Bloggar > Fjällfunderingar...

Fjällfunderingar...

...och andra tankar

Strandvandring vid Morups Tånge Placerad på karta

Idag har jag varit i Falkenberg tillsammans med min ena dotter, min särbo och hans son. Ärendet var att handla vandringskängor i den fysiska upplagan av en webbshop, vilket snart var gjort. Efter lunch och kort stadsvandring i Falkenberg åkte vi till Morups Tånge, ett naturreservat strax norr om stan. Det är en känd fågellokal och här finns den sällsynta växten martorn.

Böljande mattor av trift, här och var blandad med styvmorsviol, bredde ut sig över de öppna markerna.

Blommande trift 


Underbart att strosa här, luften doftar hav och tång, vågorna rullar in mot stranden, det är en ödslig känsla, trots närheten till hus och vägar, inte helt olik känslan av att se ut över en fjällhed. Jag känner mej rofylld och glad här!

Vi satt en stund i lä mellan sanddynerna, njöt av solen, varför hade vi inte kaffe med oss? Inspekterade kaninhål, såg också kaniner rusa iväg i hiskelig fart! Pojken i sällskapet pillade intresserat på döda krabborl och musselskal. Dottern som till vardags jobbar till sjöss verkade uppskatta att få se havet från land idag.

Jag letade förstås efter martorn, väl medveten om att den inte kunde blomma så här tidigt på sommaren, men växten borde ändå ha börjat utveckla sig.

Jodå! Jag fann den!

Martorn

 

Jag fann flera växter jag inte kan namnet på. Har varit här flera gånger förut men alltid senare på sommaren, kanske därför jag inte sett dessa växter förut. Får sätta mej med floran sen och se om jag kan komma fram till vad jag sett.

 

Eftermiddagen avslutades med glass och kaffe på ett kafé med altan ett stenkast från havet. Egentligen vill jag inte åka hem, jag ville stanna, sätta upp tält på en strandäng, njuta av soldedgång och somna till vågors brus. Men det hade vi inte planerat för så till slut satte jag  mej motvilligt i bilen för att återvända till inlandet.

Visst är det något visst med havet...

      

Fyren, som också heter Morups Tånge

 

 

Postat 2009-05-23 22:27 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Semesterplaner

Äntligen har semesterplanerna antagit lite fastare former! För ett par dagar sedan bokades tågplus biljett till Gällivare-Ritsem. Det är en dryg resa och den här gången har vi  lyxat till det med liggvagn eftersom vi ska jobba lite med O-ringen i Eksjö dagarna närmast före avfärd och därmed går miste om ett par sovmorgnar.

Oftast går det bra med sittplatsbiljett men det kommer alltid en stund när man inget högre önskar än att få lägga sej ner på riktigt...

Vandringen ska börja i Änonjalme. Därifrån går vi mot Kisuristugan för att gå in i Sarek och  Rouhtesvágge. Sen vill jag gå Guohpervágge och Násavágge vidare till Álggajávrre och Darreluoppal. Därifrån väljer vi mellan att följa Padjelantaleden eller den så kallade Linnés väg till Kvikkjokk.

Jag längtar!!!

 

Postat 2009-05-09 20:53 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Ten thousand saw I at a glance...

Vid många tillfällen den gångna månaden har denna diktstrof, som här fått bli rubrik, kommit i mina tankar.

Många gånger bara under de senaste två dagarna, på vandring längs John Bauerleden mellan Gränna och Huskvarna.

Tiotusentals vitsippor blommar nämligen i varenda betesmark och äng, varje skogsbacke, dikeskant och till och med vägren.

Vitsippan är min älsklingsvårblomma så jag kan nästan inte se mig mätt på vitsippsbackarna, njuter av deras honungsaktiga doft som kommer svepande med vinden.

Vitsippsbacke vid Äng, utmed John Bauerleden

DIkten jag tänker på handlar inte alls om vitsippor, nej, det är påskliljor poeten ser men hade han inte varit engelsk utan svensk, tror jag att han kunnat skriva lika inspirerat om vitsippor.

Poeten är William Wordsworth och min ena dotter har fått mej, som vanligen inte ens läser poesi på svenska, att läsa denna dikt på originalspråket.

Här kommer vitsippsdikten...nej, påskliljor var det ju...

 

I wandered lonely as a cloud
That floats on high o'er vales and hills,
When all at once I saw a crowd,
A host, of golden daffodils;
Beside the lake, beneath the trees,
Fluttering and dancing in the breeze.

Continuous as the stars that shine
And twinkle on the milky way,
They stretched in never-ending line
Along the margin of a bay:
Ten thousand saw I at a glance,
Tossing their heads in sprightly dance.

The waves beside them danced; but they
Out-did the sparkling waves in glee:
A poet could not but be gay,
In such a jocund company:
I gazed -- and gazed -- but little thought
What wealth the show to me had brought:

For oft, when on my couch I lie
In vacant or in pensive mood,
They flash upon that inward eye
Which is the bliss of solitude;
And then my heart with pleasure fills,
And dances with the daffodils.

Postat 2009-05-03 20:57 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

 

Logga in