En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.

Obotlig natur-och friluftsromantiker med förkärlek för vandring och god mat. Hundar, ryggsäckar och kängor. Också.

Användarnamn: Nyingen

Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Jakt, Bär & svamp, Orientering, Löpning

Mer på profilsidan


Kategorier:


En vinterhelg i november

Det blir ett litet bonusinlägg eftersom jag ju har lite fina vinterbilder från mitt vackra Dalarna. Helgen vecka 45 är de tagna.

Solen är officielt uppe sen en timme ungefär, men den får kämpa på rejält för att klättra upp över de trädklädda bergen. Ån slingrar sig helt stilla genom det vita landskapet. Allt är lugnt. Allt är stilla.

Precis under den lägsta punkten i trädridån kan man skymta en gammal foderhäck. 

Jag och farfar vid samma foderhäck. Gissningsvis 1978 eller -79. Då låg den i storskogen. Och det var oäääändligt långt att gå dit. I själva verket är det hela 150 meter... 

En aspekt på längtan: Att stå på pass i -11 grader i skuggan och sakta, sakta se solen krypa närmre...

Ett av naturens alla underverk: en myromgärdad skogstjärn. Lika vackert oavsett årstid.

Upplega. Rent, fluffigt och inbjudande.

I ingressen till den här bloggen står det ju att den skulle handla om bla kängor. Har inte blivit jättemycket av den varan, men här kommer lite grann i alla fall. På lördagen hade jag mina vanliga vandrarkängor, men då frös jag också om fötterna. Men eftersom jag lovat mig själv att sluta frysa när jag är ute så gjorde jag slag i planen att köpa ett par bra vinterkängor. En tur till en ledande svensk kängtillverkare från Jämtland, med butik i Insjön, resulterade i ett par sådana. Filtladdar och filt/cellplast innersula. Ändå plats för sockor. Kräver rymlig läst.

Hade helst köpt ett par liknande fast från en annan, mindre, svensk kängtillverkare från Västerbotten, men de är så rysligt svåra att få tag på numera, sen Försvarsmakten blivit storkund där. Nåja, de här är säkert lika bra... Frös inget på söndagen kan jag ju säga.

Ett annat sätt att bli varm är ju förstås att elda. Tjärvedsstubbar är lite roliga: karva loss lite flisor från kanten och börja med sen kan man elda direkt på stubben och det tar sig ändå.

Kaka!!!! *mums, mums*

Önskar jag kunde önska er alla en snar god vintertur, men eftersom riktig vinter snart är lika ovanlig som lottovinster i större delen av landet får jag nöja mig med att önska er alla åtminstone några dagar med snö någon gång under säsongen. Eller en lottovinst om ni nu hellre föredrar det. 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

SOLo-vandring 2021 i Sarek och Padjelanta, del 3 – inlägget som inte blev

SOLo-vandring 2021 i Sarek och Padjelanta, del 2

Här är fortsättningen på sommarens fjälltur. Alla tre delarna är kronologiskt upplagda i stora drag, men jag använder inte den kronologiska tidslinjalen som bärande struktur i bemärkelsen att historien helt följer den. Istället är det tankar, känslor och enstaka händelser som (o)strukturerar det hela. Och vissa tidsmässiga hopp blir det ju om temat som jag skriver om hör hemma på mer än en plats rent tidsmässigt. Det var helt enkelt roligare att skriva så här den här gången... så håll till godo.

Tjärdoft och aluminiumbåtar

SOLo-vandring 2021 i Sarek och Padjelanta, del 1

Högt över fjällen flyger en ko
hon flyger långt bort, där den kan finna ro

där västvinden sjunger sin eviga sång
som avslöjar allting en gång
Den sången som sjunger om livet som det är
och att det kan slösas till ingen nytta
Högt över fjällen flyger en ko
kanske den flyger för sin tro

             -Norrlåtar (1993)


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...