Ett äventyr från hösten 2018, lite väl aktivt och lite väl spännande mellan varven.

Jag är ingen proffscyklare, har en vanlig hederlig mountainbike som jag monterat en pakethållare på och den mjukaste, bredaste cykelsadel jag kunde hitta på Biltema (inga stänkskärmar på, det är ocoolt). Lillasyster hade kommit på idén att cykla längs isälvsleden med hundarna. Vi hittade ingen bra karta utan använde den PDF-fil som finns på www.isälvsleden.se samt kart-appen "Lokalsinne" som är en gratis-app. Där kan du ladda ner kartrutor så du kan se dem i offline-läge och när du slår på platstjänsten på telefonen så blir du en prick på kartan, typ som en gps fast i telefonen, och gratis.

Sagt och gjort vi valde att starta i Vindeln på elljusspåret vid idrottsplatsen. Efter endast en krasch i starten var vi på väg, varmt, soligt och uppför... Vi kämpade på i sly och skog och vi fick ibland stanna för att se de övervuxna orangea markeringarna på träden.

Så här ser skyltarna ut. Det där lilla hjulet på den undre skylten betyder att gång- och cykelled delar på sig där. Vi trodde att det var en pil mot en sevärdhet så vi cyklade vidare på gångleden, stenigt ej röjt kalhygge... Hmm… En mil tog vi oss första kvällen.

Vi slog läger ganska tidigt för att hundarna skulle få vila från värmen. Vi hade tänkt hinna längre, till första kallkällan för att kunna fylla på vattenflaskorna. Vi orkade inte koka vattnet i sjön, chansade och drack direkt. Smakade bra och inga dåliga magar. En snabbkoll på kartan och vi insåg att vi cyklat gångled... Nå var bara 500 meter ungefär till cykelleden så vi log åt vårat misstag och somnade gott.

Vacker soluppgång vid Yttersjön, helt vindstilla och alldeles tyst.

Glada och upprymda över ännu en dag med bra väder cyklade vi mot första kallkällan. Vi beräknade vara där vid lunch, jag fantiserade om gott vatten och min goda hemmatorkade gryta jag skulle äta. Blev ingen lunch, kallkällan var snustorr! Vi tappade modet, åt en energikaka och bestämde oss för att cykla till närmsta sjö så hundarna skulle få bada. Vi delade det lilla vatten vi hade och trampade på mot Missutjärn.

På ett ställe var stigen så brant att vi fick hjälpas åt med cyklar och hundar ner (till den uttorkade bäcken) och upp igen på andra sidan.

Missutjärn är en så kallad dödisgrop med rent klart drickbart vatten (tack och lov för det). Friluftsfrämjandet har en stuga där som man får övernatta i och betala efter samvete. Jättefin stuga med grillplats! Lite synd att den ligger nära järnvägen. 

Leden slingrar sig fram i ett väldigt varierande landskap. Upp och ner, skogsbilväg, stig, ängsmark, sand, sten och grusväg. Galet vacker led! Jag har hört att proffscyklarna kör den dubbelt så fort som vi gjorde, men vem har bråttom på semestern?

Gott om vatten längs vägen trots årets torra sommar.

Världens bästa turkompis!! Grönlandshunden Råsto! Grönisar är dock inget för de som gillar att nöta byxbak i soffan. Grönisar är för dem som nöter byxbak på cykelsadeln, går långa promenader, gillar att åka skidor/släde på vintern och verkligen älskar att dela sina turer med sin hund! Ibland är jag så glad att jag har honom att det trillar en tår nerför min kind. Att jobba och slita i selen eller bära klövjeväskan och att äta mat, det är det han älskar. Kan inte tänka mig ett värre straff för en grönlandshund än att inte få vara på tur.

Strax innan man är framme i Åmsele så får man ro litegrann. Inte så lång sträcka, det går även att välja att ta sig runt på land. Min syster valde cykelhjälm som lämplig utrustning för rodden.

Jag har långt ifrån tagit med alla fantastiska bilder från turen, jag tänkte att lite får ni upptäcka själva. Det är en helt suverän led med många äventyr.

Vi hittade aldrig riktigt igen leden sista biten in mot Åmsele så vi tog skoterleden ner till storvägen. Vi hade tänkt cykla tur och retur men torkan och värmen skulle hålla i sig och en av hundarna hade en tass som farit lite illa. Vi bestämde oss för att om vi åker hemåt nu (efter vi ätit en glass) så hinner vi förbi hos farmor också.

Jag åkte buss från Åmsele tillbaka till Vindeln och bilen. Turen som går kl 14,05 vardagar får man ta med hunden på (linje 166). Kliv på vid busshållplatsen mittemot affären. Det går en senare buss kl 16,00 också men jag vet inte vad som gäller för hundar på den turen.

Lärde mig att inte packa allt i väskor som sitter bak på cykeln, det blir VÄLDIGT ostadigt då. Köp inte väskorna på XXL, de spricker i sömmarna fast du inte har maxlast i dem samt att de trillar av pakethållaren när det är guppigt. Nu gick det ju bra men vattenrening av något slag bör man väl ha? Jag sov i hängmatta, perfekt i knölig skogsterräng. Var inte snål med tiden, allt kan hända och då tar det längre tid, bra karta är grymt bra tidsbesparing. Det hade varit både trevligare och lättare att starta i Hällnäs (bussen stannar även där). 

Helt klart en bra och superkul cykelled. 6 mil enkel väg men inte kanske alltid så enkel att cykla när man är en tant, med fetaste sadeln från Biltema på cykeln.

Vi hörs!