Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Vinter-Sarek 2: Glöm inte stighudarna! (Säfsen) Placerad på karta

Så har vi då äntligen startat våra förberedelser "på riktigt" - dvs inte bara tummat på och köpt bra prylar. Jag och Anders tog oss till Säfsen för att prova på lite vinterteknik.

På onsdag morgon åkte vi upp till Säfsen - aningen oroliga med tanke på hur lite snö det fanns i terrängen. Men precis innan mål - kyrkan i Säfsnäs - blev det vitt på marken.

Vi började med att åka österut mot Ulriksberg innan vi svängde söderut förbi Östertjärnen. Hit fanns det skidspår, men nu begav vi oss ut på myrarna och följde dem söderut. Där stötte vi så småningom på en oplogad skogsväg som vi följde norrut. Vi slog upp tältet vid sydöstra delen av Holmsjön.

Vädret var mestadels dimmigt och vindstilla. Myrarna var mycket lättåkta. Det var endast några kortare partier genom granskogen som vållade lite vägvalsbekymmer. Vi använde oss ju av pulka vilket kanske inte är perfekt i snårig skog.

 

När vi satte upp tältet var det vindstilla. Med lite mer eftertanke borde vi kanske ha insett att OM det börjar blåsa så blir det troligen från SV. Nu ökade mycket riktigt vinden en hel del under natten - och visst kom den från SV. Dessutom kom byar av snö eller underkylt regn. Inget stort problem dock.

 

Nästa dag följde vi först några oplogade skogsvägar innan vi åter begav oss söderut över myrarna, bitvis följande en oanvänd skoterled. Vinden var mycket intensivare idag. Bra! Vi tvingades använda vindsäck och fick anstränga oss för att bensinköket skulle brinna lugnt.

När vi kommit en bra bit söderut vände vi norrut igen. Nästa lägerplats hittade vi vid östra sidan av Bredsjön.

På grund av den nu ganska hårda vinden drog vi in tältet i lite björksnår. Natten blev mycket blåsig och det var även morgonen, men vi skulle - till en början - ha vinden snett bakifrån.

Vi började sista dagen med att följa sjön norrut.

Eftersom vi vid det här laget bara ville tillbaka till bilen tänkte vi oss att ta snabbaste vägen till skidspåret mellan Säfsnäs och Ulriksberg. Men det vet ni väl - att genvägar är senvägar.

Sedan vi kommit till sjöns nordostligaste vik följde vi en långsmal mosse rakt norrut fram till riksväg 245. Nu visste vi att skidspåret låg mindre än en km rakt norrut, men terrängen visade sig vara mycket snårig granskog och väldigt blockrik. Efter att ha kämpat LÄNGE i denna risiga blockterräng kom vi fram till en mindre kraftledning som gick i rätt riktning. Givetvis följde vi den.

Ja, det här var de lätta passagerna. Helt plötsligt stupade det brant ner mot en liten sjö. Där tog vi oss ner så här:

Positioneringen gäller denna brant.

Och sedan över sjön och upp på andra sidan...

När vi väl kom fram till spåret hade det förvandlats från helt acceptabelt - för två dagar sedan - till en formlig iskana. Det tog mycket lång tid uppför, men gick "vansinnigt" fort utför.

Summa summarum: Bra Sarekträning.

Betyg:

Tält: Nallo 2 - i minsta laget.

Kök: Omnifuel - Fungerade bra, men vi behöver större kastrull

Pulka: Fjellpulken - Lite tyngre att dra än väntat, men den var å andra sidan tämligen välfylld som synes av bilderna. Följde lekande lätt i samma spår som dragaren utom vid tvärvändningar ;)

Lärdom: Glöm inte stighudarna.

Postat 2008-02-23 17:25 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Kilsbergen 4: Första träningen... Placerad på karta

På onsdag ska jag och Anders (min kommande Sarek-partner) ut och leta upp snön för att göra första träningen tillsammans. Redan innan dess ville jag dock prova mitt nyinköpta Omnifuel. Jag bjöd därför bästisen Tommy på middag vid Falkasjön uppe i Kilsbergen. Sjön är mycket vacker med alla vikar och uddar. Isen låg fin och flera skridskoåkare såg vi på avstånd.

 

 

Uppe på Falkaberget finns en metallplatta med en rad av Dag Hammarskjöld. Texten är i sig tänkvärd, men inte på just den platsen. Det är få ställen i Kilsbergen där det är viktigare att vara koncentrerad på just varje steg.

 

Falkasjön är en av många sjöar på Kilsbergskanten som är uppdämda och som tidigare använts som energikälla.

 

 

Terrängen runt sjön är väldigt "vild" till utseendet, men ändå mycket lättillgänglig.

 

Bergslagsleden passerar sjöns ena sida. Det finns vindskydd byggda på både norra och södra sidan av sjön. De två södra vindskydden ligger intill Bergslagsleden, medan de på norra sidan hör till det sk Falkalägret. De ligger ute på en ö och dit tar man sig med hjälp av en dragfärja.

Bro till de södra vindskydden. Av någon anledning finns inte dessa vindskydd markerade på kartan över Bergslagsledens etapp 10. Möjligen beror det att dessa vindskydd tidigare var ganska förfallna och vindskyddet vid Björktjärn finns ju alldeles i närheten. Nu hade båda vindskydden nytt tak.

 

Och hur gick träningen? Absolut inga problem. Köket tände precis enligt instruktionsboken. Men... jag var tydligen så fokuserad på själva köket att jag glömde att det inte var ett Trangia jag hade med mig. Alltså... jag glömde kastrullen hemma. Så det blev en kopp kaffe ur termos och en smörgås därtill, medan vi beundrade det vackra köket och förundrades över (o)ljudet.

Postat 2008-02-17 17:52 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Jag önskar att jag var en riktigt skicklig PRO

vokatör när jag ser sådana här bilder.

http://www.utsidan.se/obj/photo/2e/2ee8c28b42906a3c0dd2d946d20c645c.jpg

http://www.utsidan.se/obj/photo/bc/bcfd52aba5470e00a4fce881c75f44ad.jpg

Men det är JAG som blir provocerad.

Och - NEJ - jag har inte frågat om lov att länka till dessa bilder.

Postat 2008-02-16 15:20 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Mitt grövsta misstag Placerad på karta

Jaa - jag har faktiskt gjort ännu värre misstag än de jag tidigare beskrivit i min blogg. Dock är innehållet i texten inte ny här på Utsidan. Den förekommer  i följande forumtråd om tabbar i fjällen - http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=43256

Året är 2004. Jag är för första gången i Abiskotrakten på sommartid. Sett i backspegeln kan man konstatera att jag var där det årets enda riktigt soliga och varma vecka. Jag hade planerat en ganska kuperad vandring där det brantaste motlutet bjöds på väg upp från Gorsavaggi till Guoblavaggi och det brantaste utförslöpan var klättringen ner i Gearggevaggi - och det är den nedfärden texten här handlar om. När jag skrev artikeln skämdes jag så mycket över mitt dåliga omdöme att jag fuskade över den delen av berättalsen med följande ord: "Jag lyckades ta mig ner, men det blev onödigt dramatiskt." Förutsättningarna var följande. Jag tänkte ta mig ner från söder med start från den topp som tidigare kallades Piran. Därifrån är det drygt 600 meters fallhöjd ner till Rissajavri - Trollsjön.

Så här gick det:

Även om jag tyckte att det vart MYCKET brant så fungerade det - skapligt. Knäna tog förstås en del stryk, men värst var nog ändå anspänningen. Man fick ju inte ramla.
När jag hade klarat av större delen av nedstigningen - jag hade kanske 100 höjdmeter kvar - så tog det helt plötsligt stopp. Jag kunde absolut inte hitta någon utväg. Efter att ha studerat terrängen runt och under mig ca 15 minuter, så vände jag blicken uppåt. Det var helt uppenbart för mig (rätt eller fel ska jag låta vara osagt) att jag var tvungen att klättra hela vägen upp igen och helt enkelt strunta i de inre delarna av Kärkevagge. Det hade givetvis varit det rätta och kloka beslutet, men... NEEEJ, det måste bara finnas en väg ner.
Jag hade stannat precis ovanför en stupkant som var ca 15 m hög, men den var lång åt båda håll - mycket lång. Jag vandrade fram och tillbaka längs den ett bra tag och upptäckte då att på ett ställe fanns vad jag kallar för en "slup" - alltså ett ställe där stupet rasat samman och sten och jord hade skapat ett brant "V" ner genom stupet. Det var förstås inte lodrätt, men det kändes nästan så. Däremot var det smalt. Så smalt att om jag spände ut armbågarna skulle jag troligen kunna hasa mig ner till nästa nivå. Ja, nivå och nivå... Det fanns en mycket brant grässlänt nedanför som sluttade ca 20 meter fram till nästa stup.
Jag förstod att jag inte skulle kunna ha säcken på ryggen, utan den tog jag av mig och började så sakteliga släpa den efter mig ner i slupen. Mycket snart upptäckte jag att det var absolut livsfarligt. Det hade bara behövts att säcken halkade till för att den skulle knuffa ut mig från väggen bakom. Istället började jag försöka få säcken över mig, för att så småningom ha den framför och nedanför mig.
Denna procedur tog TID. Hela tiden var jag tvungen att spänna ut armbågarna mot slupens båda kanter. Nå det gick till slut. Nu visade det sig att det faktiskt var svårare att få säcken att hasa/glida framför mig än vad det varit att dra den efter mig...

Kanske har ni redan listat ut vad som hände (jag menar, jag sitter ju faktiskt här och skriver just nu...). Jo, säcken halkade till... gav sig iväg ut för branten, studsade till mot en sten, gjorde en volt och försvann ur sikte ner för nästa stup. Redan vid den första kollisionen med stenen såg jag att något for iväg från säcken ut i luften.
Livrädd hasade jag ner de avlutande metrarna och tittade försiktigt ut över stupkanten. Först såg jag ingenting och blev övertygad om att ryggsäcken försvunnit även över nästa kant och därmed hamnat i sjön, men till sist såg jag den inkilad mellan ett par stenar mycket nära nästa stup.

Jag minns inte hur många timmar det tog mig att hitta alla saker som låg kringspridda: kamera, pannlampa och plånbok var de saker som tog längst tid att hitta. Pannlampan hade öppnat sig och alla tre batterierna var borta, men jag hittade faktiskt två av dem.

Skamsen över att ha gjort något så förbaskat dumt tackade jag ändå min goda tur för att jag inte var skadad, för att inte ryggsäcken var irreparabel OCH för att ingen hade sett vad som hade hänt. Det var också tur att jag hade valt att ta med min gamla Alaska. Det syntes på ramen att den hade hjälpt till att hejda färden. Alternativet Klättermusen skulle med största sannolikhet ha studsat vidare ner i sjön.
Nere på bottnen av Kärkevagge vid Trollsjöns strand reparerade jag de skador som uppstått på säcken och drack dessutom upp ALLT jag hade kvar av min Kaptenslöjtnant. Smällen hade gjort att locket till plastflaskan hade spruckit mitt itu. Hela säcken stank av spirituosa.

 Hela vandringen finns beskriven i följande artikel: http://www.utsidan.se/cldoc/972.htm

Ja, nu vet ni sanningen bakom: "Jag lyckades ta mig ner, men det blev onödigt dramatiskt."

Och jag skyller allt på Grundsten...

Postat 2008-02-15 20:13 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Frippes fall på BD 6:an 3: Det är nästan så att man kan börja tro på det!

Det började som en kul rubrik på ett första blogginlägg och fortsatte med en liten "tillspetsning" i och med att jag antog ett omöjligt vad. Sedan jag startade en forumtråd och ropade på hjälp så känns det helt plötsligt inte längre förlorat på förhand.

För att hedra några av alla hjälpande händer och vänliga själar, samlar jag här några utdrag ur forumtråden.

Alven 9/2: Har du tillgång till GPS-koordinater? I så fall lovar jag att under en av sommarens turer ta mig dit, fixa några extra foton, samt bidra med ett chockerat undrande mail till Lantmäteriet om varför denna underbara och välkända plats på jorden inte är tydligt angiven på kartan.

Polarnatt 9/2: Självklart vill jag hjälpa till! Frippes fall är markerat på karta BD6. Jag har faktiskt tänkt skida i närheten inom kort. Beroende på hur det ser ut med tid och andra omkringfaktorer, så kanske jag kan göra en dagstur till Frippes fall och dokumentera det vintertid.

tobbedj 9/2: Men vill du ha en direktkontakt, försök med Anette Torensjö på ortnamnssektionen. Lyckas du övertyga henne är du bara att gratulera.

millimeter 9/2: Om vi lyckas hitta en sjö vid namn Torensjö på en karta så faller hon ju på eget grepp, så att säga.

tobbedj 10/2: Försök hellre med att översätta "Frippes fall" till nordsamiska, det är ju litet svårare att genomskåda.

Mezzner 10/2: Som alternativ till karttext finns ju även möjligheten att sätta skylt. Om skylten görs i rätt storlek kommer den med på Google Earth samt förstås Lantmäteriets bildtjänster.

Polarnatt 10/2: Men om det visar sig att var och en av dessa små sjöar inte har något (samiskt) namn, så skulle man ju kunna döpa den sjö varifrån vattenfallet har sin källa till Torensjö. Det skulle kunna smickra henne tillräckligt att gå med på "Frippes fall". Man skulle t.o.m. kunna ge sjön en samiskklingande variant som Duorrenjaure. Det skulle nog en ortnamnsspecialist gå igång på.

Öringen 10/2: Antingen det, eller ett mer gammelmodigt klingande namn i stil med Adjunkt Fribergs Fall eller nåt... för du var väl lärare va MAJJEN

Polarnatt 10/2: Hm, "Frippes fall" kan nog bereda ett problem om det ska översättas till nordsamiska, men samtidigt vara igenkännligt. Fall eller vattenfall är iaf gorži. Inga problem där, men eftersom samiskan inte tillåter flera konsonanter tillsammans i början av ord (initiala konsonantkluster), så måste Fr- i Frippes brytas upp för att det ska vara ett möjligt samiskt ord/namn. Mitt förslag är att göra en s.k. metates, dvs. en omkastning av ljud i ett ord. De ljud som ska kastas om är -ri- som blir till -ir-. Alltså så skulle den nordsamiska varianten bli Firppe gorži.

tobbedj 10/2: Vad är "fri" respektive "berg" på nordsamiska (sammansatta till ett ord)? Då blir väl det nya namnet nåt som duger?

LRC 10/2: Nja, det där med initialklustrar är väl inte riktigt sant? Som motexempel kan nämnas de välkända skáidi ("näs") och stuor ("stor"), eller några av BD6:ans övriga namn såsom Stágguèohkka, Snárapoaivi och Šloahtta. Här rör det sig endast om kombinationer med sibilanter, dock.
Angående Njullá/Nuolja är det faktiskt så att det är den förra varianten som (vad Lantmäteriet beträffar) är den "korrekta samiska formen". Just kombinationen 'nj' är rätt vanlig i såväl nord- som lulesamiska (betänk majjens favorit Sjnjuvtjudisjávrásj!), men den är snarast att betrakta som en representation av en s.k. palataliserad nasal, vilken fonetiskt sett är en enhet. (För den riktigt inbitne kan nämnas att samma distinktion finns i Tolkiens språk quenya -- själva det ordet består av fyra fonem, varav ett är labialiserat och ett palataliserat.)
Om vi för ett ögonblick vänder oss till umesamiskan, vilken är en varietet som har drag av både nord och syd, finner vi faktiskt klustret 'fr' initialt: Frámaktjåhkka med tillhörande namnknippe norr om Vindelådalen. Kan man tänka sig att införliva ett sådant namn på rent nordsamiskt område skulle en direkt transkribering av "Frippe" kunna fungera. I sådant fall skulle jag föreslå Frihppe, vilket blir Frihpe i genitiv (det är ju "Frippes fall"). Notera dock att det är ovanligt med nordsamiska namn som slutar på 'e' -- där lulesamiskan har -e har nordsamiskan ofta -i (oalgge-oalgi, vágge-vággi o.s.v.). Därmed kanske Frihppi eller t.o.m. Friehppi skulle vara mer passande. Eftersom slutvokalen dock regelmässigt ändras vid sammansättning skulle påkopplandet av "vattenfall" troligtvis producera Friehpegorži.
Slutligen, om initialklustret ändå bedöms som otympligt finns andra exempel där nordiska lån kort och gott förenklats, så att "Frippe" skulle kunna uttydas som Riehppi -- vilket egentligen inte är så väldigt långsökt eftersom ordet riehppi ("nischdal, glaciärnisch") är ett vanligt förekommande element i terrängnamn, så man kan mycket väl tänka sig hur en sådan glidning skulle kunna uppstå även om det kanske inte är så nischartat just på platsen i fråga. Då landar vi på Riehpegorži, vilken rent formmässigt kan jämföras med Èoalmmeriehpejávrrᚠnordväst om Alesjaurestugorna (bildat från èoalmi "sund", riehppi "nisch" och jávri "sjö").
Sådär, några förslag...

LRC 10/2: (som ett svar på tobbedj:s fråga) Friddjavárri? ...och just som jag skriver det slår det mig att där har vi ju just 'fr-' initialt! Se även t.ex. friddjavuohta "frihet".

LRC 11/2: Jag har även varit i kontakt med stugvä[email protected], som känner rätt folk i firman och har tidigare lyckats få in ett namn "by request" på just BD6:an. Han sa så här:

Men för egen de är jag lite tveksam till att ta med något så "personligt" som Frippes fall. Men man vet aldrig. Jag måste få lite mer exakt vetskap om var det ligger först och främst.

Sådan vetskap har jag tillhandahållit i form av pilförsedd kartbild samt SWEREF99-koordinater, så vi får väl se vad det lider...

Skogsanna 11/2: Jag har inga bättre idéer än de som redan skrivits in här så jag nöjer mig med att heja på och önska dig lycka till och om du får in nåt av förslagen så ska jag skynda mig dit och besöka stället.
Fast ett förslag har jag. När du har lyckats med ditt mål kan kan du arrangera en pilgrimsvandring dit. Skriva några kloka ord på vägen på stenar och sedan kalla det för pilgrimsled....... Bygga en predikstol i sten och lära ut sanningen (om lättpackning eller tungpackning, om gaskök kontra MF-kök eller något annat kontroversiellt ämne från Utsidan). Som lärare antar jag att du är en någorlunda god talare också.
Lycka till från Skogsanna

Martin Fjäderlätt 12/2: En kollegas man har varit IT-nisse på Lantmäteriet.
Det kan ju inte vara så svårt att smyga in en liiiten liiiten ändring i databasen. Jag kollar upp det.

Patric Petersson 12/2: En tråd som denna, efter ett initiativ som ditt Majjen, gör mig så jäkla glad helt enkelt. Må lyckans fe vandra till Frippes fall!

Tråden finns i sin helhet här:  http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?threadid=47996#post341351

Tilläggas kan att jag fått kontakt med ytterligare en stugvärd - dessutom i Gorsavaggestugan. Så här skrev Emmma som en kommentar till min blogg 9/2: Vilken rolig idé. Klart vi ska stötta dig att vinna detta vad. Nu hävdar ju Bengt att information om Frippes fall ska finnas i Kårsavaggestugan vid öppning. Men om inte annat så kan jag se till att det finns där vid stängning. Jag kan också försöka mig på att markera kartändring vid slutrapportering - jag är också stugvärd, i sommar dessutom i Kårsavagge! Jag kanske skulle ordna guidade turer?

Vad sägs om Det? Om/när ni passerar Gorsavaggestugan, så be om en guidad tur, i varje fall i augusti, då Emmma finns där.

TACK!

Postat 2008-02-12 18:07 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
Sida: 1 2 Nästa Sista 

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!