Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


2010-10-19

Björnmöte

Jag gick längs den smala vägen nerför den långa men inte branta backen. Tjällossningen gjorde vägen blöt och lerig och i geggan såg jag stora, tydliga spår. Det var björnspår, ingen tvekan om det. Alldeles färska...

Lite snett upp ovanför vägen i den svaga fjällsluttningen låg min stuga. Jag gick in, tittade ut genom fönstret på stugans baksida, upp genom den glesa fjällbjörkskogen.

Där var björnen!

Nu kom den ner till stugan!

Båda fönsterhalvorna stod på glänt, jag stängde och haspade snabbt den ena, den andra saknade haspar, jag fick inte igen den!

Björnen kom närmare, ända fram till fönstret, jag försökte komma på ett sätt att snabbt få igen fönstret ordentligt.

Björnen tittar på mej genom glasrutan och ger upp ett vrål.

Jag vrålar tillbaks...aaahhrghhh!!!

Då lufsar björnen iväg och jag vaknar i min säng hemma i det gamla vanliga huset i stan...

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-10-19 23:41   fowwe
Intressant berättelse! Jag undrar om björnen drömde något motsvarande. Undrar hur kallsvettig den var efter att ha vaknat upp i sin lega med ditt vrål i färskt minne... ;-)
 
2010-10-20 09:01   äventyrssugen
Appropå att kryssa djur. Du kanske kan starta ett drömkryss. Du har ju en bra början i alla fall.
 
2010-10-26 23:16   fowwe
Jag har nu läst färdigt "Polarnattens leende" av Svante Lysén. I slutet av boken beskriver han ett sådant här möte med en isbjörn. Där hade björnen klivit in genom den öppna dörren till hans bostad utan att han lagt märke till den. Svante snurrar runt och vrålar rent reflexmässigt - och björnen backar så han kan stänga dörren. Och detta var på riktigt...
 
Svar 2010-12-22 11:03   BrittMarie
Länge har jag tänkt köpa den boken, nu har jag äntligen gjort det så nu har jag julläsning!
 

Läs mer i bloggen

2018-12-28

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

2018-10-21

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

2016-01-12

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.