Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Äntligen vintertältat!

Länge, länge har jag funderat på hur det är att tälta i snö och kyla. Visst har jag varit med om både minusgrader och snöfall tidigare, men inte vintertältat på riktigt. Förra vintern hade jag bestämt mej för att jag skulle pröva men det blev ändå inte av.

I år har det blivit riktig vinter tidigt, jag har gått här och tvekat, läst om alla andra bloggares utenätter, Erik, Jesper, Peter... Grupptrycket kändes hårt och i går kväll klarade jag inte att stå emot längre. Och så verkade det bli en lagom kall natt för en nybörjare.

Jag packade och gav mej iväg till ett ställe inte alls långt hemifrån. Därmed inte sagt att det var strapatsfritt att ta sej dit...

Rackarns, så tung ryggsäcken blev...tog två sovsäckar för säkerhets skull, renskinnet, dunjacka, temobyxor, extra vantar, mössa och lite att stopa i magen. Och ved. Jag har inget vindskydd med vedförråd att tillgå så för att förenkla lite tog jag med det hemifrån liksom tält.

Skidor, man ska åka skidor när det är snö, fast det hade varit bättre att gå...

Vinglade iväg på smala längdskidor men hann inte mer än bortom sista villorna förrän jag tappade balansen, försökte parera med staven. Den böjde sig rejält och jag stod på näsan i ett dike. Kall snö i handskarna, blött var det också. Tänkte på Erik, han fortsatte trots blöta ben, då kunde ju inte jag ge upp för lite snö i handken. Kravlade mej upp, försökte böja tillbaks staven som gick av. Fortsatte likt Gustav Vasa med bara en stav. Det gick rätt bra tills jag skulle över ett litet kärr. Blött, geggigt, det blev alldels för bra fästvalla! Av med skidorna och fortsatte till fots.

Så skulle tältet upp. På med skidorna och trampa åt, inte så djup snö och ingen tjäle så jag kunde använda vanliga tältpinnar men det var bra att jag satt i extra repslingor i bottenhörnen. Inget större problem men inte lätt att flytta in pckningen utan att få in snö i innertältet på lilla Akto.

Brasa, kvällsmackor och varm soppa, sen var det sovdags. Det kändes ruggigt kallt att ta av överdragskläderna men min fina, nästan nya dunsäck känns som den har värmeslingor i sej.

Snön föll prasslande på tältduken och jag somnade gott men var tvungen att kravla ut för att kissa framåt småtimmarna. Usch så bökigt! Fast värt besväret för sen sov jag ännu bättre ända tills det nästan blev ljust.

Jag är en hel del erfarenheter rikare, trots att turen var kort. T.ex tycker jag att Aktot har för liten absid för vinterbruk, men inte alls så mycket kondens som jag trott det skulle bli.

Tungt och vingligt att åka skidor med ryggsäck, förstår att pulka nog är bättre!

Sovsäcken, WMs  Apache, ska funka ner till -4 grader för kvinnor. Lägsta temp inne i tältet var -3,5 och jag frös inte så den temperaturangivelsen stämmer! Ute var det ca -8,5 hela natten och extrasovsäcken behövdes inte.

Besvärligt att hantera spännen och remmar med hanskar på, fast det blir säkert bättre med träning.

Renskinnet är underbart skönt att sitta på, men går det inte att bereda renskinn så att de inte fäller så hemskt?

När jag packade ihop i morse tänkte jag att det får nog räcka med den här lilla prova-på-turen men nu, med några timmars distans till upplevelsen så kanske jag ändå ska göra om det.

Men då tar jag stora tältet!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-12-04 16:17   eriksjos
Supermysigt! Synd att det är så svårt att komma loss från soffan :)
 
2010-12-04 16:45   thegedd
Visst är det en annan upplevelse vintertid. Är själv en nybörjare på detta, man får helt enkelt prova sig fram. Och viktigt är ju att det blir en positiv upplevelse....inte en kamp för överlevnad....
 
2010-12-04 18:13   äventyrssugen
Bra kämpat trots motgångarna på utfärden. Det är jättenyttigt att öva, och ganska roligt också. Jag har inte heller så mycket erfarenhet men jag har fått en känsla av att vi nybörjare ofta hänger upp oss för mycket på just temperaturen. I verkligheten tror jag att det är en massa detaljer som är minst lika viktiga. Som tex det du nämner hur man rör sig för att inte dra in en massa snö. Vilka grepp man ska ta för att inte behöva ta av sig vantarna hela tiden och förfrysa fingrarna. Hur man håller reda på alla småprylar i snö och mörker mm mm. Det är nog sånt man övar in så småningom.
Sova i tält kräver bra mycket mer än att ligga i vindskydd där man har så mycket lättare med gott om utrymme och fast "golv".

Vad var "extra repslingor i bottenhörnen"?
 
Svar 2010-12-06 21:39   BrittMarie
Det är som dHANScan skriver med repslingorna. Fick en del matnyttiga tips förra vintern i den här tråden: http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=59878 bl. annat detta med slingorna.
 
2010-12-04 19:55   peter1969
Härligt med fler som vågar prova sig fram. Håller med om att det är bökigt med att slippa få snö överallt. Lite lättare när man sover i hängmatta men då har man andra mekymmer istället. Håller med dig om renskinnen och hår som lossnar. Bra renskinn ska vara från renar som slaktats sent på hösten/början av vintern. Då sitter håren fast bättre men med åren så lossnar det mer och mer. Mina renskinn har många år på nacken och då blir man fort hårig när man ligger på dom.

Jag tycker definitivt att du ska försöka igen, ju mer man provar desto bättre går det eftersom.
 
Svar 2010-12-06 21:40   BrittMarie
Min ren är nog inte höstslaktad... men fällen är så vacker, med svansen kvar!
 
2010-12-04 21:01   dHANScan
Bra som I svenson'er testar vintergrejor. Det kallasta jag prövat att tälta var kring minus 10 för ca 20 år sidan. Senare har jag blivit bekvämare - varför sova ute i en så lång natt som i december när också kissandet skall passas. Så var det inte då man var yngre om jag minns rätt
Har dock tältat för ca 2 veckor sidan - utan snö och med 0-+2 tror jag det kallaste var

Det där med Britt Maries "rebslingor" vet jag: Det blir inte alltid bra med tältpinnar när bottenhörnan inte kan regleres. Men det kan de om du användar "rebslingor"
 
2010-12-05 23:08   Thomas Traneving
Vad mysigt o lärorikt. /H
 
2010-12-06 13:25   Minnatur
Härligt...
Du kommer ju göra om det ... Erkänn!!! :-)
 
Svar 2010-12-06 21:43   BrittMarie
:-))) Behöver jag säja mer?
 
2010-12-07 13:19   fowwe
Roligt att läsa om dina övningar. Förra säsongen blev det en del för min egen del, dock bara i vindskydd. Så jag väntar också på att göra min premiärtur med tält. Men visst är det väldigt många små rutiner som ska fungera för att man ska känna att det går bra. Somliga personer kan det här, i somras pratade jag med en tjej som hade tillbringat 30 nätter i vintertält förra året. Med sina hundar. Man blir imponerad.
 
Svar 2010-12-08 22:04   BrittMarie
Övningar är precis rätt ord! Övade var just vad jag gjorde.
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.