Jag har gjort det dels för att David kommer här från mina trakter, dels för jag upptäckte att David förberedde sej för äventyret med att gå stavgång i slalombacken här hemma i Huskvarna även om jag inte riktigt hade koll på vem av alla stavgångare som var han...Och så förstås för att den här typen av expeditioner tilltalar mej, det är sånt jag skulle vilja, och till och med kunna, göra själv.

Stället uppfördes på 1930-talet av en man som levt som trapper i Kanada och som just här fann en plats med liknande känsla. På 1970-talet bytte stället ägare och renoverades efter den tidens mode. Mycket gammalt finns kvar, stilblandningen ger onekligen mycket atmosfär och i kombination med trevlig personal känns det mysigt att stanna till här.

När jag kom till tredje lilla stället hittade jag först inte en enda guling men väl en hel hoper med tokfina små Karl Johan-svampar! Bara någon enstaka var förvuxen, nästan inga var angripna av larver, bara några var provsmakade av sniglar (tror jag) men det kan jag bjuda på. Jag plockade så många som min tunna lilla påse orkade hålla för, säkert fanns där fler om jag tittat lite till.

När  vi sakta och mycket motvilligt tvingats försöka acceptera tanken på milda och snöfattiga vintrar, då börjar det snöa.

Rödingen i Vättern räknas som en glacialrelikt, den har funnits här ända sedan inlandsisen smälte. Visst är den värd att uppmärksammas med en egen dag!