Septemberfjäll.
Vackra färger. Klar luft. Sol som värmer. Inga myggor.
Sådana dagar var det på vandringen i Jämtlandsfjällen förra veckan. Dagar med högsommarvärme och färgsprakande fjällsluttningar. Mängder av nyanser i rött, gult, brunt, grönt, det var som att stå och titta på ett korstygnsbroderi från Clara Waever (om nu någon vet vad det är).
Men det var också dagar med regn, fint, fint regn, sånt som man blir så blöt av, ösregn som hänsynslöst vräkte ner mot tältduken samtidigt som vinden tog i, snöblandat regn...
Blå linje är årets vandring, start i nordvästra hörnet
I lätt regn startade vandringen från Storulvån men det var skönt att komma ut på tur igen. Bara man kommer förbi Tjallingen blir vandringen riktigt trevlig, lättgången stig i bara mycket lätt motlut, gles björkskog och gott om tänkbara tältplatser. Strax före Gåsåns vindskydd kände vi oss nöjda första dagen, men den planerade korvgrillningen sköts på framtiden till förmån för tältmys.
Nästa morgon hade regnmolnen bytts ut mot dimmoln som snart lättade och det blev en underbart skön och vacker dag!
Dimmoln runt Stora Härjångsstöten
Nu är det slut på ledmarkeringar, men det går en tydlig stig längs Gåsån. Snart upphör björkskogen, det är många små bäckar att övertvära, men inget man behöver ta av sej kängorna för. Sakta stiger Holkendurrie upp mot passet, det är lättsam och mycket trevlig vandring.
Stora Härjångsstöten från Holkendurrie
Lunchklippa i Holkendurrie
Efter högsta punkten ändrar dalen karaktär. De ganska jämna fjällsidorna byts ut mot grusåsar och terrasser med flera små sjöar. Vi slog läger ganska tidigt på eftermiddagen för att få stanna kvar i denna vackra dal.
Holkendurrie
Efter min kvällsspaning längs en fin bäck bestämde vi att gå upp i samma sluttning, Härjångsfjällens sydsida, nästa dag, över ett pass och ner till Härjångsdalen. Och denna kvällen var som gjord för att sitta ute och njuta vid brasan och grilla korv medan skymningen kom smygande.
Ännu en dag med sommarvärme! Frukost i solskenet utan extratröja, godispaus med bar överkropp. Vi siktade mot passet väster om toppen 1442, stannade ofta för att njuta av utsikten över landskapet som bredde ut sig under oss. På ena sidan Härjångsåsen syntes Sylarna och på andra sidan Helags. Vi konstaterade lite missmodigt att Helagsglaciären för en tynande tillvaro. Den verkade mindre nu är för tre år sen då vi såg den senast. Hur länge till kommer den att vara Sveriges sydligaste glaciär?
Helagsglaciären - Sveriges sydligaste glaciär
Efter passet mötte en stenig sluttning men med ett vackert ringlande vattendrag i botten på dalen, vi kallar den Tvärhammardalen, en sidodal till Härjångsdalen mellan Tvärhammaren och Gaarenesåaija.
Tvärhammardalen
Vandring på skrå längs den sistnämnda höjden, över en liten rygg och ner mot sjön 980. Härjångsdalen är stenig och karg. Men den är också mycket vacker med sitt pärlband av små sjöar, särskilt när man får uppleva dalen i vackert väder. Och inte behöver man trängas med andra vandrare heller. Tre gånger har jag gått här men bara träffat på två personer vid ett av tillfällena.
Härjångsdalen
Denna kväll åts middagen på Kleavetjes sluttning, i kvällssolen sista strålar. Det hade börjat blåsa lite, några molnformationer dök upp i väster samtidigt som solen försvann. Vinden ökade. Det blev regn. Och snö... Efter en natt med orolig sömn kunde jag konstatera att det låg blötsnö på tältet och fjälltopparna var vita! Från sommar till vinter på bara några timmar.
Samma tält, samma plats men en inte samma väder
Dagen fortsatte med blåst och regn, ibland snöblandat och vi valde att följa leden mot Stensdalsstugorna och Vålådalen. Busvädret gjorde att vi tacksamt räddade oss in i rastskyddet vid Stjäntja för en tidig lunch. Här var det minsann inte folktomt, en vandrare satt redan där och många fler kom efter oss.
Kort godispaus
En sista kväll och natt på fjället med regn och blåst. Det var inte aktuellt för något annat än att ha det så skönt som möjligt i tältet. Mat i magen, något varmt att dricka, kex att knapra på. Gaslyktan kom väl till pass denna ruggiga kväll. Är man försiktig går den att ha i innertältet och det blir så varmt och skönt...vad gör det då att regnet smattrar, vinden viner och temperaturen faller utanför? Jag ville inte byta med någon stugvandrare.
Tältmys
Så avslutades vandringen i Vålådalen med skön dusch och god lunch i restaurangen. I Vålådalens Naturum fick vi en trevlig pratstund med värden innan vi skulle kliva på bussen för att nöjda med turen och våra upplevelser, resa hemåt igen.
Hej då, fjället...
