Vår sista dag var blixtrande vacker. Efter en kall natt fick vi en mycket varm och solig dag.
Två svårigheter fanns att övervinna denna dag. Den första var Ahusjgårsså. Den går knappast att ta sig över. Man måste runda den på sydsidan. Man kan förstås följa skoterspåren till Saltoluokta. Ett annat alternativ är att göra som vi gjorde - ungefärligen följa den "sommarstig" som passerar den lilla sjön strax öster om ravinen.
Den andra svårigheten var givetvis backarna ner till fjällstationen. Men det gick bra. Anders - som är den bättre skidåkaren av oss - tog pulkan och valde väg. Det var inte helt lätt för mycket av snön var bortsmält i backen.
Nere vid stationen väntade en kall öl och sedan bastu, följt av kaffe och våffla.
Det var nu påskafton. Det är ju Saltoluoktas STORA helg med fantastisk påskbuffé på kvällen.
När det var dags för betalning av middagen frågade personalen om de skulle sätta upp summan på vårt rum för senare betalning.
- Gör det, sa vi. Det är vi som bor i tältet.
Även om jag inte skrivit om det i VARJE inlägg så förhöll det sig så att jag blev blöt om fötterna varje dag. Detta ledde så småningom till skoskav, så när det var dags för att ta sig över vattnet till bussen lyxade vi till det med den gratistransport som erbjuds.
Positioneringen gäller Saltoluokta fjällstation.
Avslutningsvis detta:
Att skida genom Sarek har varit en vag dröm ända sedan min första sommartur 1977. Riktigt tydlig blev den för nio år sedan då jag gjorde min första vintertur (Abisko-Kebnekaise). Ingen av mina vanliga fjällvandrarkompisar var dock det minsta intresserad. Jag insåg att jag knappast skulle kunna genomföra en sådan vandring på egen hand och hade bara att acceptera att Sarek på vintern skulle förbli en ouppnåelig dröm.
Men så träffade jag en gammal arbetskompis - Anders - över en öl... Om det kan ni läsa här: http://www.utsidan.se/blogs/majjens/vinter-sarek-1-drommen-gick-i.htm
Tack Anders för att du lät mig få en av mina Livsdrömmar förverkligad. Men... varje fantastisk upplevelse föder minst en ny önskan... Jag vill dit igen, tidigare på året och med tuffare förhållanden...
Undrar om jag inte drabbats av ett Wester-virus?
Även kompis Anders är nöjd. Han är rätt mallig över en sak. Om någon frågar honom om han varit i Sarek, så kan han svara:
-Ja, men bara på vintern.
Hur många kan säga det?
Vilken tur!!!
Som du kanske förstår har jag alltså redan införskaffat en GPS. Jag har varit ute i olika forumtrådar och frågat mig fram redan tidigare och hade väl redan innan Sarekturen mer eller mindre bestämt vad jag ville ha. Det blev en ganska enkel Garmin etrex vista HCx.
Och underbara bilder...
NÅGOT ska man väl lära sig på 10 turer?