Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


En sked, en mugg och en kastrull

En av mina Utsidan-kompisar  (gissa vilken!) ville ha med mej på en shoppingtur till stadens köptempel. Till IKEA, för att vara exakt, hennes bohag behövde uppgraderas... Visst, jag föjde gärna med, inte så ofta vi gör saker tillsammans nu efter hennes flytt till Universitetsstaden.

 

Grått, trist väder + första lördagen efter löning = massor av folk som shoppar.

Vi började med en varuvagn, snart gick vi med varsinn... Runt, runt, fram och till baks, ett varv till, fler och fler prylar. Glas, tallrikar,bra-att-ha-prylar,mattor,stolar... Orken började tryta, trots fikapaus.Trött och varm baxade jag lasset  i zigzag mellan alla människor. 

MEN DET RÄCKER JU MED EN SKED, EN MUGG OCH EN KASTRULL! 

Varför ska man ha så himla många prylar och grejer  i sina hem när det egentligen inte behövs mer än vad som ryms i en ryggsäck?! Varför åker så många hellre till IKEA än till skogen?

Jag blev stående stilla i vimlet ett par ögonblick och kände mej oerhört tacksam för att jag har  friluftslivet som motvikt till vardagens stress och hets. Som avkoppling från alla krav och måsten. Bara tanken på att packa ryggsäcken  med mat och tält, om så bara för en kort tur, känns som en befrielse, en lättnad att få komma ut i skogen, slippa skynda, slippa gå in i ett hus när det blir kväll, sitta vid brasan, lyssna på tystnaden...

 

Har du glömt att skogen är ditt hem,     

  att den djupa, stilla skogen står och väntar på dig som en vän?

Lämna stadens oro, kom till skogen åter,

endast så kan du bli hel igen.

Har du glömt att skogen är din vän? 

 Bo Setterlind

 

I morgon ska jag packa ryggsäcken, på lördag bär det iväg så fort det börjar ljusna... 

(Jo, jag uppskattar mitt vanliga, fullt utrustade hem också!) 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2007-11-10 03:25   Elna
Den är fin, Bo Setterlinds dikt...sitter och har möte med personalen efter att ha jobbat dagsansvarig på fredagspuben. De dricker öl och diskuterar drinksortimen och morgondagens festande...jag dricker vatten,längtar efter att gå hem och planerar en långpromenad i skogen i morgon :)
 
2007-11-10 19:42   brigas
Inte klokt vad man behöver i husgeråd etc och vad man faktiskt behöver för att klara sej.Sistnämda används hemma om diskmaskinen skulle bli svårt sjuk...
Och så skönt att vara priviligerad med allt inkl lusten att vistas i naturen på egen hand och inte alltid bland andra i stan.
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...