Under andra halvan av 90-talet ökade successivt mitt friluftssug. Under många år hade mitt största fokus legat på husrenovering och att hålla koll på mina tonåringar. Nu började emellertid huset kännas färdigrenoverat och tonåringarna artade sig tämligen bra (nåja, Magnus...).
Vid denna tid hade jag en arbetskamrat M som hade paddlat kajak på Åland. han tyckte att det var fruktansvärt vingligt osh menade att han aldrig skulle våga ta med kameran i båten. De hade visserligen inte kantrat, men...
Ungefär samtidigt träffade jag en bekants bekant som var vane-paddlare. Han menade på att det var struntprat. Under alla de år han paddlat hade han aldrig kantrat - av misstag. Var jag orolig skulle jag börja med en dubbel-kajak. De är stadiga.
Hmm... I en dubbel-kajak behövs en medpaddlare. Livskamraten vågade inte... Kompis T och jag var mycket goda vänner. Dock hade jag över huvud taget inte funderat på att vi skulle idka någon sorts friluftsliv tillsammans. Jag betraktade honom som alltför väder-känslig. Men - han tyckte att det lät som en mycket god idé.
Pingsthelgen 1998 bokade vi en stadig dubbelkajak i Tyrislöt. Redan året därpå övertalade vi våra respektiven samt två av våra söner att följa med och sedan dess har vi - varje år under en långhelg på vår/försommar paddlat i någon av våra vackra skärgårdar.
Och årets tur blev lika magisk som vanligt...
Jag vet inte riktigt vad det är... Likheten med fjällvandring finns förstås: Den obrutna horisonten, stillheten, gott sällskap mm. För vår del finns det dock en mycket stor skillnad. Nej, två... För det första är våra paddelturer inte det minsta fysiskt ansträngande (jo, någon enstaka gång kan vinden vara besvärande) och för det andra är våra måltider helt fantastiska.
De senaste 10 (!) åren har vi utgått från Grebbestad. Mats Torwmos uthyrning är mycket professionell (till skillnad från övriga kajakuthyrare jag nyttjat - Tyrislöt och Sandösunds camping på Åland). han har dessutom dessa underbara dubbelkajaker - Packhorse. Som namnet antyder finns mycket rejäla packutrymmen. Trots det är de förvånansvärt smidiga. De kan inte ens jämföras med pråmar som Yoo-A-Kim.
Det här lyckliga smajlet lämnar inte mitt ansikte på hela tiden.
Det ÄR verkligen så att det VIMLAR av fina tältplatser i Fjällbacka skärgård. Några av öarna brukar vi återkomma till. Trots det händer det att vi upptäcker nya pärlor även på dessa.
Lökholmen (NV Fjällbacka) är en av dessa. Vid tidigare besök har den överraskat oss med ett par oväntade möten. I denna text berättar jag om ett spännande hästmöte, och i denna text om ett högst oväntat älgmöte.
Denna gång överraskades vi stället av att hitta en ny och helt fantastisk liten vik. Den var stor nog för tre kajaker. Innanför viken öppnade sig sedan ett helt perfekt lägerställe med mycket gott om plats.
Här fanns till och med ytterligare en liten vik som låg helt i lä. Det blev vårt kök/matsal.
På väg ner till nästa ögonsten passerade vi Stensholmen och dess något annorlunda begravningsplats (SV Fjällbacka).
På väg till Dannemark (NV Bovallstrand). Även om man ytterst sällan är ensam på Dannemark är ön väl värd ett besök. Här finns gott om tältplatser, så trängseln behöver sällan bli stor.
Om man går över på västra sidan har man obruten horisont i väster. Här blir allt vackert.
Vacker vänskap och vackra skor.
Vackra klippor och vackert skräp.
HON är vacker!
Solnedgången är vacker och...
ja, du också...
Positioneringen gäller tältplatserna på Dannemark. Men... är inte Dannemark ett naturreservat? Där får man väl inte tälta? Jo, faktiskt. Där jag satt positioneringen är det faktiskt tillåtet.
