Bloggar > Jespers blogg

Jespers blogg

Toppdagen ! Placerad på karta

Klockan sju vaknade jag efter en bra sömn, öppnade tältet i förhoppning om bra väder. Helt vindstilla och inte ett moln på himlen. Tvekade inte en sekund vart jag skulle denna dag. Mitt inre kompass styrde mot Kebnekaisemassivet. Hade det varit molnigt (som dagen innan) hade jag varit på väg åt andra hållet.

Det tog ej lång tid i den lätta terrängen till Kebnekaise fjällstation. Där provianterade jag upp matförrådet. Följde sedan stigen västerut och bergen blev större och större.

Runt ett litet krön och sedan uppför den smala jåkkravinen - lätt vandring.

Vid tiotiden var jag uppe i Kitteldalen - som omringas av tvära stup - området har en vild karaktär. Där slog jag upp tältet.

Fortsatte upp till platån mellan Vierranvárri och Duolbagorni - därefter upp på Vierranvárri där ett antal topprösen kan beskådas. Om man tittar noga på första bilden kan man se Kebnekaises sydtopp långt där borta.

Efter detta blev det nedförslut i ca: 200 meter - till den s.k Kaffedalen. I dalen låg en hel del snö - många satt och njöt i det klara vädret. Vandrade upp en kort bit - satte mig bredvid en bäck och intog lunch. Terrängen planas ut ju längre upp man kommer - toppstugan nåddes. Ifrån stugan är det inte långt kvar till toppen - mer snö högre upp.

 

Och till slut vandrar man bara på snö och denna dag var det mycket folk som ville upp - vilket var förståeligt med tanke på vädret. Att jag hukar mig ner på toppbilden beror på att jag har en viss höjd och flygrädsla (det pirrade lite i magen när jag var där). Har jobbat i extrema miljöer på hög höjd och har stor respekt.

Vyerna från toppen är av absolut världsklass - i alla väderstreck. På andra bilden kan man se kamvandrare om man tittar noga.

Nedstigningen gick smidigt. Stannade upp några gånger och njöt av de säregna vyerna.

Vid femtiden på eftermiddagen kom jag till tältet. Hade tänkt tillbringa natten i Kitteldalen men bestämde mig för annat. Bröt lägret och vandrade ner till platsen där jag började dagen - slog upp tältet. Dagen efter blev det en mycket lätt vandring mot Nikkaluokta.

Ännu en färd var avslutad och jag kände lite vemod - men också stor glädje - när jag reflekterade över dagarna som gått. Vemod p.g.a att det kommer dröja ett tag innan jag får uppleva något liknande. Glädje för att jag vet att jag kommer få uppleva något liknande i framtiden - så länge jag lever.

Postat 2008-08-28 16:38 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Trepassleden ! Placerad på karta

Av någon outgrundlig anledning hade jag under natten haft en ganska orolig sömn - kanske för att jag sov i en stuga  - skulle ha slagit upp tältet istället - vad vet jag ?

När jag öppnade dörren på Unna Räita-stugan och blickade upp mot det första passet så var dimman tät - snöbyar drog in från väst.

Tog en ordentlig funderare på om jag skulle invänta bättre väder. Efter en stund bestämde jag mig för avfärd. Frukosten intogs och prylarna packades ihop. Denna dag åkte mössa och handskar på från start. Snö föll när jag bommade igen dörren på stugan. Efter en kort bit passerades en jåkk - svag lutning uppför - över ett litet krön. Sedan ser man passet i sin helhet. Ju närmare man kom - desto brantare blir det. På den östra sidan var det mycket snö - den västra är mycket brant med lösa stenar. Delvis gick jag på snön som var lös - och delvis på den västra sidan. Jag tog mig till slut upp och tyckte det var krävande, ingen lätt "vandring". Stegjärn hade absolut underlättat på snön. Vädret blev bättre och vyerna fantastiska ner i Unna Reaiddávággi där jag startade.

Nedstigningen till Kaskasavaggi var betydligt enklare där ett sterilt stenlandskap råder - kargiga ödsliga vyer. Blickade återigen tillbaka och kunde konstatera att det första passet var avklarat.

Upp till nästa pass är det renodlad sten/blockmarker och något snöfält passerades - lätt vandring. Väl uppe på krönet sprack himlen upp rejält och vyerna ner i Kuopervagge blev bedårande.

Började bli hungrig så rast och vila nere vid sjön. På stenig mark tog jag mig lätt ner. Väl där träffade jag ett vandrargäng som höll på med ett reportage för tidningen Utemagasinet - i gänget ingick både erfarna och oerfarna vandrare. På sjöns östra sida med dess turkosfärgade vatten stannade jag för näringsintag och vila. Två pass hade passerats. Blickade upp mot det sista passet över till Tarfaladalen. Gick över stenig mark - lämnade sjön. I branten upp gick jag på grus och sten bredvid snön - lätt vandring. Väl uppe på krönet breder en stor glaciär sig ut - på ens högra sida. Blickade tillbaka ner på sjön Guobirjávrrit och det andra passet.

Fortsatte österut på sten/blockmarker i svag lutning uppför. Över ett liten tröskel och nya vyer öppnade sig i form av sjön Gaskkasjávri på 1448 meter.

På sjöns södra sida över snöfält tog jag mig vidare - en kort bit på stenig mark - sedan ett stup. Att gradera naturens storhet är svårt. Att blicka ner i Tarfaladalen i vädret som var blev en upplevelse som nästan resulterade i andnöd.

Nedstigningen till dalen gjorde jag i mycket brant terräng på bergmassivet Kaskasatjåkkas södra sida (fick senare höra att det var "fel" väg ner). Rundade sjön och fick en fin vy upp mot Kaskasatjåkka.

 

Trepassleden var avklarad och jag kunde bara konstatera - att det för mig varit en oförglömlig upplevelse - krävande, ja visst - men underbar. Vandrade nästan ner till forskningsstationen och slog där upp tältet. Smälte intrycken från dagen och somnade - trött både i kropp och själ.

Dagen efter strövade jag runt och kollade lite närmare på områdets glaciärer. Vid tretiden på eftermiddagen packade jag ihop och drog mig nedåt i Darfálvággi. Slog upp tältet alldeles bredvid bron som går över Darfaljohka. Molnen hängde över Kebnekaise massivet - om vädret blev bättre - till dagen efter - skulle jag ej tveka.

 

  

 

Postat 2008-08-27 15:30 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Vistasstugorna - Nallo - Unna Räita ! Placerad på karta

En vandrare som sakta tog sig upp för slänten vid sjöns västra ände var det första jag såg när jag klev ur tältet denna morgon. Mannen hade dagen innan - på kvällen vid åtta tiden - kommit till mitt tält. Han "mumlade" då om att kvinnorna säkert skulle klara sig över passet - även fast vädret var det sämsta tänkbara. Någon timme efter detta möte - hör jag på håll ett gäng finska människor föra en livlig diskussion.

Efter oväder kommer alltid solen fram och detta stämde även denna gång. Jag hade tältat i slutet av sjön Vássaloamijávri på dess västra sida. Packade ihop och lämnade ett mycket vackert område. Fortsatte västerut och det dröjde ej lång stund - innan jag var uppe på krönet och kunde blicka ner i Visttasvággi med b.l.a bergen Räitatjåkka och Nallo i bakgrunden.

 

På skrå följde jag stigen västerut i svag nedförslut tills en skylt dök upp där det stod Vistas - vek av och följde stigen ner till stugorna. Där träffade jag andra vandrare och små samtal uppstod. Fick syn på en man jag träffat tidigare och var tvungen att ta kontakt och ställa några frågor. De fem finska kvinnorna hade vandrat "nonstop" i 15 timmar ifrån Mårmastugan till Vistasstugorna. Den livliga diskussion jag hört dagen innan hade handlat om att den finska mannen hade försökt övertala kvinnorna. Om att de skulle stanna vid sjön Vássaloamijávri för natten men de hade envist - hållit fast vid beslutet att vandra ner till Vistasstugorna. Dit hade de anlänt halvtolv på kvällen/natten. Mannen skakade på huvudet och sa "finska kvinnor".

Stannade i Vistas någon timme för att torka tält och dricka kaffe. Fortsatte över bron och vidare mot lättvandrade Stuor Reaiddávággi. Fina vyer hela vägen till Nallostugan.

 

 

Platsen runt Nallo har en vild karaktär med höga bergväggar runt omkring - ödsligheten är äkta. Klev in i stugan och där satt ett ungt par ifrån Österrike - orsaken till besöket i de Svenska fjällen hade jag hört många gånger - vyerna - tystnaden - friheten. Stannade för lunch och vila - tre vandrare ifrån Göteborg anlände.

Ifrån stugan fortsatte jag söderut i Stuor Reaiddávággi tills jag vek av österut och vadade jåkken. I svag lutning uppför på sten/block gick färden vidare in i Unna Reaiddávággi. En glaciär blir synlig nedanför toppen på Vaktposten.

Kort efter stötte jag på ett gäng äldre damer som varnade mig för hala stenar och att det var en bra bit kvar till stugan. Någon timme efteråt stod jag vid slutet av sjön 1226 meter och blickade ner på Unna Räita - stugan.

Ingen människa syntes till. Jag rundade sjön och vyerna österut ner i Unna Reaiddávággi är imponerande.

Klev in i stugan och öppnade gästboken - där fick jag syn på några namn jag kände igen. Kvällen tillbringade jag med att planera vandringen över till Tarfala.

 

Postat 2008-08-26 16:44 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Mårmapasset ! Placerad på karta

Öppnade ögonen och inget regnsmatter eller vindpustar mot tältduken. Klev ut och kunde konstatera att vädret var helt ok - ingen strålande sol men ändå uppehåll. Genomförde morgon rutinerna och krängde på mig ryggsäcken - mot Mårmastugan. Efter en kort bit i björkskog kom jag till ett öppnare obeskogat område - gruskullar/terraser med inslag av grönt. Jag rundade dessa - följde sedan den lättvandrade stigen norrut  längs jåkken Vierrojohkas västra kant.

En träbro passerades och man kommer då över på den östra sidan av Vierrojohka.

Uppför en grusterrass och över ett renstängsel - fortsatte sedan på en lättvandrad stig. I motsatt riktning längst ner i kanjonen stred jåkken.

Ju högre upp man kom desto mer försvann grönskan och omgivningen blev mer sterilt. Vyn in mot Mårmamassivet blev mer och mer synligt.

Över en liten brant och blockhalten ökade markant. Stugan blev nu synlig och efter en kort stund var man där.

En finsk man befann sig på plats och det första han frågade var om jag hade stött på fem finska kvinnor på vägen upp - mitt svar blev ett nej. Kort efter min ankomst anlände två andra som jag passerat på färden upp. Vid stugan stannade jag i ca: 2 timmar för vila och näringsintag. Blickade upp mot passet ett par gånger och ifrån stugan såg det ganska brant ut.

Stigningen upp till passet ifrån stugan går i svag lutning. Jag höll mig på den östra sidan tills jag gick över ett snöfält ett hundratal meter innan branten. En ganska krävande vandring "ifrån brantens början" med fina vyer mot Moarhmmaglaciären och Höktopparna erbjuder denna sträcka.

Till slut nådde jag toppröset - en kort vila och nedstigningen kunde börja.

Södra sidan av passet hade en mindre brant lutning och man går till en början över stenblock och/eller snöfält. Vyerna österut mot Ruomascorru verkar oändliga. Längre ner är det fläckvis med gräs/mosshed.

Så småningom kom jag till sjön Vassajavri på 1169 meter och därefter rundade jag fjällkanten Vassanjunnji. Där vidgades vyerna något enormt - österut mot Visttasvaggi - västerut mot höga fjäll i centrala Kebnekaiseområdet.

 

Efter en stunds beskådande av ett obeskrivligt  vackert landskap började jag den ganska branta nedstigningen till sjön Vassaloamijávri som ligger på 925 meter. Där slog jag upp tältet för natten.

Klockan hade blivit runt åtta på kvällen och dagen hade varit ganska krävande. Hade inte tänkt vandra så långt men vädret var ok och lusten fanns där. Dagen efter var det tät dimma när jag öppnade tältet - regnet skulle komma när som helst och mycket riktigt. Denna fjärde dag tillbringade jag inne i tältet. De få gånger regnet upphörde i 5 - 10 minuter passade jag på att gå ut för att hämta vatten, göra mina behov eller sträcka på mig. Försök till att lösa korsord och planerande av vidare färdväg blev min syssla denna dag. 

 

 

Postat 2008-08-25 16:59 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Tio dagar i fjällen ! Placerad på karta

Efter en lång tågresa så var jag till slut framme - av klev jag på Abisko Östra Station. Andades in den något annorlunda atmosfären - äntligen här igen. Klockan hade blivit runt tolv på förmiddagen så det kurrade i magen. Satte mig på en bänksoffa vid stationen och tillagade lite käk. Blickade upp mot Lapporten som var helt osynlig, molnen låg lågt och regn hängde i luften. Frågade några förbipasserande var porten låg och fick klart för mig i vilken riktning. Packade ihop och kom iväg - passerade järnvägsspåret - hittade lätt sedan en skylt och stig.

Tung dimma intog mitt synfält, regn avlöstes med uppehåll. Enkel vandring i svag lutning uppför genom mossrik björkskog inledde färden. Efter en stund var jag tvungen att titta på kartan - blev lite osäker på riktning. Kom till en stor bergklack och förstod att det var den gamla samiska offerplatsen Paddustievva. Fortsatte och efter någon timme var jag uppe vid den första sjön mellan porttopparna. Vandrade vidare och fick syn på ett uppslaget tält vid slutet av sjön, kort efter stötte jag på två andra vandrare som var på väg ner till Abisko. Klockan hade nu slagit för att hitta tältplats för natten. Letade en kort stund och fann en plats bredvid bäcken som rinner mellan de två sjöarna - dimman lättade och man kunde nu se porttopparna.

Jag var nu på färd igen i landskap som jag stortrivs i och en känsla av hemkomst svepte över mig - somnade utan oro. Vaknade pigg och utvilad. Den obligatoriska frukosten intogs i form av dubbla portioner havregrynsgröt med russin och krossade linfrön. Vädret hade övergått till uppehåll och växlande molnighet. Kom snabbt upp till passet efter den södra sjön och vyerna vidgades betydligt.

Efter ett par timmars lätt vandring söderut kommer man ner till Bessesvaggi där vegetationen blir tätare.

Där stötte jag på en ensamvandrare och de klassiska fraserna utbyttes då man träffar en främling på färd. Vi satte oss på en sten för samtal och lite näringsintag. Den trevliga damen var i sextioårsåldern (frågade ej efter åldern) och kom ifrån Schweiz. I tre veckor skulle hon vandra runt i fjällvärlden. För sjutton år sedan hade hon för första gången upplevt de Svenska fjällen, en längtan tillbaka hade alltsedan dess funnits kvar....till vyerna....tystnaden....friheten....och här var hon.

Resten av denna dags vandring västerut i Bessesvaggi var bitvis ganska krävande - tät vegetation - tappade bort stigen - våtrika marker. Till slut kom jag till stigen som leder ner till bron över Alesätno. Över bron och en kort bit österut alldeles bredvid floden slog jag upp tältet.

Intog lite kvällsmat - njöt av omgivningen - längtade efter morgondagens vandring - över Mårmapasset. 

Postat 2008-08-25 10:31 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

 

Logga in

Tips!