Natten vid Lunndörrsstugan var skön. Det var en lång dags vandring, och bastun med tillhörande bad var precis vad jag behövde.

Morgonen var strålande och jag hade som vanligt inte bråttom. Kängorna fick luftas och torka i solskenet.

På bilden nedan ser man spetsiga fjället Saanta, men jag hade dålig koll på Lunndörrsfjällen. Nu var det fokus på Vålådalen.

De jag hade pratat med i bastun hade pratat om Pyramiderna och Issjödalen. Det var de områdena som blev målen för dagens vandring, tack vara att vi pratade kvällen innan.

Jag tycker att det är skönt att inte ha allting planerat hela tiden. Jag vet att andra behöver ha en plan som man slaviskt följer. Sådan är inte jag.

Om jag ska dra en anekdot om det här med planering så kan jag nämna familjens sommarsemestrar, då vi ofta bilade till västkusten eller Öland.

I stort sett varje gång som vi åkte söderut från Stockholm så bestämde vi oss för om det blev västkusten eller Öland först när vi var på väg in i cirkulationsplatsen i Norrköping...vi gjorde omröstningen i bilen, och det blev oftast ganska kul...vi var ju tvungna att bestämma oss innan vi åkte in i cirkulationsplatsen. Efter det höll vi oss till vår "plan". Mer planering än så hade vi inte för våra semestrar. Det blev oftast lyckade semestrar utan krav.

Nåja, nog om det. Nu var det pyramider som gällde. Jag fick reda på att pyramiderna i Vålådalen syns från rymden. Jag hade ingen aning om att vi hade pyramider i Sverige innan jag pratade med paret.

Hur mycket av en vandring ska man planera? Jag trivdes väldigt bra med att det mesta var ganska öppet, i alla fall på den här vandringen.

Jag åt frukost, packade ihop tältet, tog på mig mina torra kängor och började knata mot Pyramiderna.

Hej då fina platsen! Vi ses!

Pyramiderna liksom Issjödalen bildades när stora mängder sten och grus flyttades under istiden.

Det skulle bli kul att se de platserna.

Det var enkel vandring till Pyramiderna. Inte så kuperat.

Tyvärr slits naturen rätt hårt, i alla fall vissa områden, och därför är det tillträdesförbud till Pyramiderna. Man får inte gå upp på dem.

Jag tycker att det är bra att det finns restriktioner. Det vore oerhört trist om det inte finns pyramider om 100 år för att vi i nutid betett oss illa åt.

Issjödalen ligger en bit bort, och kungen har en jaktstuga där också. Det var perfekt att stanna till där och luncha. Det blev dock inget bad i Issjön.

Jag hade tidigare stött på de jag bastat med och vi pratade lite. Det var trevligt.

Efter lunchen var det dags att gå igenom Issjödalen.

Jag hade inte bestämt mig för om jag skulle tälta vid Grönvallen eller inte, men det var mitt nästa mål.

Grönvallen är ett gammalt sameviste.

Jag pratade ännu en gång med de två personerna jag träffat och hade bestämt mig för att inte tälta vid denna plats, där myggen var lite för många för att det skulle vara trevligt.

Våra väga skildes åt här och jag gick leden västerut för att fortsätta mot Vålådalens fjällstation.

Nu var det nära...sista bron.

Framme!

Jag hade ringt och bokat en stuga...skulle bli skönt att duscha och äta på fjällstationen. Jag kom rätt sent, så det var inte mycket tid för att äta. Som tur var så var de förstående.

Jag var ganska trött. Det satt bra med dusch, mat och en säng.

Nu hade jag vandrat färdigt för den här gången. Dagen efter hade jag tänkt att ta en sväng till Blanktjärnarna.