- Du får gärna komma till oss och fira nyår....storasysters ord på julafton. Jag replikerade med tvekan, nja, vet inte, kanske. Under veckan kollade jag kontinuerligt väder och vind, till min glädje lovades bra förhållanden över nyårshelgen....

Fredag förmiddag den 31/12 skjutsade mina föräldrar upp mig till Blankhult, cirka 20 km från Örebro. I bilen på vägen dit kändes det spännande, denna gång skulle jag prova längdskidåkning. Och det var säkert 25 år sedan sist. Några skidor ägar jag inte men fick låna farsans, lite för små pjäxor - men helt ok. Vid tolvtiden bar det iväg, bra väder och temperatur runt 6-7 minus.

Det var ovant att ta sig fram i kuperad terräng på skidor, men härligt. Och med fullpackad ryggsäck blev färden på vissa ställen mycket ostadig, ramlade omkull ett par gånger. Men sakta tog jag mig vidare, glidet var helt ok. Efter Skrikarboda (cirka 4,5 km från Blankhult) gick det för det mesta neråt i cirka 500 m, till mitt slutmål; vindskyddet vid Stora Ryggsjön. Och kring dess domäner har jag ej varit vintertid, en klar positiv överraskning. Började genast leta plats för ett läger, vilket inte tog lång tid. Innertältet hade jag tagit bort och använde bara det yttre, med pressening som golv (dubbla liggunderlag).

Solen sänkte sig alltmer och olika molnformationer började visa sig, vid tre-halvfyratiden gjorda jag upp en liten eld. Det lugna vädret övergick mer och mer till ostadigt, vid femtiden snöfall och blåst. Bestämde mig då för att krypa in i tältet, och låg där mestadels hela kvällen. Då och då small det till på tältduken när snö föll från träden, vindens intensiva ljud kom och gick. En deckare av Håkan Nesser blev räddningen de stunder då det blev lite långtråkigt.

Strax innan tolvslaget tände jag två värmeljus och önskade mig ett riktigt gott nytt friluftsår....

Dagen efter hade vädret stabiliserats något och frukost intogs i tältet, efteråt läsning av den spännande deckaren. En lugn och skön start. Men i tältet kunde/ville jag ju inte ligga hela dagen. Klev ut och tog fram några verktyg.

Då och då avbröt jag vedhuggandet. Detta för att ströva runt och få lite olika perspektiv på området. Alltmedan tid flödade skingrades molnen och solen bröt igenom där det var möjligt, som vanligt ett fascinerande skuggspel. Vid tvåtiden kröp jag in i tältet för att fortsätta läsa, och vänta på mörkret. Runt fyratiden la jag boken åt sidan för att "gå ut". Tände elden och satt där hela kvällen....och mös, temperaturen sjönk och stjärna efter stjärna visade sig.

På söndagsmorgonen tillbaka till Blankhult efter ännu en lärorik och minnesvärd tur i kilsbergen. En termometer hade jag ej med denna gång, skiftningarna var ganska stora. Under nyårsnatten steg den till någon minusgrad/nollan. Natten Lör-Sön sjönk den och tippar på 7-8 minus.

Och till sist, längdskidåkning och en fullpackad ryggsäck är ingen bra kombination (för vingligt). Måste vara mycket lättare med en pulka ?