Öppnade ögonen och inget regnsmatter eller vindpustar mot tältduken. Klev ut och kunde konstatera att vädret var helt ok - ingen strålande sol men ändå uppehåll. Genomförde morgon rutinerna och krängde på mig ryggsäcken - mot Mårmastugan. Efter en kort bit i björkskog kom jag till ett öppnare obeskogat område - gruskullar/terraser med inslag av grönt. Jag rundade dessa - följde sedan den lättvandrade stigen norrut  längs jåkken Vierrojohkas västra kant.

En träbro passerades och man kommer då över på den östra sidan av Vierrojohka.

Uppför en grusterrass och över ett renstängsel - fortsatte sedan på en lättvandrad stig. I motsatt riktning längst ner i kanjonen stred jåkken.

Ju högre upp man kom desto mer försvann grönskan och omgivningen blev mer sterilt. Vyn in mot Mårmamassivet blev mer och mer synligt.

Över en liten brant och blockhalten ökade markant. Stugan blev nu synlig och efter en kort stund var man där.

En finsk man befann sig på plats och det första han frågade var om jag hade stött på fem finska kvinnor på vägen upp - mitt svar blev ett nej. Kort efter min ankomst anlände två andra som jag passerat på färden upp. Vid stugan stannade jag i ca: 2 timmar för vila och näringsintag. Blickade upp mot passet ett par gånger och ifrån stugan såg det ganska brant ut.

Stigningen upp till passet ifrån stugan går i svag lutning. Jag höll mig på den östra sidan tills jag gick över ett snöfält ett hundratal meter innan branten. En ganska krävande vandring "ifrån brantens början" med fina vyer mot Moarhmmaglaciären och Höktopparna erbjuder denna sträcka.

Till slut nådde jag toppröset - en kort vila och nedstigningen kunde börja.

Södra sidan av passet hade en mindre brant lutning och man går till en början över stenblock och/eller snöfält. Vyerna österut mot Ruomascorru verkar oändliga. Längre ner är det fläckvis med gräs/mosshed.

Så småningom kom jag till sjön Vassajavri på 1169 meter och därefter rundade jag fjällkanten Vassanjunnji. Där vidgades vyerna något enormt - österut mot Visttasvaggi - västerut mot höga fjäll i centrala Kebnekaiseområdet.

Efter en stunds beskådande av ett obeskrivligt  vackert landskap började jag den ganska branta nedstigningen till sjön Vassaloamijávri som ligger på 925 meter. Där slog jag upp tältet för natten.

Klockan hade blivit runt åtta på kvällen och dagen hade varit ganska krävande. Hade inte tänkt vandra så långt men vädret var ok och lusten fanns där. Dagen efter var det tät dimma när jag öppnade tältet - regnet skulle komma när som helst och mycket riktigt. Denna fjärde dag tillbringade jag inne i tältet. De få gånger regnet upphörde i 5 - 10 minuter passade jag på att gå ut för att hämta vatten, göra mina behov eller sträcka på mig. Försök till att lösa korsord och planerande av vidare färdväg blev min syssla denna dag.