckan har jag varit ute tre kvällar, det är så kul så det är svårt att hålla sej inne! Inte blir cyklingen nåt särskilt svårare heller, det går bra både med lera och rötter!

För mej är cyklingen, precis som friluftslivet, ett sätt att tanka på med energi för att trivas med vardagen.

Ofrivilligt mekstopp i skogen

Tjejgänget

Tjejgänget pausar vid varvning på Stjärnstigen


Klubbträning med IK Hakarpspojkarna

Min bästa cykel, en heldämpad Cannondale med 29" hjul i lampljus och månljus

Ulvsmålagölen i skymningen. Hit cyklar jag gärna, även i dagsljus

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2014-10-25 07:47   Håkan Friberg
Jag beundrar din energi. Och blir lite jalu. ☺
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.