Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Nära naturen-upplevelse hos Dag Hammarskjöld

Fjällbäckens sorl avtog så sakteliga. I de mörka molnen hittade plötsligt solen en öppning och i slutet av dess strålar stod en livs levande björn! Bredvid honom ännu en bäck men denna lät sitt vatten stilla breda ut sig över mörka klipphällar medan solljuset glittrade. Plötsligt kom en häftig regnskur, tunga vattendroppar trummade mot  tältduken...

Tyvärr - jag har inte varit ute på äventyr, jag har varit på konsert!

Den första bäcken hörde jag när den förväntansfullt sorlande, mer än tusenhövdade publiken tystnade strax innan föreställningen skulle börja. Solen var förstås en strålkastare och den lyste på  en Björn som heter Skifs i efternamn och som hade premiär på sin nya show. Nästa bäck var ljuseffekter på scengolvet och smattret av regn var applåder.

Vad Dag Hammarskjöld har med mina ljudfantasier att göra? Jo, vi satt i Jönköpings konserthus stora sal, som heter Hammarskjöldsalen, och i foajé står han själv, som staty, iakttagande förväntansfulla konsertbesökare.

Om Hammaskjölds förhållande till musik vet jag inget, men att han tyckte om att vandra i fjällen vet jag, kanske skulle han "hört" samma ljud som jag gjorde...

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2008-02-04 19:49   brigas
Oj oj,nu verkar det som du RIKTIGT längtar efter sommar och fjällturer.Nåt att blicka fram emot.
 
2008-02-04 20:03   BrittMarie
Fjällturer längtar jag alltid efter...
 
2008-02-04 20:41   Håkan Friberg
Vid några tillfällen nöär jag var 13-14 år fungerade jag som "kom-fram-och-säg" på olika rock-galor i Falun. Jag var ett av Faluns första mods - åtminstone i min årskull. Vid ett tillfälle skulle det nya popbandet från Vansbro spela - Slamcreepers hette dom. Jag var in bakom scenen och bad dem skriva sina namn på ett papper. När jag sedan läste namnen för att plugga in dem, undrade jag lite över det ovanliga namnet på sångaren. Ja-ja, det var kanske ett artistnamn. Så jag presenterade dem:
Lollo Svensson, Kenneth Windahl, Lars Christians, Kent Igelström och BJÖRN SKIT!
Ridå.
 
2008-02-04 21:30   BrittMarie
Hahaha, ojdå... men han sjöng inte skit i lördags i alla fall!
 
2008-02-05 21:15   Öhrnell
Och han kommer ju till Sundsvall också. Jag måste nog gå! Har varit helt förtjust i denne Björn sedan jag var tre, men har hittills aldrig haft chans att se honom live. Kanske det börjar bli dags, efter närmare trettio års väntan?
 
2008-02-07 17:52   Islusen
Det låter onekligen som om du längtade efter att befinna dig någon annanstans under denna konsert...? Härligt att vara begåvad med en sån sprallig fantasi i alla fall!
 
2008-02-07 21:13   BrittMarie
Den första associationen till bäckljud slog till helt utan förvarning, ingen fantasiväxel inkopplad... andra "bäcken" sjöng Björn "River of time" så där tänkte jag nog rätt... men sen var fantasin igång! Men jag hade sett fram emot att få se och höra Björn Skifs så jag ville faktiskt vara där just då, men så finns ju den där fjällängtan alltid med, förstås!
Ulrika! Boka biljett illa kvickt - om det inte redan är försent...
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...