Bloggar > Plingelans turer

Plingelans turer

Bilder och turbeskrivningar från fjäll och skog. Alltid med hund både sommar och vinter :)

Cykling offroad i Jockfall/Överkalix Placerad på karta

Vi valde Linafallet/Jockfall istället för fjälltur då vädret var så ostadigt. Vi hade två dagar på oss att äventyra. På https://www.visitoverkalix.se/cykelstigar-jockfall/ finns en pdf-karta som man kan ladda ner och ha offline i telefonen. Eftersom det står cykelstigar på kartan så rekognoscerade vi inte desto mer utan packade ihop mat, prylar, cyklar och hundar. Linafallet, låg "efter vägen" på väg mot Dirijärvi/Dirivaara, så vi började där med lunch/kaffekok och en uppvärmning för oss och hundarna. 

Stupet ner till ovansidan av Linafallet. 

Lite enklare att gå i trappan, 86 (eller var det 68?) trappsteg enkel väg, för att titta på fallet eller hämta vatten. 

Vi körde till andra sidan av Linafallet, inte turistsidan, och där fanns det en jättefin eldstad, bord, bänkar och utedass. Vi var helt själva där. Hade varit en jättefin lägerplats, men vi skulle ju vidare...

Uppvärmningen bestod av en cykeltur till hängbron över till "turistsidan", efter bad och vätskekontroll cyklade vi skoterled en bit mot Gällivare.

85 km till Gällivare, hmm, vi kanske måste testcykla den sträckan någon dag? Väldigt fin tallhed, skoterleden lika fin som bilväg (nästan). Ja, den turen lägger vi bakom örat.

Här är Linafallet, otroligt vackert! På andra sidan syns delar av turistanläggningen (tror jag?).

Enligt väderprognosen skulle det regna hela natten så vår plan var att åka till Dirijärvi (där positioneringsmarkören för detta inlägg är och där vi lämnar bilen) sedan påbörja cyklingen och övernatta i en av stugorna längs Cykelstigen. Förutom pdf-kartan använde vi även appen Lokalsinne för att hitta runt. Starten var lite trixig att hitta... Inga skyltar... Tack och lov kom en väldigt trevlig ung tjej körandes och förklarade vart starten var. Hon var så snäll och lät oss dessutom parkera på gården. Trots vägbeskrivning av starten lyckades vi köra fel. Vi trodde att det skulle finnas någon slags info/start-skylt eller ledmarkering, för det såg ju ut så på pdf-kartan, men icke det. Nå det gick alldeles utmärkt ändå, från gården vi parkerade på (eller skogsbilvägen norr om gården) går en otroligt lättcyklad led österut, det är rätt led. Fint uppröjt längs leden dock inga ledmarkeringar ser vi. Rakt över två grusvägar och ta vänster då leden delar sig så kommer ni fram till Bastukojan. Huuuur fin som helst!! Vi väljer att trampa vidare då klockan inte är så sen. Vi tänkte övernatta i Jyppyrybäckskojan.

Väldigt fina spänger! Det är https://explorejockfall.com

gjort i ordning leden, all heder till dem!

Tyvärr så stämmer inte riktigt pdf-kartan med verkligheten, eller ja det gör den, men det går inte att cykla leden som står på kartan. Efter att ha burit och släpat packning med cyklar på och klafsat i myr så beslutade vi att vända tillbaka mot Bastukojan och cykla en omväg på ca 5 kilometer istället för att krångla oss fram i 1,9 km. Syrran påpekade ca 300m efter kojan att -Kolla där, där går en stig som ser fin ut! Men vi följde ju kartan... (Vi skulle ha tagit den stigen, det fick vi veta senare på kvällen då vi stötte på några älgjägare som var bekanta med omgivningen.)

Bilden ovan är Jyppyrybäckskojan… Vi blev grymt besvikna, Låg takhöjd, trampat jordgolv, inga fönster... Efter att ha trasslat oss tillbaka till vägen tog vi en snabb koll på kartan, 2,5 km cykling på grusväg, vi tar nästa koja istället, Björkådammskojan. Stor och fin koja, ved och eldstad både ute och inne. Skönt att vi hann fram till en fin koja innan mörker och innan regnet. Precis då vi ätit började det droppa. 

Så här fint var det att cykla på de iordninggjorda delarna av de gamla cykelstigarna (och även delvis de icke iordninggjorda delarna). Glad och tacksam över draghjälpen från Råsto blev det en njutning! 

Kökschefen Lappfjällens W Dreamcatcher Råsto håller koll, tveksamt dock om det blir någon mat kvar till mig. Detta är uteplatsen vid Björkådammskojan.

Skönt med stuga då regnet öser ner... Eldstaden inne i Björkådammskojan på bilden.

Ja, detta är då pdf-kartan som jag berättat om. Denna har jag lånat från @explorejockfall på Instagram. De röda prickarna visar vart de fixat leden, och de har verkligen gjort ett kanonjobb. Vi cyklade den långa gröna rundan, men tog grusvägen mellan Björkådammskojan, Kypasvägskojan (den såg vi aldrig) och nästan ända ut till starten på skogsbilvägen vid korsningen väg 836 (på inrådan av älgjägarna). Vi cyklade vidare mot Turpas Narurreservat, där var det inte fixade leder och inga ledmarkeringar, på ett ställe höll vi på bli galna för vi hittade inte stigen som skulle fortsätta på andra sidan grusvägen... Efter att ha kört fram och tillbaka tio gånger hittade vi något som kanske en gång i tiden varit en stig, men nu var ganska osynlig eftersom skogen blivit ett kalhygge. Över omkullblåsta träd, balanserande på en stock över en bäck (syrran rullade ut cykeln på stocken på ena sidan, jag tog emot på andra sidan) hundarna fick skutta över så tog vi oss framåt. Över lag så var stigen väldigt fin och cykelbar, men bitvis bara trasslig. Men det gick väldigt bra, man tar sig ju framåt och vi hade inte bråttom så jag tycker att det var ett väldigt bra äventyr.

Vi tog lunch i Kanslikojan (kaminen borttagen), det skulle då vara den (förr i tiden) finare kojan då det var där flottarna hämtade ut sina löner. Det fanns info-tavlor i en del av stugorna med intressant historia beskrivet.

Vi ville verkligen kolla in Rengärdakojan och dess omgivningar då det var en gammal plats för samer och renskiljning med mycket intressant omgivning. Om vi av bara farten körde förbi eller p.g.a bristande uppmärksamhet missade skyltarna vet jag inte? Men helt plötsligt var där en stig västerut, den ledde oss tillbaka till bilen.

Sammanfattningsvis så har man lite koll på hur man navigerar och gillar äventyr så är detta en mycket trevlig sväng att cykla/gå. Stugorna är öppna för allmänheten och förutom älgjägare mötte vi inte en själ, eller jo, tre renar... Det var gott om vatten längs vägen även om det bitvis var torrt. Vi renade vattnet eftersom vi använde det, men vill man kan man ju ta med vatten hemifrån. Där Explore Jockfall fixat finns det fina nya svarta skyltar med vit text som talar om hur långt det är till nästa koja. Vissa stugor hade orange ledmarkering om de låg osynliga från väg/stig men inte alla. Ingen del av leden har markering ute i naturen. Väldigt skiftande skick på kojorna, men hade tält med för säkerhets skull. Vi körde runt på två dagar. Avslutade med att åka till turistcentret/campingen i Jockfall och äta en god laxmacka. Väldigt trevlig herre där som gärna pratade om bygden. Tummen upp för de människor vi stött på längs vägen.

Men nu skall tant vila upp gammelkroppen så hon kan åka på nya äventyr.

Vi hörs!

Postat 2019-09-14 10:39 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

 

Logga in

Tips!