Fyra semesterveckor är slut. Idag har jag varit på jobbet igen.
Kroppen har varit där i alla fall.
Själen följde visst inte med hem. Var blev den kvar nån stans?
Har den fallit på knä i backen ovanför kyrkkåtan i Staloluokta, fingrandes på en lapsk alpros? Det luktar så gott, lite kryddigt, om man gnider bladen mellan tummen och pekfingret...
Eller är den vid Sårjåsjavvre? Sitter där utanför Konsul Perssons stuga och lyssnar på bruset från vattenfallet?
Kanske lämnade jag kvar min själ på Vállevárres sluttning, i samspråk med Linnés ande som svävar där?
"När jag kommit upp...tycktes jag föras uti en ny värld...
Jag var nu kommen på fjällen"
Så skriver han i sin dagbok. Det är lätt att förstå hans förundran, att se Sareks toppar därifrån är så vackert...
Så många platser att minnas, så många vackra vyer, spegelblanka sjöar, dofter, vinden som susar, som en viskning,så som den bara kan göra på en fjällhed...
ATTANS ATT BATTERIET I KAMERAN TOG SLUT LÅNGT INNAN MINNESKORTET VAR FULLT!!!
.
