Grabbsemester 2 - Höga kusten Hike 2016

Min och sonens egentliga, planerade, grabbsemester i år var Höga Kusten Hike. (Sen att vi hamnade på fiskesemester förut också var bara en tillfällighet.) Sådana här evenemang är helt nya för mig och normalt bedriver jag det mesta av mitt friluftsliv i egen regi. Men man får ju inte vara rädd att testa nya saker. Och det var ju rätt trevligt :-)

Dag 0: Uppresa och incheckning

Efter en heldag i bil kom vi fram vid halv niotiden på kvällen. Incheck med uthämtning av mat och gas samt inmundigande av en kall öl (och cola för sonen) var väl det enda vi hann med innan vi trynade in i tältet på Friluftsbyns camping. 

Skoj var att evenemangets matleverantörs/  partnerföretags (Blå Band/ Outmeal) representant på plats var en gamal fd kollega, så det blev en trevlig pratstund.

Intressant att få sig lite av den frystorkade matens teknikaliteter till livs. Ett område jag tidigare inte vetat nåt om, mer än hur man tillagar och äter då. Precis som med all annan utrustning så är det massor av små detaljer, de flesta inte viktiga för alla brukare men avgörande för endel andra. Som vanligt så handlar det mycket om vilket kundsegment man riktar in sig på. Som sagt; intressant. 

Dag 1: Slättdslsberget/ skrevan och Tärnättsholmarna

Med 18 resp 12 kg i ryggorna äntrade vi bussarna som tog oss till Entre Väst till Skuleskogens Nationalpark vid niotiden på morgonen. Vi kom iväg snabbt från bussen och hade en mycket behaglig vandring i rätt snäll terräng ända tills stigningen upp mot Slättdalsberget. Efter att ha gått en bonusvända i Slättdalsravinen så hade vi ätit lunch på toppen av berget. Vi valde att testa den våtkonserv vi fått.

Slättdalsravinen

Utsikt från Slättdalsberget

Våtkonserver är ju naturligtvis ingen bra vandringsmat med hänsyn till vikten men i övrigt är de rätt trevliga. Enkelt att värma med kempåsen och lite trevligare koncistens än frystorkat oftast. Tyvärr föll just den den maträtten vi hade oss inte riktigt i smaken. Men om jag slipper bära så väljer jag gärna våtkonserv framför frystorkat, om "färskmat" inte är ett alternativ. 

Vi var framme vid dagens checkpoint redan vid två tiden och kunde slappa rejält i det fantastiska vädret. Tärnättsholmarna erbjöd en fin liten sandstrand att bada vid och skogen kring den lilla gäststugan stod för trevliga tältplatser. 

På kvällen var det föredrag av Johan Skullman, produktutvecklare (typ), på bla Fjällräven. Även om han höll ihop sitt föredrag genom att visa prylar som han ansåg tillhöra grundutrustning för friluftsliv ur ett säkerhetsperspektiv så tycker jag han fick fram bra att mycket av avgörandet för säkrrheten ute i skog och mark faktiskt ligger i personlig färdighet och förmåga kombinerat med utrustningen. 

Kvällen erbjöd också socialisering med tältgrannarna såklart. Häri ligger, tycker jag, storheten i den här typen av evenemang. Man träffar väldigt många olika trevliga människor. Många är helt eller ganska nya i frilufsandet. Man blir riktigt imponerad av den prestation det blir för endel att genomgöra en 43 km vandring i bitvis mycket svår terräng. Allt sånt handlar ju om personliga förutsättningar och erfarenheter. Och som sagt var: man blir riktigt imponerad av endel! 

Bitvis lätt och ganska ofta tuff terräng

Dag 2: Kuststigen och Ävdalsbäcken/ Mossaberget till Dal

Första kilometrarna var ganska krävande vandring uppför med mycket rötter och sten på leden. Sonen upplevde lite muskelsmärta på vänstra vristens utsida så vi rastade ofta och omfördelade lite utrustning. Fram tills nu hade han burit all sin mat och övrig utrustning. 12 kg inklusive vatten, vilket givetvis är tok för mycket för nån med en kroppsvikt på 45 kg. Åtminstone  om man inte är väldigt stark och van. (Han är bara ganska stark och van;-)....) Efter lättnaderna i packning och lunchpausens Gulasch så var det onda ett minne blott och han travade på som vanligt.  Dvs vi började gå om folk igen :-) 

Lunchen innebar också ett bad i Kälsviken. Mycket uppfriskande såklart, även om vädret dag två var betydligt vandringsvänligare med ett molntäcke större delen av dagen som skärmade av solen. (Första dagen hade vi klarblå himmel från morgon till kväll.) Framme i Dal, andra nattens lägerplats, som är ett pensionat vid vägslut kan man säga, fanns det servering. Och vi lät oss väl smaka av såväl hamburgare och våfflor som öl och läsk. Bodde gjorde vi på en slagen vall med 10-15 graders lutning. Även om jag naturligtvis inte säger nej till riktig mat och en kall en om tillfälle ges, så måste jag säga att det här var hela arrangemangets botennapp. Jag hade helst sett lite mer "naturnära" lägerplats även den natten.

Roskildefestivalen?

Kvällens "evenemang", att träffa friluftsföretagen var också lite väl mediokert. Outmeal/ BlåBand, Primus, Gränsfors och Fjällräven som visade några tält. Tyvärr lite för magert i mitt tycke. För 1800kr får det gärna ingå några lite mer kvalitativa event än det som nu bjöds på. (Kritik ska ju vara konstruktiv och jag har därför naturligtvis lite ide'er som jag avser maila arrangören.)

Tvättade oss gjorde vi i ett litet vattenfall några hundra meter från lägret. Tyvärr missade vi att det fanns en sevärdhet till i närheten av Dal. Nån stor sten på en kal topp tydligen. Den har naturligtvis ett namn men jag kommer inte ihåg det nu. 

Dag 3: Till Skulebergets topp

Ja, tredje dagens vandring var ungefär 9 km totalt sades det och innebar klassisk låglandsled fram till Skulebergets fot. Där fanns valmöjligheten: kort och brant eller längre och mindre brant. Sonen valde kort och brant åt oss. Bra val. Häftigt att klättra upp för berget längs leden som var väldigt bra kompletterad med lite ledstänger och trappsteg där så behövdes. Kungsgrottan halvvägs upp besökte vi också. Solen stekte på bra under hela dagen. Väl uppe väntade en kall öl och en laxklämma vid toppstugan. 

Målgång vid toppstugan

Efter att ha softat i nån timme däruppe och hejjat på de som kommit upp till "målgången" som var där, så var det bara sista kilometern kvar nerför skidbacken till friluftsbyn där sista natten skulle tillbringas.

Kvällens program bestod i After Hike. Dvs Underhållning, hamburgare, öl ;-) och en massa intressanta samtal med trevliga människor.

Betyget för evenemanget som helhet får bli tre ryggsäckar av fem möjliga. Kommer jag deltaga igen? Kanske. Vintervarianten är väl det som ligger närmast till hands i första hand i så fall. Men om sommar-hiken utvecklas lite mer innehållsmässigt så dyker jag nog upp igen. 

I vilket fall så kommer jag absolut återvända till Höga Kusten många gånger till. Jag anser nog att det är ett av det absolut vackraste områden vårt land har att erbjuda. Åtminstone nedanför trädgränsen ;-)

God tur!

Ett knivigt inlägg med inspiration från Dunderklumpen!

En liten vacker sten,

en liten vacker blomma,

en liten fågelfjäder.

Glädjens luft som blåser sakta,

och gör alla glada, glada, glada. 

Blir till en vind, glädjens vind, 

lyckans vind, lyckans vind,

och du där blir glad,

han blir glad,

jag blir glad,

du blir glad!

                    /Beppe Wolgers

Alla är vi ju barn av vår tid på ett eller annat sätt. Jag växte upp med Dunderklumpen. Därför har nu karaktärerna därifrån fått utgöra inspiration för en serie om sex stycken knivar jag just gjort.  Älskar att pyssla och greja och att göra knivar är ett bra sätt att få utlopp för dessa behov. Normalt gör jag en kniv och döper den i efteråt. Nästan alltid efter en karaktär ur Mumintrollen. Här är till exempel grejsarknivarnas grejsarkniv, Totikki (i gott sällskap):

Den här gången gjorde jag dock tvärs om. Utgick nu från en figur i Dunderklumpen och försökte fånga något karaktärsdrag från denne i en kniv. Jag vet; det är lite pretentiöst, men va fan... Skapande människor får hålla på så... ;-) Projektet har tagit ungefär tre veckor och flera av knivarna har ändrat utseende och form under resans gång. Som synes nedan är allt inte riktigt klart på två av dem. 

Dunderklumpen själv:

Dunderklumpen beskrivs ju som en sorts förtrollning i sagan. Därför får den här kniven bli en sagokniv. Slidan är det som mest får representera det förtrollade. Själva sagan. Det gröna skaftet i Alder Burl och valnöt får symbolisera Klumpen själv. Ska få med en "guldring" någonstans innan den är klar också. Bladet är ett gammalt medfaret Mora Frost och i mitt tycke ett riktigt Dunderklumpsblad. Det är från 60-talet skulle jag tro. Mjukt och lättslipat stål.

Uppdatering: Så här blev slidan när jag fått sova lite på saken. Guldringen hamnade i "örat" precis som i sagan :-)

Elvira Fattigan:

Ett enkelt kolstålsblad från Mora och en grov dräkt av vresigt äppelträ, formad enbart med motorsåg och kniv. Hennes nästan vita hår, här av älghorn, med ett och annat silverstänk i pryder toppen. Slidan är av enklast möjliga modell.

En dum en:

Med sitt handsmidda blad från Svante Djärv utanför Avesta och sin randiga läderkostym (lyckades inte hitta på nåt vettigt sätt att använda en avklippt strumpa;-p) är hen kanske den perfekta friluftskniven. Liten, smidig och vacker. Kräver kanske en brukare med lite mindre händer. 

Enöga:

En lång gänglig en med sin långa röda halsduk. Precis som med de flesta av oss, visar det sig att han är rätt liten när det skal vi alla omger oss med avlägsnas. Skaft och slidans nederdel, gjorda i okänt ljust trädslag, har skenbart samma form. Frågan är vilken som är äkta och vilken som är en falsk kopia, likt en sedel ur Enögas sedelpress. Kolstålsbladet från Mora påminner brukaren kort och gott om att det är en kniv.

Jätten Jorm:

Grov och stor. Nästan för stor. Utrustad med ett fulllångt Mora 2000-blad kan han som den enda i samlingen göra tjänst även under älgjakten. Men även annars gör han rätt för sig hos en allsidig brukare, kanske även på blötare turer, då en badälskande jätte naturligtvis har rostfritt blad. Skaftet är i masurbjörk med läderinlägg som borgar för bra grepp även under söliga förhållanden. (Det ljusa partiet på slidan beror på att linoljan inte hunnit sprida sig i lädret ordentligt när fotot togs och finns inte kvar nu.)

Pellegnillot: 

Pellegnillot. Björnen med det fantastiska namnet. Spelandes på sitt munspel. Egentligen hade jag nog tänkt mig en mindre kniv men det här är nog den jag är mest nöjd med av dem alla så några förändringar tänker jag inte göra. Enklel och smäcker i formen men med en nästan förförisk tyngd och balans. Eken symboliserar den lilla björnen och älghornet hans vita klänning. Som synes finns ingen slida än, utan den måste jag känna in lite till innan jag kan göra. Det enda jag vet är att Pellegnillots musikalitet kommer manifesteras av en dekoration gjord av en av visartisten Sofia Karlssons gitarrsträngar som hon så vänligt gav bort efter en konsert :-) Hon hade nog i och för sig tänkt sig de skulle hamna på en ny gitarr någonstans, så jag hoppas hon inte misstycker. Den står ju ändå för musikens kraft och skönhet även på det här sättet. 

Det här inlägget var väl lite bredvid ämnet kanske. Eller inte. Knivintresse tycks det ju finnas gott om här på Utsidan och för mig så hör friluftsliv och knivar ihop.

God tur!

Kajaker, kajaker, kajaker...

Igår var jag och hustrun på kajakkurs "öppet vatten" i Friluftfrämjandets regi. Mycket trevligt och lärorikt. Nyköpings skärgård var en ny och mycket trevlig bekantskap som vi gärna återvänder till. Stort tack till K & P som ledde verksamheten och delade med sig av sina erfrenheter och stort tack till alla andra trevliga deltagare som gjorde dagen så bra!

Paddling är kul, men jag är inte så erfaren i denna ädla konst. Sju-åtta gånger har jag väl varit ute så jag får väl kajaken att huvudsakligen åka dit jag vill och jag känner mig hyfsat säker. Efter gårdagens kurs med räddningsövningar känns det ännu bättre. Tuff sjö har jag varit med om tidigare så den vi hade igår kändes rätt harmlös: 6-7 m/s inomskärs på ganska grunt vatten. Visst var det rejält guppigt och vatten sköljde över oss, men inte så det störde.

Räddningsövningarna var kul. Riktigt kul. Ocsånt är nyttigt, mycket nyttigt. Precis som jag avhandlade i mitt inlägg om ryggsäckar tidigare så är det viktigt att känna sin materiel. Egentligen ännu viktigare i en aktivitet som kajakpaddling naturligtvis. Insatsen är ju lite större och miljön farligare. Nu hade vi hyrda kajaker och övningarna var ganska grundläggande så det finns rätt mycket kvar att träna på på den fronten. Att ytterligare befästa och stegra svårighetsgraden i både  kamrat- och ensamräddning i vågigare vatten står väl rätt högt på listan över kommande aktiviteter. Och på lite sikt; eskimåvändning så klart :-) Bogseringsteknik känns också viktigt att testa under kontrollerade förhållanden innan man behöver nyttja det på riktigt. 

Rent generellt var bärgningsövningarna mycket enklare än vad jag hade trott innan. Och det var ju bra. Det ger ju självförtroende när man känner att man behärskar och orkar, vilket gör kommande turer både roligare och säkrare.

Paddeltekniken verkar vara rätt ok eftersom all träningsverk i dag sitter i bålpartiet och inte i axlar och armar :-) Skippade rodret under nästan hela dagen bara för att träna mig i att hantera kajaken ändå. Jobbigare, ja, men lärorikare. Kajaken ska göra som jag vill, när jag vill, under alla omständigheter. Det är målet. Det är väl en bit kvar kan vi väl säga, (milt uttryckt) bla behöver jag utforska nyanserna i skeddans användnig ytterligare, men för enklare husbehov reder jag ut roderfri paddling rätt bra numera. 

Nästan allt friluftsliv har ju, förutom naturen, kroppen som gemensam nämnare. Hur mycket fräna prylar vi än köper så är det oftast vår kropp och dess förmåga som är gränssättande. Kajaken må vara hur lättpaddlad som helst och ryggsäcken superskön, men de varken paddlar eller bär sig själva. Därför måste man träna på sina friluftsaktiviteter anser jag. För att det ska bli säkrare och roligare när man ska ut på sina "riktiga" turer. Dels för att man då kan ta ut svängarna lite, dels för att man inte blir så fysiskt medtagen. Sen är det ju roligt att testa gränser, träna att använda sin utrustning och kropp också. Men jag kanske är yrkesskadad som tycker om sånt :-) Men det funkar som sagt var för mig. Jag vill dock påpeka att jag absolut inte är någon extremutövare av någonting, utan en ganska ordinär frilufsare. Må hända att jag haft en ganska hög "aktivitetsfrekvens" på sistone, men det är normalaktiviteter jag gör.

Ja, och ändå är det så mycket kvar att göra. Stigar och fjäll som behöver vandras. Fjärdar och sund som behöver paddlas. Gläntor och öar som behöver tältas. "Hä gäll te å ligg i, om hä ska bli nå", som det heter hemmavid. Så, på onsdag går färden mot Höga Kusten för ytterligare aktiviterter i det fria, luftiga livets tjänst. Till dess; god tur på er!

Fiskeäventyr, del 2

Så, då ligger vi i tältet och pickar lite på våra telefoner innan sovdags. En dag på sjön suger musten ur en. Vi är rätt rejält trötta fast vi bara softat i en båt hela dagen. En gädda och en åtta- tio abborrar kanske blev dagens resultat. De små kastade vi tillbaka men de tre största åt vi upp nu på kvällen. 

Som vanligt hade man för brottom när man packade. Fast man äger prylar till förbannelse så har man sällan rätt saker med sig när man ska någonstans. På den här turen skulle ju till exempel Abu röken varit med. När jag köpte den för herrans massa år sedan så valde jag ju den mindre modellen just för att den skulle vara smidig att ha med... Nåja det går ju ändå bara man har ugnsfolie och salt med sig, men lika gott blir det inte.

Orken att skriva nåt läsvärt tryter så jag avslutar med några bilder istället. Imorgon är äventyret slut för den här gången och det bär av hemåt igen. 

Fisketur i Västerdalarna, del 1

Som en liten spinn-off till Vansbrosimmmet är jag och sonen på fiskeäventyr i trakterna kring Nås. Gårdagen, lördag, bjöd på mycket vatten, både i form av Vanåns och  Västerdalälvens flöden samt hällregn under kortare perioder.  Åskade gjorde det också emellanåt. Fast mellan varven var det strålande sommarväder. Regn gör ju inget, men åska är ju en show-stopper i fiskesammanhang. I alla fall om man ska ut i båt, så ett tag såg våra planer ut att grusas lite.

Till slut, framåt åttatiden, efter att ha proviantrat lite och träffat farsan vågade vi oss i alla fall ut på sjön för att fiska lite på kvällskvisten och leta på ett bra nattläger. Vi förärades med inte en utan en dubbel regnbåge av vädergudarna. Kanske som kompensation för det lite trilskande vädret tidigare under dagen. Kort därefter sprack den grå himlen upp helt och hållet och kvällen bjöd på ett fantastiskt fint fiskeväder.

Kvällsfisket resulterade i några fina matabborrar vid en risvål. Tänk ändå vad meditativt det är att fiska. Jag blir helt avslappnad och känner mig sällan så mycket närvarande i nuet som när jag sitter i en båt och kastar. Att få fisk är lite som grädde på moset; lite lyx men inte nödvändigt. Exakt vad det är som gör att jag gillar fiskandet vet jag inte riktigt. Är det anspråkslösheten, det repetitiva utförandet när man kastar eller ror drag? Är det närheten till naturen eller de öppna landskapet som medger att tankarna kan löpa helt fritt kanske? Lite av varje kanske. Hur som helst är det bra för själen.

Knotten var svåra på kvällen när vi åt våra abborrar och grillade en varsin korv. Här måste jag nog säga att våren istället för sommaren är min favvo-årstid för friluftsliv just för att det i huvudsak fortfarande är fritt från de små flygande odjuren . De är hiskeliga tycker jag. Som tur var går det ju att sitta i röken från elden:-)

Söndagsmorgonen. Ja, en strålande vacker soluppgång som skymtade bak tältet, en nåstan spegelblank sjö och några spelande sjöfåglar. Det funkar :-)