Ni som följer min blogg regelbundet kanske kommer ihåg att jag och Livskamraten varje år ger min syster och svåger en friluftsupplevelse i julklapp. Årets present levererades i helgen och bestod av en tur på dressin på Otterbäcksbanan.

Vi startade vid Ängebäck i Degerfors och trampade till "vildmarksrastplatsen" (jo, man kallar den så) Mosstorp där vi övernattade, åt god mat och drack gott. Dagen därpå återvände vi till Ängebäck. Det blev 25 km tur och retur.

Det finns andra startplatser längs banan, bland annat Konsterud och Gullspång.

Det finns en del sevärdheter längs vägen. Det trevligaste stöter man på efter ca 8 km. Då kommer man fram till Håkanbols handelsmuseum. Vi stannade till för en liten paus. När vi lyfte av en av dressinerna lossnade ena framhjulet. DET var tur att det inte hände under färd!

Inte hade jag räknat med att dessa verktyg borde ingå i vår friluftsutrustning.

Nu var personalen på Håkanbol tillmötesgående (trots att man inte hunnit öppna än) och lånade ut vad vi behövde.

Vi passade på att inta vår lunch vid en liten rastplats strax intill.

Lagom när vi var klara öppnade handelsboden.

Där kan man - hör och häpna - köpa en fika som inkluderar påtår, bulle och två småkakor för 35 kr, vilket vi givetvis gjorde. Bara det är ju värt ett besök.

Efter fikat fortsatte vi ytterligare 4-5 km fram till Mosstorp. Ett par km innan Mosstorp passerar man denna "vattenhäst" som fyllde ångloken med vatten.

I Mosstorp finns vedbod, torrdass, flera eldstäder och bord med bänkar MEN inget vindskydd (fast det står så på diverse hemsidor). Däremot finns där en liten trevlig koja/stuga med möjlighet för två personer att övernatta. Vi valde dock tält.

Från Mosstorp kan man följa en stig - en knapp kilometer - till sjön Däveln (även kallad Genesarets sjö).

Där råder en stilla och tilltalande stämning och det lockar till bad... tyckte någon...

Efter en god middag med angenäm dryck, somnade vi in någon gång mellan tio och elva på kvällen. Dagen hade varit mycket vacker. "Som vanligt" hade vi turen att den väntade nederbörden inte kom förrän på natten. Morgonen därpå var i det närmaste lika vacker som gårdagen.

Efter frukost lastade vi dressinerna för hemfärd. Det började hopa sig moln vid horisonten.

Banan passerar en hel del mindre vägar, men vid ett par ställen är trafiken lite livligare. Där är stoppklossar monterade och man måste kliva av och lyfta ena änden av dressinen för att kunna passera.

Det blev allt mörkare på himlen och 15 minuter innan vi var framme vid Ängebäck öppnades himlens alla slussar. Vi trotsade vädret och trampade på.

Sammanfattningsvis kan följande sägas:

1) Det var lättare än väntat att färdas med dessa fordon. Dock var det ganska stor skillnad på kvalitén på våra båda dressiner. Provcykla!

2) Min tanke var att vi skulle få se en del djur längs vägen, eller i varje fall få känna mig "nära naturen". Det var lite si och så med det. Hjulens färd längs rälsen var inte precis ljudlös. Att kommunicera med den andra dressinen var fullständigt ogörligt. Även samtal med medpassageraren krävde ganska rejäla röstresurser.

3) Julklappen uppskattades.

4) Positioneringen gäller Mosstorp.