Användarnamn: Örnsätrarn

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Paddling, Foto, Resor

Mer på profilsidan


Åter till Kvikkjokk - snöläge i början av juni

Trots att jag varit hemma en vecka från Kvikkjokksturen så har jag inte ännu lyckats få ihop mitt reportage därifrån. Det får därför bli en kortare variant som mest behandlar snösituationen. Övriga iakttagelser får vänta. Jag kom fram till Kvikkjokk 30 maj ock åkte därifrån sent på kvällen 3 juni. Totalt vandrade jag ca 40 km i terrängen runtom Kvikkjokk under dessa dagar.

En försmak av Sarekfjällen får man vid parkeringsplatsen vid Vaikijaur 4 km norr om Jokkmokk om vädret är klart. I mitten syns Skájdetjåhkkå 11 mil bort. Alltmer till vänster därom syns Gaskastjåhkkå, Lullihatjårro och Lullihatjåhkkå. Till höger syns Gådoktjåhkkå och en liten skymt av Gådokgaskatjåhkkå.

30 maj 2015

Tjaktajaure och cykelstigen till Aktse

2 km innan Tjåmotis svängde jag av upp mot Tjaktjajaure och följde vägen på östra sidan fram till parkeringsplatsen vid Sijddoädno. Tjaktjajaure var i det närmaste tom och det vatten som var kvar var isbelagt utom ett litet område strax innanför fördämningen. Vägen kantades av plogvallar men vägbanan var torr och fin. En hel del snö fanns kvar i skogen. Utsikten mot västra Sarek är fin om man bortser från området runt Tjaktjajaure. Stigen till Aktse hade använts av snöskotrar och snön låg kvar så långt jag kunde se. Därför blev det ingen vandring till Aktse.

Dammvallen vid Seitevare.

Bilvägen längs Tjaktjajaure.

Tjaktjajaures stränder.

Vy mot östra Rapadalen sedd över Tjaktjajaure. Tjahkelij till vänster, Skierffe till höger och Skoarkki i mitten.

Stigen till Aktse var snötäckt så långt jag kunde se.

Runt Kvikkjokk

Nere i byn var det barmark men snön lyste vit på bergen runtom. Prinskullen var vit av snö förutom där det var riktigt brant. De högre fjällen var vita och visade knappast några tecken på att snösmälning. Videt blommade och började få små blad medan björkarna bara började knoppas.

Vy in mot Tarradalen med  Gasskájvo och Njunjesvárre.

Bårddetjåhkkå med observatorieplatån sedd från turiststationen. Bálgattjåhkkå skymtar. Fjället bakom granarna är Sähkoknuohkke.

Första kvällen och framåt natten promenerade jag längs stigen på Gamájåhkås östra sida upp till bron över Njáhkájåhkå. Den var överfull med vatten och det rann i skogen utanför den vanliga fåran. Bron gick i alla fall klar. Stigen var mycket blöt och korsades av många småbäckar som inte finns på kartan. Snö och is låg också kvar på många ställen, så även i skogen. Framåt midnatt bildades is på vattenpölar med stillastående vatten. Mina planer på att eventuellt vandra upp till Standárjåhkå och följa den upp till Pårekslätten för att sedan gå tillbaka via Kungsleden avskrevs.

Tre dagar ägnade jag åt en vandring på Gamájåhkås västra sida. Målet var att följa gruvstigen upp till  Ruovddevárre. För att nå stigen behöver man gå ca 4 km i obanad terräng och jag fick rådet av båtföraren Björn Sarstad, www.battrafikikvikkjokk.se, att följa skoterspåren nära Gamájåhkå. Trots detta var det besvärligt att ta sig fram i blötan i skogen, över myrarna och en mindre mängd snö. På tillbakavägen följde jag uthuggningen som går längs naturreservatet Kamajokks västra gräns. Den vägen visade sig vara mycket besvärligare med betydligt mer snö, vatten, myrar, kullfallna träd och en kuperad terräng som reduceade min hastighet till ca 1 km/timme.

Några bilder från naturreservatet Kamajokks västgräns.

Vy mot norr från höjderna nära gränsens södra ände.

Boarektjåhkkå  (tv) och Stuor Jierttá  (th) sett över Lulep Várddo från samma ställe som ovan.

Gruvstigen såg rätt hyfsad ut till en början men snart blev det mycket snö och när det sedan blev snö helt och hållet vände jag. Det var strax ovanför F:et i Fiellokvárásj på Fjällkartan.

En av gruvstigens bättre delar.

När gruvstigen såg ut så här så vände jag.

Tack vare mina gummistövlar kunde jag hålla mina fötter torra och varma hela tiden trots att jag gick i ankeldjupt vatten eller snö nästan hela tiden. Bäcken alldeles söder om gruvstigen var drygt knädjup på det grundaste ställe jag kunde hitta så där blev det till att ta av sig stövlarna. Mitt beslut att vända grundade sig också på att jag skulle få det svårt att passera de återstående bäckarna fram till Tjuoldajåhkå vilken i sin tur säkert skulle vara helt ovadbar.

Tältplats vid Gamájåhkå.

Det blev två tältnätter nere vid gruvstigens båtplats nere vid Gamájåhkå. Efter första natten hade vattenståndet i älven stigit några decimeter för att efter andra natten ha sjunkit igen. Jag var alltså där vid högsta vattenståndet vilket stämmer med SMHIs vattenwebb. Sedan jag återvänt hem från Kvikkjokk har det kalla vädret fortsatt och vattenföringen har nu (15/6) sjunkit till en tredjedel. Vattenföringen i Gamájåhkå enligt SMHIs vattenwebb. Jag var där när vattnet var om högst, runt 2/6.

Kurvan visar även en prognos för en vecka framåt och en fördubbling av vattenföringen förväntas. Så har det sett ut under de senaste veckorna, dvs en kraftig ökning, alltid om en vecka. Men den riktigt stora ökningen har i stort sett uteblivit och återstår förmodligen då det finns mycket snö kvar.

Vädret var växlande. På vägen upp längs Gamájåhkå regnade det mer än halva dagen och det fortsatte på förmiddagen dagen efter. Sedan klarnade det upp och mina blöta kläder torkade på några timmar. Resten av turen var det växlande molnighet med en hel del sol. Temperaturen låg mellan några minusgrader till 7-8 plus.

Jag diskuterade en hel del med Björn Sarstad i Kvikkjokk (förutom Linné, gruvnäring och metallframställning, vetenskapshistoria och relativitetsteori) bland annat om hur svårt det var att få information om snösituationen i fjällen. Han framförde att det var svårt även för dem däruppe att veta exakt hur läget är. Efter skoter- och skidsäsongen är det väldigt få som rör sig i terrängen då det är så svårframkomligt. Den mesta informationen tycks komma från mer eller mindre vilsna turister, ofta utländska, som kommer alldeles för tidigt för att kunna göra några egentliga vandringar utan får nöja sig med dagsutflykter. Den här gången besöktes Kvikkjokk förutom av mig också av två engelska tjejer i 25-årsåldern och av en fågelskådare. De engelska tjejerna hade anlänt en vecka före mig och hade tänkt vandra Kungsleden söderut vilket förstås var helt ogörligt. De arbetade på WWF i London och hade hört talas om området som "Europas största vildmark". Istället gjorde de olika utflykter på Björns förslag. En dag vandrade de upp mot Prinskullen men kom bara drygt halvvägs innan det blev för mycket snö. En annan tur gjorde de till Njunjes i Tarradalen men där var det också mycket snö på stigen trots att den ligger mycket lägre. De hann också med att bada i "Lagunen" Mierdekjávrre.

Kontentan av mitt besök blir att jag och min kompis skjuter på vår Sarekvandring från att börja strax före midsommar till veckan efter. Värmen måste ju komma någon gång. SMHIs vattenwebb kan vara ett bra hjälpmedel för att få information om förhållandena i fjällvärlden.

Nu är det dags att förbereda sig igen inför den riktiga Sarekturen efter 40 år!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-06-15 13:55   brigas
SMHI:S 10-dygnsprognos visar att värmen är på ingång,dvs över 15 +,så snösmältningen börjar nog äntligen ta fart.
Vant mej vid att vi redan i maj/början juni haft värmetoppar då det tom varit skönt att bada,och att grönskan infunnit sej.
Så inte detta år.
 
Svar 2015-06-15 15:32   Örnsätrarn
Det är svårt för oss här nere i södra Sverige att veta hur vädret är uppe i fjälltrakterna. Jag trodde inte att det skulle vara så sent som det var. Sedan dess har kylan fortsatt, men som du säger tycks värmen vara på väg.
 
2015-06-15 16:40   dHANScan
Det är en mycket bra insikt för oss sörlänninger om vad som vänter om man drar upp just nu.
Tack för att tippsa till vattenwebben
När man dessutom tittar på SMHI's utsikter på dagen och 5 dygn fram för Kvikkjokk (ca 300 m) och den såkallade Tjåguorisstugan (får väl vare Mihkastugan inne vid Skarja (ca 800 m) har det länge sedd ut av ca 0 grader i fjället och rätt mycket NV-vind, så man kan tänke sig att där är allt ännu vitt.
Jag kommar tyvärr inte upp i år, men önskar er riktig bra resa når det blir.
 
Svar 2015-06-16 23:36   Örnsätrarn
Tack, vi åker upp på måndag efter midsommar. Du kanske kommer upp nästa år?
 
2015-06-16 07:23   undvall
Mycket kul att se bilderna!

Påminner mig en hel del om när jag var uppe och vandrade under samma tid -87, även om det var ännu mer snö det året. Var (givetvis) Björn som gav oss båttjuts över jokken och jag minns hur han sade att vi var uppe i en ovanlig tid .... man tillhörde onekligen kategorin vilsna turister på den tiden. Som tur var kompenserades detta av ungdomlig energi :-)

/ Stefan
 
Svar 2015-06-16 23:44   Örnsätrarn
1970 startade vi från Kvikkjokk 10 juni och då var det snöfritt upp till ca 1000 m. Men det var mycket vatten. Förhållandena kan variera mycket från år till. Som pensionär kan jag välja ganska fritt när jag ska åka och i år blir det alltså två gånger bara juni.
 
2015-06-16 15:00   fowwe
En innehållsrik rapport, tack för den! Jag har bland annat funderat om dina vandringar på västra sidan av Kamajokk. Den där uthuggningen har jag sett på Google Earth och undrat över, men det är alltså en gränsmarkering? En liknande syns på östra sidan.
Fick fågelskådaren se något intressant, rastande fåglar på väg norrut? Eller du själv?
Det är en märklig sommar detta.
 
Svar 2015-06-17 00:02   Örnsätrarn
Jag tänkte återkomma med en lite mer utförlig blogg om gruvstigen och vandringen längs gränsmarkeringen. Det kan vara relevant då vi diskuterade möjligheterna att ta sig till gruvstigen i en av bloggarna om Njoatsosvágge.
Jag pratade inte så mycket med fågelskådaren då det var mycket sent när jag träffade honom. Han tyckte att det var märkligt att han såg så lite rovfågel trots att det verkar bli ett lämmelrikt år. Själv gladdes jag åt att få se tranor, sångsvanar, tjädrar, orrar och havsörn. Sex älgar och räv också. I Kvikkjokk var det roligt att se skogshararna springa omkring. En satte sig ner och betade endast ett par meter från mig utan att märka min närvaro. Ljungpipare gick omkring i byn och pep. Nytt kryss för mig blev en hökuggla som jag såg vid ett par tillfällen.
 
2015-06-16 20:57   itte
Tack för utförlig info. Hade tänkta vandra i området efter midsommar men det får nog bli Jämtland i stället.
 
Svar 2015-06-17 00:07   Örnsätrarn
Men nu kommer nog värmen. Vi startar en 10-dagars tur upp mot Pårek på onsdag efter midsommar. Men Jämtland går bra det också.
 
2015-06-17 19:23   salgo601
"Den mesta informationen tycks komma från mer eller mindre vilsna turister, ofta utländska, som kommer alldeles för tidigt för att kunna göra några egentliga vandringar utan får nöja sig med dagsutflykter. "

intressant ;-)
 
2015-06-18 23:02   fowwe
Det här med "vilsna turister" är ett problem. Fjällinformationen når inte ut som den ska och folk kommer från jordens alla hörn och är dåligt förberedda. Sen får de som jobbar lokalt med fjällturismen försöka reda ut och hjälpa så gott de kan. Ingen betalar dem för det, men många av dem ställer förstås upp när folk är i akut behov av hjälp. Länsstyrelserna och kommunerna vill gärna ha fjällturister, men det fattas något så en del turister blir nog besvikna eller far rentav illa.
 
2015-06-19 10:21   salgo601
"Det här med "vilsna turister" är ett problem. "

På något sätt så vill vi nog att dom skall vara vilsna med att det inte skall vara internet i fjällstugor etc.

I år har visst STF centralt tagit beslut att även om det finns internet i vissa fjällstugor så skall det inte användas......vad kommer härnest förbud mot att använda papper eller talspråk ;-)

Signatur "jag är inte bitter"
 
2015-06-19 11:40   fowwe
@magnus. Detta kan vara värt en forumtråd, så att diskussionen inte blir för lång i ett blogginlägg. Men jag hinner inte nu, är på väg upp i fjällvärlden :-).
 
2015-06-21 11:17   salgo601
@Hans Fowelin
Är stugvärd i år i Abiskojaure och driver frågan innefrån ;-) Plus lagt några kommentarer på STF FB siter..... det galna är
1) STF informerar inte centralt hur status är ==> svårt att hitta för kunder vad som gäller
2) Enskilda anläggningar informerar på resp. FB site. Vilket jag tolkar som man inser att det är ett problem att folk inte vet om det går att vandra och om det ställer andra krav på vad man skall ha med så då tar dom egna initiativ
3) Förhoppningsvis inser STF centralt det galna i att stoppa möjligheter som finns att ge gästerna bättre information......
 

Läs mer i bloggen

I Sarek 50 år efter första gången.

Min kompis Hasse och jag gjorde vår första Sarekvandring i augusti 1968. Vi var då nyblivna studenter och det var vår första fjällvandring över huvud taget. De följande åren gjorde vi ett flertal Sarekvandringar. Därefter blev det ett uppehåll tills vi båda blev pensionärer. Då återupptog vi våra Sarekvandringar och har i några år planerat att göra en "jubileumsvandring" år 2018 för att fira att det var 50 år efter vår första. Ungefär tre veckor innan vår planerade vandring i augusti meddelade Hasse att han inte kunde följa med eftersom en familjemedlem drabbats av allvarlig sjukdom. Han skulle inte kunna glädjas åt turen och istället ha tankarna på annat håll. Vår tur skulle behöva skjutas på framtiden. Det var ett ledsamt besked och under en tid visste jag inte hur jag skulle göra. Skulle jag göra en tur ensam? Det skulle absolut inte bli detsamma när Hasse inte var med, men å andra sidan har jag gjort ett antal soloturer i Sarekområdet under senare år.

Nåväl, efter velande hit och dit bestämde jag mig för att åka upp till Kvikkjokk för att där bestämma om jag skulle vandra eller inte. Dit är det alltid roligt att komma.

En pensionärs problem i Pårek(2)

Dag 2, 19/6, fortsättning.

Jag låg alltså i vattnet efter att ha ramlat vid vadning av Boarekjåhkå vid Boarekjávrres östra ände. Jag låg på höger sida mellan stenar och bara mitt huvud och vänster axel låg över vattnet. Även ryggsäcken täcktes av vattnet. Höger knä gjorde rejält ont. Strax intill låg is kvar i gölarna så temperaturen i vattnet var därefter.

En pensionärs problem i Pårek(1)

Jag startade bilresan upp mot Kvikkjokk 14 juni. I år (2017) skulle den få ta 4 dagar istället för 2 som den brukar. Vanligtvis åker jag E45 upp genom Norrlands inland, den ger mig en så skön vildmarkskänsla och får mig att tänka på Canada. Men nu skulle jag göra en avstickare in till Gäddede, Stora Blåsjön, Ankarede, Stekenjokk och Fatmomakke. Där hade jag inte varit på 30 år och eftersom de gjort stort intryck på mig då så ville jag återse dem. På vägen upp mot Stekenjokk fick jag en försmak av hur sen våren var i de västra fjälltrakterna. Sjön Leipikvattnet på 468 m höjd var till hälften istäckt och när jag kom högre upp var det snö nästan överallt, bara i vissa sydlägen var det snöfritt. Det här fick mig att undra över hur det skulle bli att vandra i Sarek några dagar senare. Jag hade noga följt med i väder- och snörapporterna och visste att våren var sen i år, men också att det var stora skillnader mellan de västra och de östra delarna av fjällkedjan. Inte särskilt sent i öster, men mycket sent och mycket snö i väster. Jag skulle gå i de östra delarna så förhoppningsvis var det ganska snöfritt där.

Vid Stekenjokkvägen väster om Gelvenåhkoe.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.