Jag har inte vandrat från Gåsenstugorna till Vålåstugorna tidigare, men inbillade mig att det skulle vara roligare att gå upp via Smällhögarna och ned till Vålåstugorna via dem, istället för att bara gå rakt fram via leden.

Ja, varför välja något "tråkigt" när man kan välja någonting "roligt"?

Var får man allt ifrån egentligen? Jag vet inte när jag kom på att jag skulle gå så. Det var ingen större ändring av ursprungsplanen i alla fall.

Sagt och gjort...efter frukost och packning av tält så började jag vandra mot Vålåstugorna.

Jag måste återigen säga någonting om vädret. Så här var det när jag vaknade. Kalasväder.

Vandringen österut var enkel, lite lätt uppåt från Gåsenstugorna. Det tog inte så lång tid att gå innan jag kunde se Smällhögarna och Härjångssjöarna. Lill-Stendalsfjället var det högsta fjället, såg det ut som.

Det var ett par km till raststugan Härjångsdalen som var vid Härjångssjöarna. Ganske enkel vandring.

Jag gick norr om stugan och hoppades att det skulle gå bra att gå mellan de olika småsjöarna utan att bli blöt.

Det gick bra och jag fick leta lite för att kunna ta långskuttet över vattendraget som rinner ned från sjön Lievkiesåajjantjåånne. Jag ville vara på östra sidan om vattendraget när jag var uppe.

När jag nästan var uppe var det dags för en paus. Jag gillar sådana här pauser och hade den varit lite längre hade kängorna åkt av.

Uppe på platån, på ca 1100 m höjd, så skulle jag bara knata på så att jag kom mot Gruvsmällen och sedan Vålåstugorna. Sjön som avvattnades ned till Härjångssjöarna var ganska stor, 900 m tvärsöver.

Det var så härlig väder, och jag var helt ensam här. Det var varmt, tyst och skönt.

Jag gick vidare och åt lunch, lite vindskyddat. Det var verkligen omväxlande sommarväder. Blåser det lite är det kyligt, och är det vindstilla och solsken kan det vara en bra bit över 20 grader ute.

Efter lunchen så fortsatte jag, och nu var det skönt väder igen.

Tröja på...ibland.

Man får ju passa på att pausa där det är lämpligt. Här var det platt och mjukt.

Hur långt var det kvar egentligen? Jag hade inte riktigt koll. Hade bara knatat på.

Jo, där ska jag gå nedåt. Lite till bara.

Det var längre att gå än jag trodde. Jag träffade på en annan vandrare och pratade lite med honom. Det visade sig att jag var mer norrut än jag trodde.

Tänk vad lätt det är att gå fel när allt är så enkelt och förhållandena är bra.

Efter den otrevliga överraskningen ville jag bara komma ner och slå upp tältet. 

Tältplatsen blev nära den plats där lederna går ihop.

Middagen blev sen, men middag fick det bli.

Dagens lärdom: ha alltid koll på var du är, även om du vet "var" du är.

Nu skulle jag få 8 km extra att vandra...inte illa! Mer tid att njuta.

Gonatt!