Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

En fegis i kajak! Placerad på karta

Helgen kring kristi himmelsfärd ägnades som vanligt (för 13:e året i rad) åt havskajakpaddling. Även detta år färdades vi i trakten av Fjällbacka. Efter varje år tänker jag mig att skriva en artikel om området... men det vill sig inte...

När jag vandrar i fjällen och vill berätta om detta så hittar jag ganska lätt orden. Jag tycker att jag har lätt att uttrycka vad jag upplever. När det gäller havspaddling fungerar det - tyvärr - inte på samma sätt. Inte så att upplevelsen är större - det är den inte - men jag hittar inte de rätta orden. Kanske beror det på att jag fortfarande känner mig som en nybörjare på havet?

Jag minns att det var en ganska hög tröskel att kliva över innan jag bestämde mig för att ge mig ut i en havskajak (canadensare på rinnande vatten hade jag paddlat många gånger). Det syntes ju hur vingligt det var! Relativt vana friluftsbekantingar hade dessutom sagt med stort allvar: Aldrig att jag ger mig ut i en havskajak med fotoutrustning!

När jag och kompis T äntligen vågade oss ut på vår första tur med start i Tyrislöt hade åren hunnit räkna fram till 1998 och jag var 46 år gammal. Hade jag väntat mycket längre så hade det förmodligen inte blivit av. Men... nu blev det av. Och det var ju inte så märkvärdigt. Vi hyrde en dubbelkajak och tillbringade fyra dagar i S:t Annas skärgård. Vädret var faktiskt det sämsta tänkbara för en nybörjartur: Regn och en hel del blåst. Trots det upptäckte vi att det här är ju säkert!

Om jag kunde formulera mig på rätt sätt så skulle jag göra det så att alla som sitter och funderar på om de vågar verkligen tar steget. Det är ju hur lätt som helst! Trots 12 års vana betraktar jag mig fortfarande i högsta grad som en "turist-paddlare" och jag har inga ambitioner att bli något annat. Däremot märker jag förstås att för varje år som går förstår jag mer och mer om vilket väder och vilka vågor som är "vågade" och vilka som bara är njutbara. Och jag är i grund och botten en riktig fegis på djupt vatten.

Men - man kan vara "fegis" och ändså uppleva stora äventyr! Jag lovar!

 

Positioneringen gäller ett av alla smultronställen - Stora Måkholmen.

 

Håkan

Postat 2010-05-21 23:46 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Ännu en märklig hög i Närke Placerad på karta

Kvismaren är ett innehållsrikt fågeleldorado strax utanför Örebro. Mitt i området finns en märklig upphöjning - Öby kulle. För ornitologerna är kullen tämligen ointressant. Man är för långt ifrån fåglarna. Vintertid brukar man se några örnintresserade skådare som spanar mot åteln i sydost. I övrigt är här inte fler fåglar än i vilken skogsdunge som helst.

Nej, den här kullen är märklig på andra sätt.

Ser man sig omkring uppe på toppen så lägger man märke till några stora stenar som verkar ligga där lite omotiverat. Det är i själva verket resterna av Närboås borg (Norrbyås ligger i närheten) där självaste kung Magnus Ladulås tidvis har bott.

Höjer man blicken något så kan man blicka ut över en rik våtmark med en kanal - Kvismare kanal - som skär som ett yxhugg rakt igenom området. Runt om finns stora åkerarealer - Närkeslätten. Så har det emellertid inte alltid sett ut här. Kanalen lät byggas av Nils Gabriel Djurklou som bodde på Sörby säteri, strax intill Norrbyås kyrka. Det var en del av Sveriges största torrläggningsprojekt någonsin. Djurklou lyckades sänka Hjälmarens yta 2 meter och dessutom dränera nästan hela Kvismarområdet. Sänkningen av vattenytan gjorde att en tredjedel av Hjälmarens yta blev ny åkermark.

Sen finns det de som påstår att Öby kulle är NÄRKE - själva "ur-platsen". Det finns de som hävdar att Närke är skapat av två ord - när och rek.

"När" betyder trångt sund (mellan de båda sjöarna Nären och Kvistnären, vilka till stor del försvann i torrläggningen).

"Rek" betyder gränsbygd.

Närke skulle alltså betyda "gränsbygden vid sundet" - Öby kulle.

Men... det är inte något av det jag berättat här som har gjort kullen riktigt känd. I Örebro med omnejd är den mindre känd som Öby kulle och mer känd som Ormkullen. De första riktigt varma dagarna i april väller det nämligen ut ormar - främst snok - från underjorden. De kommer ut för att låta sig värmas av vårsolen och de parar sig i stora ormnystan för att sedan - så småningom - sprida ut sig i området.

För ett par veckor sedan var jag där tillsammans med några av mina elever och förundrades, ryste och njöt av skådespelet.

 

 

 

 

Positioneringen gäller givetvis kullen.

Postat 2010-05-02 20:58 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Sveriges konstigaste hög Placerad på karta

Då och då nämner jag i min blogg att Närke är ett helt fantastiskt fågel-landskap. Här finns många underbara fågellokaler... och så finns det en och annan lite udda lokal...

Kvarntorpshögen i Kumla kommun är en sådan... Det är dessutom ett oväntat industriminne. Närkeslättens högsta punkt är i själva verket en jättelik askhög. Under andra världskriget var det svårt att få tag på olja. Man beslutade därför att gräva upp den oljehaltiga skiffern i området. Man brände skiffern för att utvinna oljan, och askan som blev över samlades i denna jättelika askhög. Och... den glöder fortfarande! Kumla kommun har gjort några allvarliga försök att släcka glöden i högens inre, men misslyckats.

När jag flyttade till Närke - 1975 - var området en veritabel skamfläck för kommunen. Olika industrier hade våldfört sig på området och sedan bara lämnat det därhän. Strax efteråt påbörjade emellertid kommunen en uppsnyggning av området. Man försökte skapa ett friluftsområde och - mot alla odds - lyckades man.

Här ligger nu en vacker golfbana (för en gångs skull inte placerad på bästa åkerjorden), vintertid finns skidbacke och många strövstigar har anlagts. Som den verkliga höjdpunkten har man sedan anlagt en skulpturutställning på högens topp - Konst på hög.

Författaren Fredrik Kullberg har nyligen skrivit en bok om Sveriges 100 ovanligaste sevärdheter. Där placeras Kvarntorpshägen på första plats.

Varje år besöker jag Kvarntorpshögen minst två gånger. Första gången brukar vara någon gång i april. Då har den svarta rödstjärten anlänt som brukar häcka på industriområdet intill och då brukar ringtrasten stanna till på sin väg norrut.

Andra gången är jag där för att inspektera årets nytillskott i skulpturfloran på toppen. Ofta blir det ytterligare något besök, bland annat för att lyssna på någon konsert  i den fantastiska miljön.

Jag rekommenderar på det starkaste att öppna denna länk och titta lite på vad man kan se och uppleva:

http://kph.kumla.com/

 

 

 

Postat 2010-05-01 14:58 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!