Här finns vandringar jag gjort i Sverige. Jag bor i Stockholm och vandrar gärna i de svenska fjällen.

Jag älskar fjällen och försöker fjällvandra regelbundet. Mina fötter gillar obanat...pga Mortons neurom.

Användarnamn: Totteman

Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Allt som tar tid och utmanar...

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Genom hela Álggavágge till Skárjá

Nu fortsätter äventyret i Sarek kan man säga om man vill! Men jag tänker inte så. Jag har upplevt ett stort äventyr ända sedan vi letade gas efter att vi landat i Bodö. Där började äventyret.

Vi vaknade tidigt och det var en strålande fin morgon vid Álggajávvre.

Utsikten tvärs över sjön var fin. Kvällen innan var det regn i luften och molnen låg riktigt lågt.

Tittade man in i Álggavágge såg det bara magiskt ut. Dit skulle vi. Men först frukost.

Solen värmde inte så mycket ännu, så här tidigt på morgonen, men den gjorde gott. Att vara här vid denna "heliga plats" (kanske man kan säga) gjorde gott.

Vi skulle vandra på norra sidan av Álggavágge och vidare in i Guohphervágge, för att avsluta dagen med att tälta vid Skárjá. 



Vandringen startade och det blev snabbt varmt.

Paus. Tröja av. Njuta lite...mer!

På bilden nedan kan man se att det var lite småkuperat. Stigen vi gick på försvann ibland. Det gjorde ingenting, för vi skulle ju bara följa dalgången.

Bilden nedan visar hur det såg ut om man tittade bakåt.

Tittade man framåt så var det bara spännande. Vad finns där framme?

Dags för lunch.

Till vänster om oss hade vi den mäktiga Härrábákte, 1700 m hög. Se nedan bild. Den var nästan 5 km lång och de tre topparnas höjd varierar inte så mycket utan ligger på mellan 1650 till 1711 möh. Det vore läckert med en kamvandring där uppe.

Vandringen gick vidare i Álggavágge.

Nedan är sista bilden bakåt där man ser Álggajávrre. Hejdå fina sjön!

Nu var blicken framåt. När skulle vi se de höga topparna? Stortoppen? Sydtoppen? Buchttoppen? Med flera...

Det var spännande.

Vi vandrade vidare och det dröjde ett tag innan vi kunde ana någonting där framme. Pulsen steg lite.

Det kändes bra att se topparna där framme. Vi skulle dit.

Är det inte Sadelberget man ser? Jo, det är det.

Bilden nedan är något inzoomad. Man ser de höga topparna i Sarek: Stortoppen, Sydtoppen, Buchttoppen med flera. Vi passerade en gräsmatta vars jämnhet skulle plats på vilken sunkig fotbollsarena som helst, ja inte på Camp Nou i alla fall.



Det var en läcker syn. Vi vandrade vidare.

Till höger om oss hade vi nu Áhkávágge. Den spetsiga toppen borde vara Skårvathåhkkå, och Axel Hambergs topp är den bakom till höger.

Vi hade vandrat ganska länge nu och var snart nere i Guophervágge.

En blick åt höger gav mig Axel Hambergs topp.

Tittade man istället åt det håll där de högsta topparna fanns så syntes de tydligt.

På bilden nedan borde det vara Stortoppen man ser, som är högst.

Vi började bli riktigt trötta nu. Såg fram mot att komma fram till Skárjá och smacka upp tälten på någon fin plats en bit från leden.

Det var ganska läckert att titta bakåt, se nedan. Därifrån kom vi.

Tittade vi mot Rapadalen (som inte syntes såklart) så var det väldigt många olika toppar mm åt de hållet. Vattendraget som fortsätter framåt, mot Rapadalen, heter Ráhphajåhkå, och vattnet som kommer från höger, som vi även vadade, heter Guopherjåhkå.

Snart framme där Guophervágge möter Ruothesvágge, Vi ska bara ned till Skárjá och inte gå många meter till.

Nere...nu till renvaktarstugan i Skárjá, sedan över bron.

Bron över Smájlajjåhkå.

Blick bakåt, se nedan. Nu skulle vi bara hitta en tältplats, sätta upp tälten och äta.

Dagens vandring var bra. Den var dock ganska jobbig. Vi var ganska trötta och det är märkligt tycker jag. Det var inte superlångt, men vi höll på att vandra ganska länge.

På kartan nedan ser man hur vi gick.

Efter att vi hade slagit upp tälten och lagat till och ätit middag så kändes det bättre. Vi pratade om dagen och planerade för kommande dag. Tanken var att vi skulle låta tälten stå där de är uppsatta och göra en dagstur upp på Svarta Spetsen.

Svarta Spetsen är en topp på 1843 möh. Det skulle bli en spännande dag.

Vi somnade mätta och trötta och skulle gå direkt efter frukost kommande dag.

Gonatt!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2021-12-28 12:36   OBD
Härliga bilder som väcker många minnen till liv.
Visst infinner sig en känsla av välbehag när man, trött efter vandringen, fått upp tältet och fått litet mat i magen.
Ser verkligen fram mot bestigningen av Svarta Spetsen.
 
Svar 2021-12-28 12:59   Thomas Lummi
Tack. Det är inte så ofta man är både trött och hungrig, men den här dagen var riktigt lång. Tur att det ändå är njutning man håller på med.
 
2022-01-18 16:01   fowwe
Álggavágge är en härlig dalgång och precis som för Bertil så väcker det upp många minnen. Ett enastående fjällandskap som man kan titta på länge! Och sträckan var inte dålig, en hastig uppskattning ger över 2 mil. Det är långt för en dagsetapp i Sarek.
Men kolla kartan en gång till. Jag tror att du har förväxlat Axel Hambergs topp med Kanalberget. Det senare har precis en sådan flack sluttning åt väster som på dina foton. Och ett ganska brant stup i öster och norr.
 
Svar 2022-01-19 20:40   Thomas Lummi
Jag tror att du kan ha rätt angående förväxlingen. När det gäller dagsetappen så var vi trötta, så det var skönt att slå upp tältet och lägga sig för natten när det var dags.
 

Läs mer i bloggen

4 september – till foten av Tjahkelij

Jag vaknade tidigt, somnade om. När jag väl steg upp var det till en strålande fin dag. Solen sken och jag med. Så skönt att starta dagen i kalasväder.

Jag tog det lugnt och skulle snart äta frukost. Lutade mig mot Litnokstugan och hade det bra.

3 september – Rapadalen och Litnokstugan

Natten måste ha varit bra då jag vaknade något senare än vanligt. Dagens mål var att ta sig till Litnokstugan och spana efter djur längs vägen.

Jag fixade frukost och tog det lugnt.

2 september – Sareks älgar

Jag sov bra och vaknade utvilad. Nu ville jag gå mot Rapadalen och drog inte ut på frukosten för länge, utan packade ihop tältet när jag hade ätit klart. Det var gott om blåbär, så frukostgröten blev extra god.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.