Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Lingonlördag

Det blev en ganska kort men ändå givande tur med övernattning i lingonskogarna i helgen.

Efter rekordsnabb packning i lördags, på två timmar hanns med både frukost och packning och efter ett par korta stopp i matbutik och köptempel för några kompletterande inköp styrdes kosan, som så många gånger förr, mot Hökensås.

Nya grejor i lingonplantagen


Gott om lingon, sa ryktet och det stämde. Det var inte svårt att hitta bär, den nyköpta bärplockaren funkade bra och hinkarna fylldes snabbt.

 

Dagens skörd

 

Tältet ställdes upp på vanliga stället vid Norra Kroksjön men det blev ändå en lite ovanlig kväll.

Vi brukar bli alldeles ensamma här när det börjar skymma och fiskarna drar sej hemåt men den här gången fick vi sällskap av en vandrare  som övernattade i vindskyddet. Han hade gått Västra Vätterleden från Stenkällegården uppe i Tiveden och skulle avsluta i Mullsjö dagen därpå. Mycket att prata om, både vandring och annat.

 

Skymning vid Norra Kroksjön

Solen gick ner och mörkret kom krypande.  Även utan belysning, så blir mörkret ändå inte särskilt mörkt...Ingen måne, men himlen gnistrade av tusentals stjärnor.

Och där satt vi vid brasan, tre knäppgökar som tycker det är helt normalt att sova ute i skogen bara för det är så skönt...

 

 


Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-09-08 23:20   brigas
Plockar "alla" snabbare och mer än jag?
Lingonplock har ju trevliga bieffekter;som eld,fika,och vacker höst.
Stanna över natten och skåda stjärnor låter inte alls knäppt;i mina öron,eller är jag den fjärde knäppgöken?
 
Svar 2010-09-09 19:52   BrittMarie
Det är du nog, du hade passat in så bra vid lägerelden du också!
 
2010-09-09 10:58   peter1969
Då är jag den femte knäppgöken.
Men jag hörs alltid i väster.....
Västergök är bästergök!
 
Svar 2010-09-09 19:53   BrittMarie
Du kvalar lätt in bland knäppgökarna med din hängmatta ;-)
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.