Bloggar > Fjällfunderingar...

Fjällfunderingar...

...och andra tankar

Pumpträning

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN!!!

Äntligen har jag fått köra lite pumpträning!

Inte bodypump då, utan DOWNMATPUMP!!!

Det blev en nervös väntan, ska iväg i morgon, men idag kunde jag äntligen hämta ut min nya fina Exped Downmat 7 på postmacken! Min bästa (tror jag) födelsedagspresent, om än lite senkommen!

Trampa som en galning uppför alla backarna, bryta sej in i  kartongen och så snabbt försöka lista ut hur det ska komma luft i underverket! Det gick rätt bra, känns skönt, nu kan jag nog ligga på  sidan och sova i tältet också! Det var nog inte så dumt att fylla femti ändå...

Men jag har frångått princip nr 1 när det gäller att skaffa nya prylar - ersätt aldrig en gammal grej med något nytt som är tyngre...

Jaja.

Men jag har sparat in drygt ett hekto på de nya regnbyxorna! Och när jag fyller hundra får jag säkert en jättelätt sovsäck i present...eller så köper jag en själv...

Postat 2007-08-30 21:31 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Doft!

Det luktar så gott i förrådet på jobbet! Upptäckte det i går..

Där förvaras provrör, kanyler, remisser, desinfektionsmedel och lite annat grejs som är användbart i ett laboratorium.Saker som bör lukta plast eller papper om dom luktar nåt alls.

Men  det luktar som om mina nysmorda läderkängor står där inne!!! Det gör dom inte, visserligen är de nysmorda, med sån smörja med tjära i, men kängorna står hemma, på gästtoan, flera kilometer härifrån.

Jag förstår inte hur detta kan komma sej, tror inte cykla-till-jobbet-ryggan som också hänger där har varit i närheten av smörjburken.Men jag går in i förrådet och sniffar lite njutningsfullt ibland.

Det gör tillvaron lite lättare att stå ut med tills det blir fredag och jag får snöra på mej dom nysmorda och dra iväg till fjälls igen!

(...jodå, jag trivs med mitt jobb...)

Postat 2007-08-30 13:45 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Grodvarning!

"Du som går i fjällen kanske skulle ha ett sånt här sugrör!"

Ehh...sugrör??? 

Tjejen i butiken som sålde så mycket vacker samisk slöjd öppnade en monter och tog fram ett litet föremål av trä. Så berättade hon om en gammal samisk föreställning om att man kan få grodägg i magen om man dricker stillastående vatten. För att slippa det var det bra att ha ett sugrör...

Jaa, kanske det...

På muséet en stund senare läste jag vad vännen Carl hade noterat i dagboken från sin lappländska resa:

 

"Här var en kvinna, som jämmerligen plågades av grodor, 

vilka hon druckit i vattnet, då de voro rom förleden vår;

hon kände att de voro tre; hon hörde den gjö (kväka) och

andra som sutto jämte ;

hon stillade något sin pina med brännvin, salt dödde de inte av" 

 

Raska steg tillbaks till butiken för att inhandla ett  "sugrör" tillverkat av masurbjörk, fint utsirat, väl putsat och med en läderrem i så det kan hänga i bältet, alltid till hands.

Jag kan ju absolut inte ta risken att behöva dricka brännvin... 

 

Postat 2007-08-27 20:52 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Glömde min själ...

Fyra semesterveckor är slut. Idag har jag varit på jobbet igen.

Kroppen har varit där i alla fall.

Själen följde visst inte med hem. Var blev den kvar nån stans?

Har den fallit på knä i backen ovanför kyrkkåtan i Staloluokta, fingrandes på en lapsk alpros? Det luktar så gott, lite kryddigt, om man gnider bladen mellan tummen och pekfingret... 

Eller är den vid Sårjåsjavvre? Sitter där utanför Konsul Perssons stuga och lyssnar på bruset från vattenfallet?

Kanske lämnade jag kvar min själ på Vállevárres sluttning, i samspråk med Linnés ande som svävar där?

"När jag kommit upp...tycktes jag föras uti en ny värld...

Jag var nu kommen på fjällen"

 

Så skriver han i sin dagbok. Det är lätt att förstå hans förundran, att se Sareks toppar därifrån är så vackert...

Så  många platser att minnas, så många vackra vyer, spegelblanka sjöar,  dofter, vinden som susar, som en viskning,så som den bara kan göra på en fjällhed...

ATTANS ATT BATTERIET I KAMERAN TOG SLUT LÅNGT INNAN MINNESKORTET VAR FULLT!!! 

.

 

Postat 2007-08-20 21:09 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Iter Lapponicum

300 år sen Carl Linnéus-Carl von Linné- föddes, 275 år sen han gjorde sin lappländska resa. Så vitt jag vet var han i Lappland bara en gång.

30 år sen, drygt, jag reste till Lappland första gången, sju år sen senast, nu kändes det absolut dags igen!

Iter Lapponicum - Lappländsk resa!

Det är inte enkelt att resa till Lappland, även om det var mycket smidigare för mig än för Calle. Men 28 timmar med sex byten mellan bussar, tåg och båt gick åt innan jag äntligen kunde börja vandra!

Ensam. 

"Har du gått ut från Ritsem" var en fråga jag fick flera gånger under min vandring. Ehh, nää, jag har gått från Vaisaluokta... Räknar alla utom jag när man går på båten som startpunkt?

Från Vaisaluokta till Staloluokta längs Padjelantaleden. Lite stadsstressig i början, upp tidigt, gick ganska långa etapper och kom till Stalo redan efter två och en halv dag...

Varför så bråttom?

Lugna ner dej!

Du ska vara ute tretton nätter!

Lyckades varva ner där i Staloluokta, trots helikoptertrafiken... Kyrkkåtan, promenad upp på Unna Dijdder.

Yesss!!! Lapsk alpros!!! Fast blomman hade vissnat, men ändå!

Fortsatte till bron över Staddajåhkå, satte tältet där och gick upp till Sårjåsjavvre, ack, så vackert! Och konsul Perssons lilla rara stuga...fast han skulle behöva måla om utvändigt...

Nästa dag strövtåg på Jiegnaffo i hopp om att hitta raggfingerört. "Den är överblommad" sa stugvärden i Stadda. Men kanske jag hittar den ändå,bladen, själva plantan? 

Nä. Inte.

Man kan ju inte få se allt...

Fick inte se Sulitelmamassivet ordentligt heller. Hon var så blyg den dagen, dolde sina vackra toppar i moln. 

Förresten, vet ni vilken häftig kanjon Staddajåhkå rinner i, om man viker av från leden och följer den uppströms bron? Ett ställe nyper det till så det bara är nån meter bred spricka för vattnet att ta sig genom!

Hade tänkt gå till Pieskehaure och Vaimok, men regn verkade vara på väg och vadet över Hadditjåhkå kan vara knepigt så här tänkte jag om.

Tänk, det gick nästan en hel vecka innan jag avvek från färdplanen jag lämnat hemma på köksbordet. Inte dåligt, det bukar annars ske på andra-tredje dagen!

Tillbaks mot Stalo för att gå leden förbi Tuottar och vidare ner genom Tarradalen. Vackert och lättgånget ända ner till Tarraluoppal. Där efter blev växtligheten bara tätare och tätare. "Jag vill bara bort från det här grönsakslandet" sa en man jag mötte mellan Såmmarlappa och Tarrekaise. Han slog irriterat med handen mot en stormhatt och jag höll med.

Men ändå, så underbara orkidéängar, tätt, tätt med ljuvligt doftande brudsporre och andra orkidéarter!

Äntligen framme vid bron över Tarraätno! Fortfarande gott om tid, tänker ta en sväng upp i Gurávagge, så är jag faktiskt lillbaks på ursprungsplanen...

Men först en kväll, en natt och en hel dag i tältet vid bron över älven i väntan på att ösregnet ska ta slut. Det gör det kl 18.00! Som att stänga av duschen!

Ingen topptur på Gurátjåhkå som jag tänkt. På väg upp mot rastskyddet i dalen kom regnet igen, envist smattrande. Ställde ryggan i stugan och gick opackad i regnet så jag fick se utsikten ner mot Vájmok. Konstaterade att mina regnbyxor läcker som ett såll...

Nästa dag solig morgon, upp tidigt, skynda iväg för att utnyttja det fina vädret så länge det nu varade. Vilket var nästan hela dagen!

Stressvandrade förbi Tarrekaisestugan till Njunjes. Tvärstopp! Det var alldeles för vackert där för att inte stanna! Och så har visst fjällbruden en lokal där... Har sett henne i Norge, men aldrig i Sverige, förrän nu! Ett enda blommande exemplar under bron. Klättra ner och fota. En bild, sedan "VARNING!" Batteriet i kameran var slut... Underbart med elektroniska prylar.

Hur blir det om man skaffar GPS? Hur många kilo batterier går åt då?

Där Carl Linnéus startade sin fjällvandring avslutade jag min, i Kvikkjokk. Liksom han är jag både förtjust och förundrad över blomsterprakten och artrikedomen. Har sett flera växter jag aldrig sett förut, lappgentiania, smalviva, fjällklocka...jag är nöjd fast jag inte hittade raggfingerört.

Jo, förresten, ni har väl varit uppe på Sjnjierák?!? Det lilla skruttfjället som bara ser ut som  en  backe med tråkig granskog nerifrån Kvikkjokk?! Det visar sig bjuda på en vidunderlig utsikt över Sarek! Där kan man sitta länge med karta och kikare, titta, längta, minnas och kanske börja planera nya vandringar.

Och skulle ni få hemresan bokad så som jag, med några timmars uppehåll i Jokkmokk, passa på att besöka Ájtte, fjäll- och samemuséet. Mycket intresant och lärorikt! 

En bra avslutning på min "Iter Lapponicum"

 

 

 

 

 

 

Postat 2007-08-17 20:30 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
Sida: 1 2 Nästa Sista 

 

Logga in