Som vanligt var vår utgångspunkt Kajakcenter i Grebbestad. Mats Torwmo - som är mån om sina trogna kunder - såg till att ha öppet extra länge, vilket gjorde att vi kunde hämta ut kajaker med tillbehör mellan klockan 7 och 8 på onsdagskvällen.
Närkes Naturvandrare - det är namnet på mitt företag.
Just nu är min primära verksamhet att planera leddragning och att föreslå förändringar och förbättringar (broar, vindskydd, spänger etc) för att öka tillgängligheten när det gäller friluftsliv i länets nordliga delar - främst Nittälvsdalen.
Ett andra projekt är att besöka och dokumentera samtliga gratis övernattningsmöjligheter i länet. Det handlar om vindskydd, kolarkojor, stugor, lador, grottor med mera.
För det tredje guidar jag gärna små grupper i bergslagsnatur/kultur.
Närkes Naturvandrare
c/o Håkan Friberg
Postmästaregatan 49
70378 Örebro
073 2112 466
narkes.naturvandrare@gmail.com
Jag är Fjällvandrare - såväl sommar som vinter - oftast i de nordligare fjällen. Har på senare år utvecklats från dalkrypare till "enkeltopp-letare". Paddlar havskajak en gång om året dagarna runt Kristi himmelfärd. Ger mig då och då ut på cykelsemester - främst i Sverige och i våra grannländer.
Jag tycker att det är svårt att gradera min "aktivitetsnivå". Jag är ute mycket och borde därför klassas som "röd", men är absolut inte sportig. Jag är "grön" i så måtto att jag vill ut ännu mer.
Tycker om att skriva om mina upplevelser i naturen, men är för slö (dum?) för att lära mig göra en hemsida. Glad över möjligheten att publicera på Utsidan.
Läs gärna - och kommentera - mina Artiklar (dvs vandringsberättelser) och min Blogg (se ovan). Titta också gärna in på mina bokmärken. De finns uppräknade längst ner till höger. Där försöker jag göra lite reklam för vårt lilla - men innehållsrika - landskap, Närke.
Ibland under mina vandringar får jag för mig att filma lite. Dessa filmer läggs upp på youtube där jag kallar mig utsidanmajjen:
http://www.youtube.com/results?search_filter=0&suggested_categories=19&search_query=utsidanmajjen
Vill så mycket mer än jag förmår... och tiden går...
Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Paddling, Snöskovandring, Skrivande, Släktforskning, Musik
Etiketter:
Länkar:
Maj, Augusti
2020:
Juli, September, December
2019:
April, Maj, November, December
2018:
April, Augusti
2017:
Januari, Mars, April, Augusti, Oktober
2016:
Januari, Februari, Juli, Augusti, November
2015:
Januari, Februari, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
2013:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, November, December
2011:
Februari, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, December
2010:
Januari, Februari, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November
2009:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2008:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2007:
September, Oktober, November, December
Fler oväntade möten i Fjällbacka skärgård
Årets kajaktur ägde - för 11:e året i rad - rum i Fjällbacka skärgård. Med på turen var - förutom Livskamraten - våra goda vänner A&T samt våra vuxna söner Skribenten & Fotografen. (Dock har de inget att göra med vare sig text eller bild... nästan...)
Fågelhelg med oväntat slut
Jag förmodar att man i snart sagt hela landet har kunnat njuta av ett inbjudande väder denna helg. Livskamraten och jag började den med födelsedagsmiddag (några dagar för tidigt eftersom båda sönerna fanns i Örebro) och därefter promenad till valborgsfirandet vid slottet.
1 maj tog vi cyklarna ut till Oset. Elva nya arter för i år! Roligast var nog rörhönan, årets första brushane och svart-vit flugsnappare samt att äntligen känna igen sången från ärtsångaren. När vi kom tillbaka hem till Väster hörde vi äntligen turkduvan som häckar i närheten.
I Sarek med syrran - del 3: De vilda djuren
Nästa dag skulle vi runda Gisuris och bege oss ner i Ruohtesvagge. Morgonen var blåsig och vi hade vinden rakt mot oss. Stundtals fick vi kura ihop ordentligt där vi gick. Stigen vi följde blev mer och mer osynlig och vi fick allt oftare bana oss egna vägar genom viden, som bitvis var ganska tät.
Plötsligt ropar Livskamraten till:
Vilda(?) djur i Närke
När jag alldeles nyss läste Britts blogg om älgarna kom jag att tänka på en ovanlig episod som ägde rum för bortemot 25 år sedan. Både jag och hustrun är intresserade av släktforskning. Nu hade hon lyckats övertala resten av familjen (jag och våra två söner Martin och Magnus, kanske 8 och 3 år gamla) att följa med på några dagars bilresa i Värmland för att fotografera några gamla släktgårdar mm. Bilresan skulle ju ta en hel del timmar och mestadels ske på små vägar, och som alla småbarnsföräldrar vet så är det inte helt lätt att hålla de små liven lugna i baksätet. Vi berättade förstås att vi skulle åka genom mycket älgtäta områden, så om de tittade noga ut genom sidorutorna så var chansen ganska god. Speciellt den äldre vågade knappt blinka. Han stirrade utan avbrott ut genom rutan.
- Pappa! Två älgar! gallskriker han plötsligt. Vi vred förstås på huvudet, men såg ingenting. Naturen såg inte speciellt "älgaktig" ut precis där.