Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


En vintervecka

Den här veckan har det varit  Riktig Vinter varenda dag och härliga kvällar med skidåkning och bad!

Tack vare minusgrader och den snö som kom i lördags kväll har jag sluppit det kletiga klistret, det har funkat utmärkt med burkvalla, mycket smidigare! Och så finns det längre spår att åka i, det är roligare då.

Jo, jag har faktiskt badat också. Ute! Jag tror nästan inte själv att det är sant, för jag är en riktig badkruka. Men jag blev medbjuden att bada finnbastu, där fanns ingen dusch utan man klev käckt och oförfärat ner i ett upphugget hål i isen invid bryggan. Om fötterna kändes det som att kliva i en iskall fjällbäck men på resten av kroppen var det riktigt skönt! Jag var i, inte bar en gång, utan flera! 

Igår kväll ringde min far. Det brukar alltid vara mamma som ringer, men nu var det pappa. Han ville berätta att han varit ute och prövat sina nya skidor. De var så lätta och gled så bra och skidskorna var sköna sa han förtjust. Han har åkt på gamla träskidor förut, ibland  pratat om att köpa nytt och för ett par veckor sen slog han till. Inte illa av en snart 77-årig man att skaffa ny skidutrustning! 

I eftermiddag började tävlingarna i Kalle Anka Cup. Någon på jobbet undrade vad ungdomarna norr ifrån tycker om att åka till Småland för att tävla. Ja, inte har vi nåt att skämmas för! Banorna är bra och spåren välpreparerade och nu är det ju till och med snö i terrängen så vi har utmärkta förhållanden att erbjuda. Distansklasserna har körts idag, jag har suttit och registrerat mellantider. Glädjade nog fick Smålandsdistriktet en fin framgång i D13-klassen då en av de där  "småflickorna" som brukar köra om mej i spåret, tog tredjeplatsen! Stort grattis till Karin Björnlinger! Hon tävlar för grannklubben IK Vista, men tränar ofta hos "oss"

Prisutdelning  i D13

 

 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-02-13 22:05   brigas
Klokt att slå till på ett par nya skidor av modernt snitt.inte ett decennium förtidigt!
Nordingarna har nog sköna skiddagar hos er,betydligt bättre före än i vår svinkyla med potatismjölsnö!
Isvaksbad har jag aldrig provat,bara springa runt lite på snön.
 
2009-02-13 23:35   peter1969
Isvaksbad är skönt bara bastun är varm.
Kul med skidframgångar även för er i södern, det behövs lite spridning på dom också
 
2009-02-15 10:24   annakari
Vi har tre ungdomar från våran skidklubb,Hemmingsmark, som är nere och tävlar. Det blir kul att höra hur dom tyckte att det var där nere. Här uppe håller kylan oss i sitt grepp men som tur är finns "gristrynen" så man kan åka skidor ändå.
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...