Topptur i midvinternatt

Tänk att kunna gå på topptur á 850 fallhöjdmeter innan jobbet? Bor du i Abisko kan du det.
Igår stod termometern på -26 grader på parkeringen till Vassitjåkka kl 09.00. Vi hade på oss de varmaste kläderna vi hade och traskade in mot foten av berget, beräknad tid till toppen : 2h 10 minuter.
Det betyder att vi borde ha god marginal till att hinna tillbaka till arbetet som börjar kl 14.30.

Djupt inne i Kärkevagge, en nytur.

November i Abisko… Dagsljuset blir k

The backpack story

First ice

Kebnekaise via Nygrens Led

Det är en torsdag kväll, längtan efter att ta sig ut i naturen för någon sorts äventyr har i vanlig ordning sugit tag i dina sinnen, utnyttja ledigheten så att säga. Slänger ett öga på väderprognosen för att se om det fina vädret som varit hela veckan tänkt hålla i sig till helgen, det ska det, åtminstone fram till söndag.
Smider snabbt ihop en plan tillsammans med en vän, då Sofie denna helgen arbetar. Ingen av oss har tidigare varit upp på just Kebnekaise av någon anledning, det är ju dessutom så himla nära hemifrån, skamskudden på!
Packningen görs snabbt klar, med är vinterdunjackan eftersom det förmodligen kryper ner under nollan om nätterna så här års.

Vi kommer fram till Nikkaloukta kl 18.00, för att påbörja den 19km långa approachen till Kebnekaise Fjällstation, som denna tiden på året har stängt för säsongen. Det är med spänning och förväntan man knatar in genom bäckmörker och dimma de 19kilometrarna, och 4 timmarna tills man får slå upp tältet och sluta ögonen.
Imorgon väntar en bestigning av Sveriges tak, Kebnekaise, via ”Nygrens Led” till Nordtoppen, för att sedan gå över till Sydtoppen och ned Östra leden tillbaka till tältet vid fjällstationen. En tur som innebär omkring 1500 höjdmeter och cirka 12 km, tur och retur varav 400 höjdmeter innebär klättring av ca grad 3-4.

En tidig start i vanlig ordning för att kunna stå vid klättringens början i god tid, då vi egentligen inte vet hur pass länge det kan tänkas ta att klättra de 400metrarna till toppen. Väl uppe på nordtoppen kundevi konstatera att det inte tagit mer än ca 1 ½ - 2 timmar, vilket gav oss god tid att beskåda utsikten i det makalöst fina vädret. Solen gassade som om det vore en dag i juli, när vi helt ensamma 15 minuter senare stod på Sydtoppen, Sveriges högsta punkt och försökte urskilja de olika topparna omkring oss. Det är fantastiskt att kunna stå här en lördag morgon, efter att ha slutat jobbet klockan 16.00 dagen innan konstaterar vi, före vi påbörjar nedfärden mot Östra leden.
Även Östra leden gick smidigt och smärtfritt, och den var väldigt simpel att hitta med GPS-klockans hjälp. Snart var vi nere vid tältet för middag och återfärd de 19 kilometrarna mot bilen i Nikkaloukta. Denna gången var inte promenaden lika förväntansfull, och 19 kilometer kan kännas fruktansvärt långt kan jag lova. Men vi tog oss hem, lagom till kvällsfikat på lördagkvällen, och kunde vakna upp hemma i sängen på söndag morgon med en hel dag till av helgen, tänk vad mycket man kan hinna med på kort tid.

För den som söker information om Nygrens Led kan jag nämna att den i vårt fall hade relativt mycket snö kvar på sig, som var väldigt enkel att sparka steg i, klippan var torr och bjöd inte på några svåra passager (max grad 4). Klättringen gjordes löpande/kortrep hela vägen med ett litet set kammar och kilar. Värt att tänka på är toppdrivorna som kan växa sig gigantiska, framförallt vintertid men även under sommaren kan stora hängdrivor finnas kvar som riskerar att lossna.
God tur!  

Fler bilder på vår hemsida: http://www.outdoorsouls.se/blog/kebnekaise