Årets kajaktur ägde - för 11:e året i rad - rum i Fjällbacka skärgård. Med på turen var - förutom Livskamraten - våra goda vänner A&T samt våra vuxna söner Skribenten & Fotografen. (Dock har de inget att göra med vare sig text eller bild... nästan...)

Som vanligt var vår utgångspunkt Kajakcenter i Grebbestad. Mats Torwmo - som är mån om sina trogna kunder - såg till att ha öppet extra länge, vilket gjorde att vi kunde hämta ut kajaker med tillbehör mellan klockan 7 och 8 på onsdagskvällen.

Vi hade två val eftersom vi startat så pass sent. Antingen svänger vi norrut och letar upp den inbjudande tältplatsen på ön Käften, eller också svänger vi söderut och siktar mot Ormudden på Musöns norra ände.

Vi hade tänkt oss längre söderut än vanligt denna tur - söder om Dannemarken - och eftersom vinden var... inte hård men kännbar... från sydväst, så valde vi att svänga söderut för att korta av resan i motvind nästa dag.

A&T i sin Packhorse

Den första ön man passerar på väg ut ur Grebbestadskilen är Stora Manholmen. Förra året landsteg vi där för första gången. På den norra delen ligger en gammal kolerakyrkogård. Den är ett mörkt minne från koleraepidemin år 1834.

Nu skyndar vi bara förbi. Eftersom vi är lite sena svänger vi in i en liten vik på Otteröns östra sida. Vi vet att det är ett naturreservat, men hoppas att det är tillåtet att tälta. Icke! Vi måste fortsätta till Ormudden.

Nästan varje gång vi passerat eller stannat vid Ormudden har en norrman varit före oss. Han återkommer varje år, och för varje gång blir tältplatsen mer och mer "hemma". Det byggs något nytt varje säsong.

Även om han är på plats så är det dock inga problem att hitta en egen tältplats. Där finns många möjligheter. I år hade han dock inte anlänt.

Även torsdagen bjöd på kännbar SV-vind. Vi rundade Veddös sydspets och svängde österut och landade på Lilla Köttö för en bensträckare. Därefter svängde vi mot sydväst och svängde sedan in i passagen mellan Hjärterön och Valön. Vi fortsatte söderut mellan Bringebärs-holmen och Korsön, mellan Kalvön och Rågö och vidare in i Hamburg-sundskanalen.

Efter en kort paus i kanalen fortsatte vi söderut - öster om Hornö - och vidare ner till en av våra absoluta favoritöar - Dannemark-Ulön. Mig veterligt är detta det enda naturreservatet i området där tältning är tillåten - dock ej på sandreveln mellan de båda öarna.

Vila på Dannemarken

Strandfynd på Dannemarken

På kvällen kom regnet. Det regnade intensivt hela natten och halva nästa dag. Vi hade inte bråttom någonstans och beslutade att  ligga still ett tag. Framåt lunchtid verkade regnet minska i styrka och himlen var inte lika jämngrå.

Vår önskan hade varit att ta oss ytterligare lite längre söderut. Vi beslöt därför att göra en eftermiddagstur, för att sedan återvända och till-bringa ytterligare en natt på Dannemarken.

Vid tretiden svängde vi österut och rundade Ulön på insidan. Vi tog oss sedan ner till området runt Stora och Lilla Flatskär. Där finns en del  spännande smala kanaler att utforska. Det blåste ganska rejält, vilket gjorde att vi inre lyckades ta oss ut på västsidan.

Vi klev i land på Stora Flatskär för en matbit. Där fanns en del - troligen moderna - stenläggningar.

Stenformationer på Stora Flatskär

Sensuella former på Stora Flatskär 

Rastplatsen på Stora Flatskär

Nästa dag påbörjades färden norrut. Sedan vi passerat Hornö svängde vi västerut i hopp om att kunna paddla söder om Lilla Hamburgö för att beundra de vackra granitformationerna där. Vinden var dock för hård för vårt mod, så vi valde att paddla genom Skälviks-fjorden och Jakobsö-sundet. Efter Hynnöudden svängde vi mot nordost, för att sedan svänga mot nordväst mellan Galgeberget och Fåglereret. Målet var lunchrast vid vår favoritvik på Trinislas östra sida.

Från Trinisla har jag många trevliga minnen. Några av dem finns beskrivna i detta blogginlägg: http://www.utsidan.se/blogs/majjens/14238.htm

Även detta år överraskade Trinisla... först negativt... Stranden/tält-platsen var inte lika inbjudande som tidigare. Det hade blivit lite snårigare. I väntan på att lunchen skulle bli klar gjorde jag och sonen/fotografen uen liten utflykt på ön. Vi började med att ta oss igenom den smala och ganska dramatiska klyftan som går tvärs över ön från favoritviken.

Fotografen tar sig ut under några stora block i klyftan

Ungefär mitt i klyftan lösgör sig plötsligt BERGUVEN från sitt göm-ställe. Helt fantastiskt! Aldrig hade vi trott att vi skulle få se den igen!

Men inte nog med det. Uppe på höjden träffade vi på detta vackra flygfä.

Makaonfjäril på Trinisla

Favoritviken på favoritön

Från Trinisla begav vi oss mot nordväst - mellan Getryggen och Hästvam - mot Bogen. Bogen är ett måste varje tur. Att zick-zacka runt denna ö i alla de trånga kanalerna och till och med UNDER en del klippor är en fantstisk upplevelse. Denna gång kryddades upplevelsen av att fyra dykare övade i dessa vatten. Två av den kröp upp på en klippa precis när vi passerade, men de andra två fanns i djupet. Vi såg luftbubblorna från en av dem.

Från Bogen svängde vi mot nordväst för att ta oss in i Nötebukten (Gluppöbassängen) mellan Gluppö och Fläskön. Enligt kartan tycks det finnas tre möjliga passager in från söder. Falskt! Den västligaste är för grund för en tungt packad tvåmanskajak. Den mellersta är blockerad med en byggd stenvall. Den östligaste går emellertid utmärkt.

Sedan vi passerat Fläsköns nordspets svängde vi söderut igen, mellan Fläskön och Dyngön, därefter mor nordväst mellan Hjärterön och Valön. Målet för dagen var antingen en vik på Porsholmens nordsida eller en vik på Lökholmens östsida.

Först paddlade vi till Porsholmen. Där erbjuds flera fina tältmöjligheter, men den vackraste - rakt söder om Räbbö - var upptagen. Därför styrde vi vidare mot Lökholmen. På den östra sidan av norra delen av Lökholmen finns en underbar tältplats.

Triften förgyller klipporna på Lökholmen

Vi tältade på Lökholmen förra året och överraskades då av oväntat sällskap. Läs om detta här: http://www.utsidan.se/blogs/majjens/14619.htm

Denna gång skulle vi råka ut för ett ännu mer överraskande möte...

När Skribenten tänker sig att uträtta sina naturbehov hörs han plötsligt ropa: TVÅ ÄLGAR!!!

Vi rusar dit och ser mycket riktigt två ungälgar försvinna norrut över klipporna. Inte långt senare känner även jag att det trycker på och väljer givetvis ungefär samma område i hopp om att få syn på älgarna.

Jag letar en stund utan att få syn på dem och väljer sedan en bekväm sten att luta mig mot medan jag uträttar det jag behöver. Plötsligt knakar det till framför mig! Mindre än 20 meter bort står båda djuren och glor på mig. Kameran...? Faan! I tältet. De står kvar en stund, men när jag börjar röra mig vänder de tvärt och lunkar bort i en lummig klyfta. Jag skyndar mig och bestämmer mig sedan för att följa efter dem. Det här ska bli något att berätta för de andra.

Först håller jag mig nere i klyftan, men kliver sedan upp ovanför för att få lite bättre översikt. De kan helt enkelt inte lämna klyftan utan att jag ser dem. Jag följer klyftan ända fram till öns norra strand. Inga älgar! Har de gett sig av? Jag lommar så sakteliga tillbaka mot tälten för att berätta för de andra vad jag varit med om. Jag hinner inte mer än dra efter andan för att börja berätta innan samtliga de övriga börjar babbla i mun på varandra. De har varit med om något fantastiskt. De båda älgarna kom klivande högt uppe på klippan ovanför dem. Sakta hasade de sig ner till stranden och begav sig ut i vattnet. Sedan simmar de tvärs över bukten och kliver upp - på samma ö! - fast på den sydligare delen. Dessutom har de fått allt på bild. Mängder med bilder. Dessa två är tagna av Skribenten.

Avslutningsdagen paddlar vi i god medvind öster om Musön och Otterön, väster om Stora Manholmen och sedan raka vägen upp till Grebbestad.

En fantstiskt tur är över.

Positioneringen gäller det första älgmötet.