Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Fåglar - borta och hemma

Igår - söndag - skulle det äntligen bli av. Fågelskådarsonen har flera gånger pratat om en spelgalen tjädertupp som han kände till. Nu äntligen bar det iväg för att få se spektaklet. Sonen har varit där vid flera tillfällen och bl a spelat in en mycket fin film som han skickat in till Mitt i naturen. Vi får väl se om den dyker upp. Dök upp gjorde emellertid inte den spelgalna tuppen denna gång. Den var borta. Typiskt! Vi hade ju ändå åkt 5-6 mil. Måtte den bara inte ha fallit offer för någon människa!

- Ja men pappa, du kan väl alltid åka och titta på berguvarna vid xxxxxxx istället. De syns där varje kväll med sin unge.

OK. Det får väl bli det i brist på Tjäder. Så vi åkte dit. Men den var OCKSÅ borta. Jag är nog inget bra skådarsällskap...

Men så vände det idag. Här hemma - i Örebro - var fåglarna hemma. Jag och Livskamraten tog en långpromenad runt fallen i Karlslund, och där såg vi minst fyra par forsärlor och ett par drillsnäppor. Och som grädde på moset - just när vi står på den översta bron och tittade på forsärlorna - så svischar en metallic-safirblå kungsfiskare förbi under bron och försvinner nedströms. Ungefär fem minuter senare kom den tillbaka samma väg.

Att så lite kan göra mig så glad! Bilden nedan är dock tagen vid ett annat tillfälle. 

Postat 2008-06-30 17:29 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

I Sarek med syrran - del 3: De vilda djuren Placerad på karta

Nästa dag skulle vi runda Gisuris och bege oss ner i Ruohtesvagge. Morgonen var blåsig och vi hade vinden rakt mot oss. Stundtals fick vi kura ihop ordentligt där vi gick. Stigen vi följde blev mer och mer osynlig och vi fick allt oftare bana oss egna vägar genom viden, som bitvis var ganska tät.

Plötsligt ropar Livskamraten till:

- Vad är det där?! (Hon lät rädd på rösten!)

Rakt framför oss - kanske 20 meter bort - reser sig en järv på bakbenen och stirrar närsynt på oss. Den känner ingen vittring på grund av vinden, men vi ser inte riktigt ut att passa in...

Jag måste erkänna att pulsen steg rejält där jag stod. Vad visste jag om järven egentligen? Ingenting...? Men jag hade i bakhuvudet att jag hört att det är ett av de farligaste rovdjuren? Rent av mordisk...? Eller var det något annat...?

Järven vred på huvudet fram och tillbaka. Sedan sänkte den sig ner på alla fyra... (Nu anfaller den?!) ... och sprang sedan i lufsande galopp uppför närmaste fjällsluttning och försvann snart utom synhåll.

Kameran! Var f... ? ........ för sent...

Järv! I min värld existerade den knappast. Vårvintern 2002 hade jag och Livskamraten sett spår efter järven i närheten av Singi och tyckt att DET var fantastiskt, men nu...

Det dröjde inte mer än ett par minuter förrän Livskamraten ropade igen:

- Vad är det här då?

Hon stod och tittade rakt ner i marken. (Nej, nej, bara inte en liten järvunge som mamman snart kommer för att försvara.)

- Vem har skitit här? Är det järven?

Så här såg det ut. 

 

Vi förstod snart att det inte kunde vara fråga om järven. I så fall hade den tömt ut en tredjedel av sin kroppsvolym. Det måste väl vara fråga om björn, det blev vi tre överens om. Men här uppe? Några dagar senare, när vi träffade Per Kuhmunen i Rinim frågade vi givetvis. Enligt honom är det fullt möjligt att björnen varit där. Många andra har också sett bilden, och i stort sett alla tror att det är björnspillning. Men en röst - som lät oroväckande säker på sin sak - påstår att det är vad han kallar för "sommarälg". Snälla, säg att han har fel!

Alldeles intill hittade vi ännu en bastant hög.

 

Ytterligare ett vilt djur hör ihop med denna vandring. Denna skickliga flygare. 

 

Jag har förstås sett fjällabb många gånger tidigare under mina vandringar, men aldrig så närgångna som nu. Detta var första gången som jag vandrat vid den tid då de mycket aktivt försvarar sina bon. Det fladdrade otäckt runt öronen när de dök i sitt syfte att skrämmas - ett syfte de uppnådde mer än väl. Bilden ovan är tagen när jag ligger på rygg och har min mössa på vadarstaven för att locka labben till anfall.

Dessa fåglar följde oss på samma sätt som Ljungpiparen annars brukar göra.

Tillägg: Vid ett tillfälle såg vi dem ge sig på och jaga bort en kungsörn.

 

Vandringen genom Ruohtesvagge och senare Basstavagge blev vattenrikare än vanligt. Följ den spännande fortsättningen i nästa nummer av: I Sarek med syrran. ;-)

 

(Positioneringen gäller den ungefärliga platsen för järvmötet.)

Postat 2008-06-27 19:05 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

I Sarek med syrran - del 2: Regnväder, bröllopsresor och misstag Placerad på karta

Överfarten blev alltså ganska dramatisk i blåst och ösregn, men Alexander styrde med säker hand. Att vädret var dåligt denna dag spelade ju ingen större roll. Vi skulle ju bara passera bron över Vuojaädno och sedan börja leta efter tältplats. Sagt och gjort. Vi slog läger. Humöret på topp trots regnet.

 

Med viss oro lyssnade jag på droppandet under natten, men när det började ljusna avtog strilandet allt mer och vid frukostdags hade regnet upphört. Jag gratulerade oss till väderomsvängningen. Det är ju betydligt enklare att ge sig iväg på morgonen om vädret är skapligt. Och jag hade ju verkligen INGEN aning om hur Åse skulle reagera på dåligt väder. Sånt går väl inte att träna i Linköping?

Efter en timmes vandring kom regnet tillbaka och resten av dagen hade vi regnkläder på. Vandringen var ju lätt: Fin stig och inga vad. Över Sjnjuvtjudisjåhkå fanns ju bron och så stod vi där - på gränsen till Sarek. Jag tror att Åse (och vi med henne) levde den dagen på känslan av att nu är vi på väg in i Äventyret. Jag häpnade över hennes nyfikenhet. Hon var intresserad av allt - små och stora växter, fågelljud, kartnamnens betydelse mm. Vädret tycktes inte påverka henne.

På eftermiddagen mötte vi ett ungt par. De var på bröllopsresa! Möjligen kunde man gissa att de hade en hel del bröllopspresenter med sig i form av splitternya Norrönakläder och nya Klättermusen, konstaterade vår färdledare med avundsjuka blickar...

Farten var inte hög men konstant. Knappt halvvägs mellan Kisurisstugan och Kisuriskåtan slog vi upp tältet igen. Humöret glatt trots vädret.

 

Nästa dag skulle komma att bli en av de mest minnesvärda jag haft i fjällvärlden. Fast den började med en smärre katastrof...

Eftersom det regnade när vi la oss att sova, så förberedde vi frukosten redan på kvällen innan för att slippa ge oss ut i regnet direkt. Vi ställde upp kök, kastrull med vatten och lock, de råvaror som skulle användas samt kaffepulver. Till och med mina tändstickor låg framme. Det var bara för den som kände sig piggast/hungrigast att sätta igång. Nu bar det sig inte bättre än att en av oss (jag ska inte avslöja vem även om det är frestande) sov lite oroligt och lyckades sparka omkull trangiakastrullen så att vattnet rann ner i den kåsa där såväl tändstickor som tändare låg, vilket gjorde dem helt obrukbara. Nåja, ingen större fara. Jag bad de andra att ta fram sina tändstickor.

Tändstickor??? Näe... det hade dom inte...

Men, vad tusan? Alla ska ha en tändsticksask inknuten i en plastpåse! ALLA!!

Det har inte du sagt...

Så - vi började dagen med att torka tändstickor. Som tur var lyste solen en stund, och under den tiden stod alla våra tändstickor på rad och soltorkade. Och... vi fick dem att fungera.

Men... Det var ju inte denna händelse som gjorde denna dag till en av de mest minnesvärda...

(Positioneringen gäller den ungefärliga platsen för tändstickstorkningen.)

Postat 2008-06-27 10:45 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Fjällbacka skärgård - för tionde gången! Placerad på karta

Vi har haft makalös tur med vädret snart sagt varje gång vi suttit i en kajak. Jag förstår ju att första skräckturen närmar sig, men det hände sannerligen inte i år. Ett vackrare väder har vi aldrig paddlat i. Solen sken från en klarblå himmel och vattentemperaturen var alla gånger 18 grader. De två första dagarna var det kav lugnt och vi kunde hålla oss i den yttre skärgården utan problem. Den tredje dagen blåste det upp rejält. Runt omkring oss skummade vågorna, men vad gjorde det? Vi hade vinden i ryggen (mestadels) och kunde surfa på en del vågor.

Jag börjar kunna dessa farvatten ganska bra nu, och det står nog inte på innan jag skriver en längre artikel här på Utsidan. Nu vill jag emellertid bara bjuda på några sköna bilder.

En av många fina rastplatser. Det vimlar av sådana här i Fjällbacka skärgård. Tips: Leta på östra sidorna av öarna.

 

 På väg mot Vedholmen.

 

Fin badplats på Vedholmen.

 

Bogen är ett måste varje år. 

 

Bilden nedan förtjänar egentligen ett helt eget blogginlägg. När jag var 10-12 år var jag ständigt förälskad i olika hästtjejer. Trots att jag var dödligt rädd för hästar kunde jag inte motstå frestelsen att...

Nej, förresten. Den SKA få ett eget blogginlägg. ;-)

 

Deltagarna på årets kajakfärd var som vanligt jag, livskamraten samt bästa vännerna T&A. Dessutom följde sönerna med, samt äldste sonens sam/särbo. Vilka denna bild föreställer kan ni ju fundera på...

 

Björnåsen är en ö som vi många gånger funderat över. Vi har sett den på avstånd varje gång. och varje gång har vi undrat över den mängd resta rösen som avtecknar sig mot himlen. Denna gång landsteg vi och förundrades på nära håll. Vissa av rösena är mycket professionellt byggda. Jag tror inte på att det enbart är "turister" som roat sig med stenbrottsresterna. Kan någon hjälpa mig med en förklaring till dessa byggnadsverk är jag tacksam.

 Inbjudande vik på Björnåsen.

Positioneringen gäller Björnåsen.

Postat 2008-06-11 18:42 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!