Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Bäckvandring

Att färdas på en stig eller väg som går längs vatten - en älv, en sjö eller en bäck tycker jag är trevligt. Ibland viker jag av från stigen bara för att kunna gå närmare vattnet. Alldeles här intill där jag bor rinner Kyrkebäcken. Jag bestämde mej för att följa den för att se hur det ser ut där den rinner fram, antingen det finns en stig att gå på eller ej.

Följ med på min promenad!

 

 

Jag började min vandring där bäcken rinner ut i Huskvarnaån. Den ån är reglerad och ofta är det Kyrkebäcken som gör att det överhuvud taget rinner något vatten i ån.

 

 

 

Bäckens sista 150 m genom en smal ravin har en fallhöjd på 20-25 m och vattnet rinner över flera fina små falltrappor. Det syns rester av byggnader och en skylt berättar att det i början av 1900-talet fanns en kvarn här.

 

 

 

Så roligt för områdets barn att ha en bäck att leka i, tänkte jag, mindes mina egna blöta lekar i barndomen... Det dröjde inte länge förrän jag passerade detta bygnadsverk, något kojliknande som är byggt tvärs över bäckfåran. Men det verkade vara övergivet. Leker inte barn i bäckar nuförtiden? De kanske inte får, eller så hinner de inte... Hittills har bäcken omgivits av lite snårig lövskog, tibast som blommade och vitsippor! Flera gånger i höst har jag sett blommande vitsippor...Några nybyggda villor passeras, en husägare kan njuta av lyxen att ha en naturlig bäck  genom sin trädgård!

 

 

 

Ute på gärdena blir den förut så muntra bäcken seg och trög. Den liknar mer ett brett  dike. Mycket vatten är det efter sista tidens regn.

 

 

 

Naturligtvis finns det en kyrka vid Kyrkebäcken! Det är Hakarps kyrka, mycket vacker och en populär vigselkyrka. Jag räknade till tre kyrktuppar, en på kyrkan, en på klockstapeln och så...

 

 

...en levande precis utanför kyrkogårdsmuren!

 

 

 

Så här ser bäcken ut där den rinner förbi kyrkan, som en vallgrav!

 

 

 

Landskapet här är typiskt för Småland, småskaligt, omväxlande åkrar och betesmarker ligger omgivna av skog. Många håller hästar vilket gör att hagarna betas på ett vackert sätt.

           

 

Åter blir bäcken bred och stillsam. Jag tog mig försiktigt över denna bro, det knakade i de gistna bräderna men jag kom över utan att blöta ner mej mer än vad jag redan hade gjort...Hade det varit en fjällbäck hade kängorna åkt av, men en liten smålandsbäck...kan man också plurra i!

 

 

Här, vid Ammarpagölen fick min bäckvandring sluta för den här gången.  Jag vet inte hur lång sträcka av bäcken som kallas Kyrkebäcken, kanske bara från kyrkan och ner, men hit upp har jag  följt ett tydligt flöde. Gölen gränsar till en bevuxen mosse men det finns ett lite tillflöde tillden också, men det känns ändå som man kan säga att här börjar bäcken!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2007-12-15 22:07   brigas
Fin bäck och tjärn.Ser ut som tidig oktober där jag bor.
Och barnlekar,det är väl alltför sällan våra svenska barn får vara så ute i det fria och lära sej att akta sej för olika saker,som Ronja Rövardotter gjorde.
 
2007-12-16 17:21   Håkan Friberg
Kul idé och fina foton.
 
2007-12-19 23:18   Islusen
Jag tror att alldeles for fa barn leker vid backar nufortiden. Jag tror att alldeles for fa barn leker ute overhuvudtaget - de ar alldeles for stressade av alla fotbollstraningar, balettlektioner, simskolor, hockeytraningar , sangkorer och ridlektioner de maste hinna med. "Det ar synd om manniskorna..."
 
2007-12-23 08:47   päeng
Roligt att det finns en bäckvandrare till här. Jag brukar också följa bäckar och åar, men har aldrig dokumenterat det så här.
http://www.utsidan.se/obj/photo/45/451b08dab9b27fcacafa96331528723c.jpg
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...