Om att bygga tält, och diverse funderingar kring att vara en halvlat medelsvenssonfrilufsare med längtan efter friheten, lugnet och njutningen, snarare än strapatserna.

Har börjat bli vuxen och lärt mig att uppskatta naturen och dess oerhörda rikedomar mer och mer. Jobb, barn och andra intressen inkräktar dock ganska mycket på den lilla tid man har, så jag kommer inte ut så ofta som jag skulle vilja. Har blivit mycket inspirerad av "Fjäderlätt vandring" av Jörgen Johansson.
Drömmer just nu om att vandra genom Liechtenstein, i Slovenien och i Norge.
Jag har också fastnat i Gör-det-själv-träsket. Det är ju roligt både att skapa, och om detgår, spara pengar på att göra själv istället för att köpa dyra märkesprylar. Har under vintern 2007-08 lyckats sy mitt eget lilla tvåmanstält, och är mäkta stolt. Under kommande vinter kanske det blir en lättviktsryggsäck. Vi får se.

Användarnamn: Öhrnell

Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Foto, Utförsåkning, Resor, Styrdans, släktforskning, gör-det-själv

Mer på profilsidan


Vår historiska fjälltur anno 1913 - den blev av!

Ibland blir det mycket väsen för ingenting. Men när det gäller min fjällvandring anno 1913 så blev det faktiskt en tummetott i alla fall. Mycket tid, lust och möda hade gått åt till att skaffa en hyfsat tidstypisk utrustning för att ge sig ut på fjället på samma sätt som fjällturisterna gjorde i början av 1900-talet, men när semestern skulle pusslas ihop så att alla blev nöjda så visade det sig att vi hade EN dag att spela på. Vi var i Bydalen, och en kompis till Ylva hade följt med till stugan, så vi fick helt enkelt kombinera den historiska vandringen med "ta-med-barn-ut-på-premiärtur-i-fjällen"-vandring.

Som tur var så var kompisen tillräckligt entusiastisk för att få med sig även våra egna telningar, som ju annars är lite mer svårflörtade när det gäller att gå ut och gå "utan anledning".

Så barnen fick dra på sig långbyxor och stövlar, medan vi ekiperade oss på annat sätt. "Var har ni gjort av min mamma och pappa!", utbrast Ida när hon fick se oss. Tänk ändå vad man utsätter de små liven för...

Min garderob:

  • Sidenblus, loppisfynd, aningen modifierad
  • Yllekjol, loppisfynd, lite omsydd
  • Bomullsfodrad yllekaval, hemsydd
  • Snörkängor av skinn, Tradera
  • Yllestrumpor
  • Mamelucker
  • Hatt, tillverkad av bordstabletter från ICA Maxi och en sjal. Tur att man har en snäll mamma som kan hjälpa till med att få det att se presentabelt ut.
  • Päronryggsäck, skänkt av Bertil Disman (Stort tack Bertil!)

Maken bar:

  • Bomullsskjorta, från vanliga festgarderoben
  • Tredelad kostym i ylle, hemsydd
  • Vanliga vandringskängor
  • Näverkont

På något sätt lyckades han slingra sig ur att ha hatten. Jag tror att han kom med något vagt argument om värmeslag och huvudvärk...

Konten fick vi låna av pappa, och jag har mina misstankar om att det kanske kan vara farfars morbror skomakaren som har tillverkat den en gång i tiden.

Det blev alltså en dagstur i Bydalsfjällen för att få en liten känsla för hur det kändes att vara turist när förra seklet var ungt. Vi vandrade upp genom den dramatiska Dromskåran, och bar bara med oss matsäck, myggmedel och lite extrakläder åt barnen. Vi hade oförskämt tur med vädret. Det var lagom varmt, och ganska mulet.

Kängorna hade jag testat ordentligt kvällen före, när jag bara skulle ta en tur upp till myrarna för att kolla om det fanns några hjortron. Det gjorde det inte. Däremot blev jag mer och mer oförsiktig med var jag klev. Efter att vattnet börjat sippra in på skornas ovansida vid plösen, började jag gå som om jag hade gummistövlar på fötterna. Jag blev givetvis helt dyngsur, men det kändes ändå skönt. Ungefär som att gå barfota, men med jäkligt härdiga fötter. Tyvärr var de lite trånga över fotvalvet, så fötterna blev inte så glada. Men vad kan man förvänta sig av ett par hemtraderade kängor? Jag var mycket nöjd på det stora hela. Lite skotork över natten så var de fit for fight till dagen D. Några dagar senare, när vi skulle ut på barnfri hjortronletartälttur, blev det faktiskt  de lätta och smidiga skinnkängorna som fick följa med som lägerskor.

Det största problemet visade sig vara myggen. Plösen gled oupphörligen åt sidan och exponerade foten för blodtörstiga flygande insekter. Ytterst irriterande! Yllestrumporna var lagom varma och sköna, men de är ju ingen match för mygg, direkt.

Resten av utstyrseln fungerade utmärkt. Vi gick en ganska brant stig, där man på vissa ställen var tvungen att använda både händer och fötter för att ta sig fram på ett säkert sätt. Ändå var kjolen inte ivägen. En enda gång fastnade jag med klacken i kjolfållen, och det var klart under förväntan. Jag fastnar oftare än så när jag ska kliva i och ur bilen till vardags om jag har långkjol... Det är fläktande och skönt att gå i kjol. Enda gångerna den kan bli besvärlig är när man ska gå genom högt ris eller om man ska klättra över något.

Jackan blev fort för varm, så den åkte ner i ryggsäcken.

Blusen var fantastiskt skön att gå i, så den kommer nog att bli en del av min standardfjällvandringsgarderob. Den skyddar mot sol och mygg, utan att kännas varm och instängd. Och det kan jag behöva, jag som så ofta bränner ovansidan på underarmarna när jag är ute på fjällvandring.

Hatten, som satt fastnålad med tre 20 cm långa sylvassa hattnålar, satt där den skulle och skyddade både mot sol i ögonen och mygg på skallen. Jag hade trott att jag skulle bli less på den och ta av den halvvägs upp på fjället, men den satt kvar från det att vi lämnade parkeringen tills vi kom tillbaka. Det gjorde inte ens ont när det friskade i lite uppe på fjället.

Ryggsäcken var förvisso av lite senare datum, men grundprincipen med en ram och en päronformad säck var ju densamma som på de äldre säckarna. Det här var dock en deluxemodell med en ram som var rundad nertill och satt väldigt bra över höfterna. Att packningen hänger så långt ner mot rumpan är lite ovant, men jag tyckte att det var otroligt befriande att ha nacken fri, så att man kan böja huvudet bakåt om man vill titta upp på exempelvis flygande fjällvråkar. Det kan jag inte med modernare, högre ryggsäckar, och det tycker jag är trist. Någonting säger mig att den här ryggsäcken inte har sett sin sista fjälltur den heller. Jag måste åtminstone testa den med tyngre packning någon gång längre fram.

Konten var enligt maken också mycket bekvämare att bära än han hade väntat sig. Men den ser ju å andra sidan så jäkla kantig och hård och allmänt hemsk ut att det kanske inte behöver betyda så mycket. Nåja, han fick i alla fall inte ont av den, och den upplevdes inte som ivägen. Det kanske räcker så?

Summa summarum så var det en väldigt behaglig upplevelse. Jag är glad att jag fick mitt infall, att jag höll fast vid det, och att jag fick sällskap på turen. Det har varit en väldigt rolig vår vid symaskinen! Trots att det bara blev en liten dagstur en gammelkläderna, har jag ändå tappat lite av den vördnad och respekt jag hade för sekelskiftets turister. Jag tror visserligen fortfarande att de var av tuffare virke då än vi är idag, men å andra sidan så tror jag att många av dem softade och hade det precis lika bra som vi hade det. Det finns ju inget som säger att man inte kan stanna inne och läsa en god bok om regnet vräker ner, exempelvis...

"Mamma, tycker du inte att det är pinsamt när folk får se dig så där?", undrade Ida efter att vi mött ett par som var ute och gick med hunden i närheten av vår parkerade bil. (Det var nog några förbipasserande som tittade lite extra när vi satt och fikade också.)

Och jo, lite grann. Men det är en jäkla skillnad på skämset när man är barn och när man är vuxen. Det är inte så dumt att vara stor ibland... Och jag är rätt impad av barnen som följde med trots att vi var så hiskeligt pinsamma.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-08-30 04:48   såg
härlig läsning säger ja bara.
ja nog är vi i dag lite klenare än dom som levde runt sekelsiftet 1800-1900 talet. med den morderna utrustning som vi har i dag.
sen har vi inte lika bra fysik i dag som man hade då.
 
Svar 2011-08-30 07:45   Öhrnell
Nej, de moderna transportmedlen skämmer ju bort oss rätt så bra. Det är lite svårare att få in den kontinuerliga vardagsmotionen idag när man tar bilen vart man än ska.
 
2011-08-30 06:24   peter1969
Imponerande! Mycket passande med svart-vita bilder till texten. Ni ser ju riktigt ut som pionjärer på upptäcktsfärd i de svenska fjällen.
 
Svar 2011-08-30 07:48   Öhrnell
Tackar. Vi ser mycket mer utspökade ut i färg, så svartvitt kändes naturligast. Kul att man åtminstone kunde se ut som en pionjär.
 
2011-08-30 07:11   Thomas Traneving
Vad kul att det blev av och så fina kläder du sytt! Imponerande!
Känner så väl igen din dotters kommentarer ;)
det är svalt och skönt att gå i blus. Det gör jag alltid när vi vandrar på sommaren. Tunnt och svalkande. Blir jag blöt så torkar det på ett kick när vi rastar. /H
 
Svar 2011-08-30 07:49   Öhrnell
Tack! Det var kul att sy, och det gav mersmak. Det blir snart en vinterkappa också. Så du menar att vi inte är de enda föräldrarna i världen som är pinsamma? Det känns tryggt. ;-)
 
2011-08-30 07:17   Håkan Friberg
Så ruggigt kul! Vem bestämmer vad friluftsliv är? Bara fantasin sätter gränser. Jag önskar att jag hade mött er.
 
Svar 2011-08-30 07:51   Öhrnell
Ja, det hade varit kul! Nu får vi se om jag ids testa skidåkning i långkjol också, när den säsongen kommer.
 
2011-08-30 09:53   äventyrssugen
Ni inte bara ser ut som pionjärer. Jag tycker ni är det också. Det är så gammalt att det är nytt. Hoppas verkligen vi får se och höra mer från detta projekt.
 
Svar 2011-08-31 17:07   Öhrnell
Vi får väl se om det blir någon uppföljning. Särskilt innan barnen växer ur sina tidsenliga Madickenklänningar.
 
2011-08-30 10:36   thegedd
Skoj att det finns några som provar på detta "live" (idag). Underhållande/Intressant läsning och fina bilder....
 
Svar 2011-08-31 17:08   Öhrnell
Man har inte roligare än man gör sig!
 
2011-08-30 16:28   seobserver
Roligt och allt äldre är ju inte opraktiskt. Bredbrättad hatt har nyttjas med stor fördel i torrare regioner. Siden och ull är rätt funkis ännu.
Svartvita stiliga bilder, tack för rapporten. Barn får lära sig skämmas mindre. På åttiotalet åkte min norske värds smådöttrar skidor i långkjol, helt normalt. Heja!
 
2011-08-30 17:12   greenjuice
Det här var roligt att läsa! Roligt projekt! Imponerande arbeten du har gjort!! :-)
 
Svar 2011-08-31 17:08   Öhrnell
Tack! Det är alltid kul med positiv feedback.
 
2011-08-30 21:45   xtrem
Vilken häftig grej och riktigt snygga bilder.
Jag skulle skaffa en ny dunjacka till vintern men det kanske blir en yllerock från myrornas eller nåt, istället...
 
Svar 2011-08-31 17:09   Öhrnell
Det ena behöver väl inte utesluta det andra?
 
2011-08-30 22:00   brigas
Mycket stiligt!
Med slalombackarna i bakgrunden ser du ut som en tidsresenär.
Så mycket vackrare klädsel än dagens.
 
Svar 2011-08-31 17:11   Öhrnell
Tackar. Jag trodde ett tag att jag skulle bli pimpinett och rädd om kläderna, men det kändes lika naturligt att sätta sig på en sten eller trädstam med kjolen som med fjällrävenbyxorna. Bara lite varmare och mjukare.
 
2011-08-31 08:37   Bulingen
Kul initiativ! Verkligt vackra bilder i tidstypiskt svart-vitt.
Parbilden är så elegant att man kan tro att ni var på väg till barndop! Man hade verkligen stil förr!
 
Svar 2011-08-31 17:13   Öhrnell
Det är bara för att jag har en så stilig karl. Men helt klart hade man mer stil förr! Det föll sig kanske naturligt i och med att modet var mer konstant än dagens treveckorskollektioner.
 
2011-08-31 10:17   ulindh
Vilket härligt projekt! Och så fina ni är! Kul att höra att en vidbrättad hatt är så bra, men det kräver kanske hårnålar (och hår) för att den ska sitta kvar om det blåser?
 
Svar 2011-08-31 17:13   Öhrnell
Tack! Och ja, utan hårknut och hårnålar så hade inte hatten suttit kvar från parkeringen till skogsbrynet ens.
 
2011-08-31 17:37   URB65
Ha Ha, Vem annars skulle komma på en sån idé. Hur bra som helst, mer sådant. Alla kan ju inte ha titan i allt och jaga microgram. Ni är så granna och stiliga, så. Me like ;)

PS. Vet inte om det bara är dialekt, men "granna" betyder fina eller något i den stilen, på småländska i alla fall. DS.
 
Svar 2011-08-31 22:12   Öhrnell
Tack Urban! 'Grann' är inte direkt dialektalt, men lite ålderdomligt och tyvärr kanske på utdöende.
 
2011-08-31 19:06   Faderskapet
Ja Du, Dotra,
Nu har Du nästan överträffat dig själv.Och inte bara Du. Jag tycker att Jonas ska ha en eloge som ställer upp på alla dina roliga? ( åtminstone för oss som bara behöver titta på ) projekt. Ser nu fram mot när ni susar ner i Bydalenbacken i vinter i samma utrustning.
Fanns det utförsåkarutrustning 1913?
/P
 
Svar 2011-08-31 22:10   Öhrnell
Nja, inte riktigt. Det var vanliga skidor som gällde. Jag håller faktiskt på att forska lite i det... Men det kan vi ta sen. (Jag är lite lack på att hatten fick stanna i skuffen, men annars gör han det bra!)
 
2011-08-31 20:37   storschan
Härligt! Och jag glömde självklart att skicka upp mönstren. men du fixade det ändå så klart. jag har i och för sig ett mönster på en vinterjacka om du vill ha. Ni är fantastiskt vackra och tidlösa ni två.
 
Svar 2011-08-31 22:11   Öhrnell
Ja, det löste sig ändå. Tack för erbjudandet, men jag velar redan mellan tre olika mönster till vinterkappan.
 
2011-08-31 23:51   fowwe
Verkligen roligt att läsa hur det gick med gammelfunderingarna. De svartvita fotona blev helt rätt. Och jag håller med om att det känns skönt att inte vara sådär purung och kan strunta i om man skämmer ut sig emellanåt. Livet blir mycket roligare då!
 
2011-09-01 13:06   OBD
Vad kul! Fantastisk fin utstyrsel du har fixat till. Men nog saknas väl hatten på din man!? Hatt är bra mot värmeslag. Som andra skrivit så förhöjs ju din berättelse av de svart/vita bilderna. Grattis till ett strålande resultat!
 
2011-09-05 05:57   Magnus H
Stortcoolt!
 
2011-09-05 12:38   Wolf25
Riktigt kul tilltag
 
2011-10-04 21:54   Skogsanna
Så härligt att läsa och så vackra bilder. Nästa gång får du lura på honom hatten åtminstone vid fotograferingen :)
Ser fram mot vinterreportaget!
 
Svar 2011-10-07 20:24   Öhrnell
Vinterreportaget? Tja, det får väl bli ylletröja och långkjol i skidspåret också då.
 
2011-10-04 22:52   Ayrin
Hah, vilket underbart infall! Snyggt genomförande också.
 

Läs mer i bloggen

Tänk att vintern var så viktig

Äntligen sportlov! Dags för årets viktigaste ledighet, med vita fjäll, vida vidder, och bilen som får stå orörd en hel vecka. Exotiskt så det förslår, och definitivt något vi behöver för att ladda batterierna. I år kändes det extra viktigt att få detta tillfälle till friluftsliv och vila, med tanke på hur sanslöst usel vintern varit. Fjällresan till nyår blev inte av på grund av snöbrist. Istället satt vi och hörde ösregnet smattra mot taket. Det blev pussel istället för skidor.  Trekaffe istället för bastu.

Men det gjorde trots allt inte så mycket. Man kunde tåla att inte få testa längdskidorna trots att man blev sporrad av de svenska damernas framgångar i Sotji. Det gick att leva med att man inte ville ge sig ut och ta en kvällspromenad i regnet och slasket.

För och nackdelar med vackert väder

Vädret i fjällen var fantastiskt under sportlovet.  Solen strålade från klarblå himmel och skidbackarna var perfekta.

Det var därför med viss vånda jag i början av mars loggade in på Facebook och såg alla vänners underbara sportlovsbilder medan jag själv var kvar i stan och jobbade. Med så härligt sportlovsväder, hur stora var då chanserna att påsken också skulle bli fin? Med tanke på min vanliga tur - närmast försumbara!

Solig påsk och mullrande sjö

Vid vissa tillfällen har man bara sanslöst tur med vädret. Som den här påsken till exempel. Efter den onaturliga värmeböljan i mars var man ju fullt inställd på att det skulle vara otänkbart att ge sig ut på isen i stugan för att pimpla. Men se det var inga problem! Hela borren gick åt, så man behövde inte alls vara skraj för att trampa igenom. Och snön var hård och lätt att gå på.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.