Om att bygga tält, och diverse funderingar kring att vara en halvlat medelsvenssonfrilufsare med längtan efter friheten, lugnet och njutningen, snarare än strapatserna.

Har börjat bli vuxen och lärt mig att uppskatta naturen och dess oerhörda rikedomar mer och mer. Jobb, barn och andra intressen inkräktar dock ganska mycket på den lilla tid man har, så jag kommer inte ut så ofta som jag skulle vilja. Har blivit mycket inspirerad av "Fjäderlätt vandring" av Jörgen Johansson.
Drömmer just nu om att vandra genom Liechtenstein, i Slovenien och i Norge.
Jag har också fastnat i Gör-det-själv-träsket. Det är ju roligt både att skapa, och om detgår, spara pengar på att göra själv istället för att köpa dyra märkesprylar. Har under vintern 2007-08 lyckats sy mitt eget lilla tvåmanstält, och är mäkta stolt. Under kommande vinter kanske det blir en lättviktsryggsäck. Vi får se.

Användarnamn: Öhrnell

Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Foto, Utförsåkning, Resor, Styrdans, släktforskning, gör-det-själv

Mer på profilsidan


Lågkvalitets skitdag!

Inte nog med att maken är i Nordnorge och krigar - jag har drabbats av feber samtidigt som det har vräkt ner snö som jag knappt orkar skotta bort längre när jag är pigg och frisk. Istället tvingas mina gamla föräldrar ut för att hjälpa till. Känns inget vidare. Och sen upptäcker man att det droppar vatten från taket inne i biblioteket. Skit. Vi har ju precis fårr badrummet i ordning efter att ha renoverat efter vattenskadan som vi upptäckte i fjol - då det droppade vatten i biblioteket, men på ett annat ställe. Suck. Tiden och tusenlapparna svävar bort i fjärran.

När jag känner mig lite piggare ska jag ta fram och testa det sprillans nya kamerastativ som jag köpt för att leka med i fjällen. NÅT kul ska man ju ha också... Och så är det ju sportlov snart. Undrar om jag ska försöka hemlighålla vattenskadan för maken tills efter sportlovet?

Toppbiten till slut, verkar det som.

Jag har nog blivit lite fjälltoppsbiten efter fjolårets tur upp på Sytertoppen. Jag har aldrig tidigare begripit vad man nödvändigtvis ska upp på de högsta topparna för. När man väl har kommit upp så är det ju bara att vända och gå ner igen, och det har i mina ögon alltid verkat lite onödigt. Jag begriper i och för sig fortfarande inte vad jag ska högst upp på toppen att göra, jag vet bara att jag känner ett starkt sug. Både jag och maken är överens om att fjolårets topptur var en av förra sommarens absoluta höjdpunkter. Så vad siktar vi in oss på i år?

"Dags för Helags kanske?" sa maken.

"Bergfink - cirkelsåg i arbete"

I slutet av åttiotalet gick jag högstadiet på Storsjöskolan i Östersund. Det finns en sak som är kännetecknande för samtliga elever som gick på den skolan under 70-80- och åtminstone tidiga 90-talet.

Vi hade alla samma biologilärare.

När jag var barn fick vi minsann pulsa...

Brukar det inte låta så?

"När jag var barn då fick vi minsann gå till skolan och pulsa i djupsnön fast det var trettio grader kallt. Det var fyra kilometer dit och sju kilometer hem och sen fick vi börja med att slå hål på isen i vattenhinken och bära in ved så vi kunde elda i skolsalen"


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.