Användarnamn: Örnsätrarn

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Paddling, Foto, Resor

Mer på profilsidan


Fyra gubbar i Sarek(2) - Planering

Innan jag blev pensionär våren 2014 funderade jag på att återuppta mina vandringar i Sarek som jag gjort i min ungdom. Men jag ville inte gå ensam. Mina första val av tilltänkta vandringskompisar var Hans Pettersson, en av mina tidigare Sarekkompisar, och/eller Svante Rindetoft, en kamrat som jag upplevt mycket tillsammans med. Hasse jobbade tills han blev 66 och kunde inte följa med på en fjällvandring 2014. Svante har lite problem med en höftled och eftersom han inte vandrat så mycket ville han inte gå en tur i Sarek, ett område som han har stor respekt för. Däremot föreslog han en 10-dagars tälttur i Lunndörrsfjällen. Så blev det. Då fick han testa hur det kändes att vandra med sina besvär och jag fick prova hur min högerfot skulle klara sig. Den är försvagad efter en ryggoperation för 20 år sedan och jag vrickar den lätt. Vi testade också vår utrustning som vi försökt göra lätt. Läsning av Jörgen Johanssons "Vandra Fjäderlätt" gav inspiration och till att använda orienteringsskor med en vikt om 250-300g per styck istället för i stövlar som vi använt tidigare.

Erfarenheterna från Lunndörrsturen var så goda att jag lyckades övertala Svante att följa med på en Sarekvandring. Vi skulle då välja en av de mest lättgångna vägarna, nämligen genom Guohpervágge och Ruohtesvágge. Sommaren 2015 var emellertid Svante uppbokad av andra resor och Sarekvandringen fick anstå till 2016. Det passade mig bra då Hasse istället kunde följa med upp till Sarek. Vi gjorde då vår vandring som jag berättat om tidigare. Dessutom gjorde jag ett par soloturer med utgångspunkt Kvikkjokk. De har jag också berättat om i min blogg.

Hösten 2015 började jag, Svante och Hasse att planera inför Sarekvandringen 2016. Tidpunkten förlades till perioden 10 augusti - 5 september. Själva vandringen skulle vara i 10-12 dagar. I egenskap av pensionärer har vi stor frihet att disponera vår egen tid och vi ville invänta bra väder innan vi åkte upp. Det skulle inte vara roligt att åka iväg om väderprognoserna förutspådde regn och rusk. Vi hade ju hört vandrare berätta om turer som pågått i mer än en veckas tid i bara regn utan att de sett något av de fjäll de passerat.  Vi ville därför vänta in en väderprognos som åtminstone till en början lovade fint väder. En vecka eller upp till 10 dagar skulle vi kunna stå i stand-by.

Vintern 2016 fick Svante en förfrågan från sin vän Torsten Gunnarsson om inte han kunde få följa med på vår tur. Torsten är rätt van vid fjällen, men har aldrig vandrat i Sarek och det här var en möjlighet för honom att komma dit. Vi andra tyckte att det var en bra idé. Det skulle underlätta genom att vi då skulle kunna bilda två matlag med två kök och två tält. Det blev naturligt att Svante och Torsten bildade ett tält- och matlag medan Hasse och jag bildade det andra. För att lära känna varandra bättre inför vandringen ordnade vi ett förberedelsemöte på två dagar. Det var i mitten av maj med övernattning på STFs vandrahem i Forsvik nära Karlsborg. Efter några öl, sång och lite whisky första kvällen blev förbrödringen stor.

Ett problem hade emellertid uppdagats. Torsten måste vara tillbaka redan 1 september så där beskars vår tidsperiod för vandringen. Resan fram och tillbaka till fjällen hade vi ursprungligen tänkt göra gemensamt i bil upp genom Norrlands inland och göra den till en integrerad del av hela upplevelsen. Svante bor i Vänersborg, Hasse i Karlskoga och jag i Uppsala. Tanken var att jag skulle hämta upp Hasse och Svante i Västerås, vår barndomsstad, och där Hasse och jag har våra mödrar boende, 97 respektive 98 år gamla. När nu Torsten, också boende i Vänersborg, kom in i bilden framfördes tanken att Vänersborgarna skulle åka tåg istället. De måste då boka allt i förväg och all flexibililtet beträffande tidpunkt för vandringen skulle vara som bortblåst. Den gemensamma delen av resan skulle försvinna. Tåg var inte ett alternativ för mig eftersom jag absolut inte ville låsa mig för bestämda datum och dessutom ville göra lite avstickare från allfartsvägen. Jag hade ju friheten som pensionär att vänta in rätt tidpunkt och sticka iväg när det passade. Hasse var inne på samma linje och var besluten att hålla fast vid att åka bil. Om det skulle bli tågresa eller ej var ouppklarat när vi skildes från det förberedande mötet.

Efter cirka en vecka fick jag beskedet från Svante att de bokat tågresa upp till fjällen 10 augusti med ankomst till bryggan vid Ritsem 11 augusti 15.10. Återresan skulle ske 22 augusti. Därmed var all flexibilitet borta. Jag svarade att Hasse och jag skulle möta dem där om det inte var riktigt skitväder.

Torsdagen 4 augusti följde jag 10-dygnsprognosen på TV med stort intresse. Prognosen för tiden 10-14 augusti för norra Norrland visade på riktigt ruskväder med storm, mycket regn och till och med snö. Jag tog en skärmdump från SVTPlay på prognosen med väderkartan och skickade till de andra. Jag skulle gärna ha visat bilden här men SVT vill ha 1000kr för det. Våra värsta farhågor om vädret tycktes besannas.

Fortsättning följer i nästa blogg.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2016-09-04 21:38   OBD
Planering är roligt. Skulle gärna vilja ha den flexibilitet som du beskriver, men det var/är inte möjligt för mig. Väderprognosen blev nog ganska bra. D.v.s. ruskvädret kom. Snö, hagel, regn, kyla och blåst. Låg still två dygn i Ruonasvagge. Det regnade i princip oavbrutet i 24 timmar. Men några dagar senare såg jag för första gången i mitt liv järv i vilt tillstånd.En höjdarupplevelse.
Ser fram mot ditt nästa blogginlägg.
 
Svar 2016-09-04 23:41   Örnsätrarn
Flexibilitet är ofta svårt när fler personer är iblandade. Mina två soloturer förra sommaren kom till för att jag hade möjlighet och kunde disponera min tid som jag ville. Likadant med min solotur i juni i år.

Ibland händer det mest otroliga som att du fick se en livs levande järv i vilt tillstånd. Jag själv fick se två vilda lodjur på några meters håll bara knappt en km från vårt hem strax utanför Uppsala i våras. Helt fantastiskt.

Jag förstår att vädret var mycket tufft. Den nysnö vi såg på topparna runtomkring oss hade inte smält bort helt ens efter 10 dagar.

Jag hoppas få läsa om din vandring och ditt möte med järven här på Utsidan.
 
2016-09-04 22:39   smux
Vi var där precis då. Startade från Ritsen 1/8 via Gouphervagge och passerade Skarja 4/8. Dagen efter på kvällen skiftade vädret och ett åskväder passerade över oss på Pieleslätten med en fantastisk regnbåge i släptåg inramande Äpharmassivet. Dagarna efter var mer lågtrycksbetonade, men inte speciellt kalla (natttemp rumt 7-8 grader, dag runt 10-12 grader). Vi gick vidare mot Saltoloukta via Gukkesvaggebron och anlände till Salto på em 10/9. Kvällen 8/8 regnade det kraftigt när vi tältade söder om Slugga, men sedan sken solen resten av turen dock med en enveten kylig NV vind i släptåg som vi turligt nog hade mest i ryggen.
 
Svar 2016-09-04 23:44   Örnsätrarn
Även besvärligt väder kan ge minnesvärda upplevelser. Kanske inte alltid så roligt medan det pågår men kan kännas häftigt efteråt.
 
2016-09-08 17:56   edvardwendelin
Vi hade ursprungligen planerat att göra vår Sarek-vandring i September, men så öppnades en väderlucka i mitten av augusti och en lördag bokades tågbiljetterna för följande dag. Vi fick på det stora hela en väldigt fin vandring med 5 dagar sol och 2 dagar regn. Att ha flexibilitet är en otrolig lyx. Nu har det dessutom varit lite ostadigt väder, så det var tur att vi åkte då vi åkte.

Ser fram emot den fortsatta berättelsen!
 

Läs mer i bloggen

I Sarek 50 år efter första gången.

Min kompis Hasse och jag gjorde vår första Sarekvandring i augusti 1968. Vi var då nyblivna studenter och det var vår första fjällvandring över huvud taget. De följande åren gjorde vi ett flertal Sarekvandringar. Därefter blev det ett uppehåll tills vi båda blev pensionärer. Då återupptog vi våra Sarekvandringar och har i några år planerat att göra en "jubileumsvandring" år 2018 för att fira att det var 50 år efter vår första. Ungefär tre veckor innan vår planerade vandring i augusti meddelade Hasse att han inte kunde följa med eftersom en familjemedlem drabbats av allvarlig sjukdom. Han skulle inte kunna glädjas åt turen och istället ha tankarna på annat håll. Vår tur skulle behöva skjutas på framtiden. Det var ett ledsamt besked och under en tid visste jag inte hur jag skulle göra. Skulle jag göra en tur ensam? Det skulle absolut inte bli detsamma när Hasse inte var med, men å andra sidan har jag gjort ett antal soloturer i Sarekområdet under senare år.

Nåväl, efter velande hit och dit bestämde jag mig för att åka upp till Kvikkjokk för att där bestämma om jag skulle vandra eller inte. Dit är det alltid roligt att komma.

En pensionärs problem i Pårek(2)

Dag 2, 19/6, fortsättning.

Jag låg alltså i vattnet efter att ha ramlat vid vadning av Boarekjåhkå vid Boarekjávrres östra ände. Jag låg på höger sida mellan stenar och bara mitt huvud och vänster axel låg över vattnet. Även ryggsäcken täcktes av vattnet. Höger knä gjorde rejält ont. Strax intill låg is kvar i gölarna så temperaturen i vattnet var därefter.

En pensionärs problem i Pårek(1)

Jag startade bilresan upp mot Kvikkjokk 14 juni. I år (2017) skulle den få ta 4 dagar istället för 2 som den brukar. Vanligtvis åker jag E45 upp genom Norrlands inland, den ger mig en så skön vildmarkskänsla och får mig att tänka på Canada. Men nu skulle jag göra en avstickare in till Gäddede, Stora Blåsjön, Ankarede, Stekenjokk och Fatmomakke. Där hade jag inte varit på 30 år och eftersom de gjort stort intryck på mig då så ville jag återse dem. På vägen upp mot Stekenjokk fick jag en försmak av hur sen våren var i de västra fjälltrakterna. Sjön Leipikvattnet på 468 m höjd var till hälften istäckt och när jag kom högre upp var det snö nästan överallt, bara i vissa sydlägen var det snöfritt. Det här fick mig att undra över hur det skulle bli att vandra i Sarek några dagar senare. Jag hade noga följt med i väder- och snörapporterna och visste att våren var sen i år, men också att det var stora skillnader mellan de västra och de östra delarna av fjällkedjan. Inte särskilt sent i öster, men mycket sent och mycket snö i väster. Jag skulle gå i de östra delarna så förhoppningsvis var det ganska snöfritt där.

Vid Stekenjokkvägen väster om Gelvenåhkoe.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...